Kontext: Martin Luther King, Jr. och USA i april 1968

Mordet på Martin Luther King, Jr. var en av de omskakande händelserna 1968 som gjorde det till ett av de mest omtumlande och betydelsefulla åren i amerikansk historia. Medborgarrättsrörelsen, Vietnamkriget och antikrigsrörelsen var alla i full gång när året började. Kings motstånd mot Vietnamkriget hade byggts upp stadigt sedan 1965, även om han till en början var ovillig att framträdande kritisera president Lyndon B. Johnsons sätt att föra kriget, som hade varit en viktig allierad i ansträngningarna att få igenom lagen om medborgerliga rättigheter (Civil Rights Act) från 1964 och lagen om rösträtt (Voting Rights Act) från 1965. När krigsinsatsen började stjäla medel från Johnsons Great Society-plan blev King dock en mer högljudd kritiker, och hans motstånd mot kriget växte till att omfatta en mer radikal kritik av vad han såg som amerikansk militarism och imperialism. King tog också den amerikanska kapitalismen i försvar och började skildra ojämlikhet i såväl ekonomiska som rasmässiga termer. ”Beyond Vietnam”, det tal som han höll i Riverside Church i New York den 4 april 1967, exakt ett år före sin död, sammanförde alla dessa element i ett tal som manifesterade hans motstånd mot kriget.

En rad mainstream-publikationer, bland annat The New York Times och The Washington Post, tyckte att King hade gått för långt med talet. Han hade redan börjat finna sig själv mellan två och två. Många vita såg honom som en farlig radikal. Å andra sidan, trots hans alltmer radikala budskap, hade ett växande antal militanta afroamerikaner blivit otåliga med hans icke-våldsmetoder och vad de såg som bristande framgång i hans insatser för medborgerliga rättigheter i städerna i norr. Det hade gått flera år sedan hans triumfer i söder i Montgomery bussbojkott, Birminghamkampanjen och Selma-marschen.

I november 1967 ledde Kings oro över den ekonomiska ojämlikheten till att han och Southern Christian Leadership Conference (SCLC) startade en kampanj för fattiga människor, som skulle kulminera i en massiv marsch mot Washington, D.C. Innan detta kunde ske, kom andra händelser i början av 1968 emellan. Den 30 januari inledde Nordvietnam Tetoffensiven, en omfattande attack i Sydvietnam som satte amerikanerna och sydvietnameserna på fall i flera veckor. Den omfattande omfattningen av detta chockerande angrepp och särskilt bilderna av striderna i och runt den amerikanska ambassaden i Saigon (numera Ho Chi Minh City) motsade på ett dramatiskt sätt den amerikanska regeringens påstående att amerikanerna och sydvietnameserna hade kriget väl under kontroll. Motståndet mot kriget ledde till att Johnson besegrades av antikrigskandidaten senator Eugene McCarthy i det demokratiska presidentvalet i New Hampshire den 12 mars 1968, följt av tillkännagivandet av senator Robert F. Kennedys kandidatur (16 mars) och av att Johnson drog tillbaka sin kandidatur (31 mars). Samtidigt ökade den republikanske toppkandidaten Richard Nixons popularitet hos den ”tysta majoriteten” som motsatte sig sociala förändringar och stödde kriget. Mot denna bakgrund och mot bakgrund av föregående års upplopp i Detroit och Newark avbröt King planeringen av Poor People’s March för att resa till Memphis för att stödja en strejk bland renhållningsarbetare.