Mythen om Muhammed är populär. I minst fyra år har det funnits många nyhetsrapporter som förklarat att Mohammed är det mest populära pojknamnet i landet. Eller kanske Mohamed. Eller borde det vara Muhammed? Om man tittar närmare på saken finns det dock mer bakom Muhammeds uppgång än vad man kan tro. Från Mo Farah till Mohamed Al Fayed och Muhammad Ali finns det ingen brist på högprofilerade personer som är uppkallade efter islams profet. I muslimska familjer ges namnet med uppgivenhet av de nya föräldrarna. Även muslimska män som inte använder namnet har det ibland gömt undan.
Min farfar och farbror är båda Muhammads, vilket är relativt återhållsamt. En av mina vänner har en far, svärfar och bror som alla heter Mohammed – och hon har nu gett det till sin son som mellannamn. I andra kulturer skulle det kunna antyda en oförlåtlig brist på kreativitet, men min vän säger att hon inte skulle kunna tänka sig att låta det hoppa över en generation.
”Det är delvis bengalisk tradition”, säger hon och tillägger att det också var ett medvetet beslut för att se till att hennes son engagerade sig i sitt religiösa arv. ”Jag ville ha ett namn som skulle få min son att tänka på vem vår profet var och vad det verkligen innebär att vara muslim, snarare än på någon negativ bild av islam i medierna eller de förvrängda handlingar som utförs av dem som påstår sig göra saker i profetens namn.”
Dr Seán McLoughlin, lektor i samtida muslimska kulturer, politik och samhällen vid University of Leeds, håller med om att många muslimer från Pakistan, Bangladesh eller Indien betraktar det som en välsignelse att ge ett barn namnet på profeten. ”Det finns en särskilt stark vördnad och religiös anknytning till profeten på subkontinenten”, säger han. ”På vissa sätt finns det en mer hängiven attityd än i den kultur som vi nu har i till exempel Mellanöstern.”
Han förklarar att namnet symboliskt ingår som ett förnamn, men det används inte på samma sätt som ett kristet namn – i Pakistan, till exempel, används ofta ett andra namn som ett ”förnamn”. Muslimernas olika bakgrund i Storbritannien – från Malaysia till Somalia – förklarar delvis variationen i stavningen. Translittereringen av namnet från sydasiatiska språk ger troligen Mohammed, medan Muhammed är en närmare translitterering av formell arabiska, säger McLoughlin.
Men även när de olika stavningarna sammanställs är Muhammed ännu inte Storbritanniens mest populära namn. Den senaste forskningen som placerar Mohammed högst upp på listorna över barnnamn bygger på svar från användare av webbplatsen BabyCentre. Enligt de senaste siffrorna från Office of National Statistics var Muhammed dock bara det 16:e mest populära pojknamnet i England och Wales och det 52:a mest populära i Skottland förra året. Tidigare år har tidningarna kommit fram till att Mohammed är det mest populära namnet genom att lägga ihop siffrorna för alla olika stavningar. Men det har påpekats att om vi gjorde samma sak för andra populära namn, till exempel Oliver och Ollie eller Henry och Harry, skulle Mos inte få en chans att komma in.
Så varför återkommer historien hela tiden? Delvis kanske för att den spelar på rädslan för både invandring och kulturell förändring. Muslimerna utgör 4,4 procent av Storbritanniens befolkning, men en viktigare faktor är att muslimerna håller fast vid Muhammed, medan resten av befolkningen i allt högre grad väljer från en bredare samling namn (tänk på Tyrion och Piper, som tydligen är inspirerade av Game of Thrones och Orange is the New Black).
Och mot bakgrund av den ökande islamofobin är det svårt att inte tycka att rubrikerna berättar mer om det obehag som muslimer betraktas med. Imran Awan, kriminolog vid Birmingham City University som har forskat om islamofobi, anser att det finns en tendens att sensationalisera rapporteringen kring muslimska frågor, där ämnen som namngivning eller halal-kött fungerar som blixtpunkter. ”En del av islamofobin upprätthålls av rädsla och en känsla av att muslimer tar över och polariserar samhället. Små frågor som namnet Muhammed förvandlas av extremhögern till vitrioliskt hat mot muslimer.”
Men för män som kallas Mo krävs det mer än förolämpningar för att få dem att ge upp sitt namn. Mohamed Al Fayed berättar: ”Fulhams fotbollsfans brukade kalla mig Mo. Jag gillade det. Det gjordes stora ansträngningar för att hitta på sånger om mig. Men den stora succén på Craven Cottage gick: Al Fayed, oh, ho, ho, ho, ho … han vill vara en britt, och QPR är …” Tja, man skriver sina egna rader. Numera är det bästa ljudet jag hör när mina barnbarn kommer in i rummet och ropar efter ”Mo-mo”. Så jag är Mo-mo för dem och Mohamed för världen, och jag är glad över att vara det.”
Fem killar (och en liten pojke) som heter Mo
Mohammed Amin, 62
Skatterådgivare och konsult inom islamiska finanser, ordförande för Conservative Muslim Forum (en del av det konservativa partiet)
Jag twittrade faktiskt den här nyheten i morse , även om jag tänkte noga på hur jag formulerade det: ”Jag är nöjd med den ökande mångfalden av brittiska barnnamn”, var vad jag sa. Och jag citerade det internationella schackförbundets motto: Gens una sumus, vi är alla ett folk.
Namnets popularitet har blivit en nyhet eftersom det finns en viss underström i vissa delar av medierna och kommentarsfältet om att muslimerna håller på att ta över, vilket, om man tittar på siffrorna, verkligen inte är sant.
Men jag tycker att det är ett bra namn. Det är namnet på en stor människa. Det har ett stort antal alternativa stavningar, vilket naturligtvis bidrar till att det hamnar högre upp i rankingen. Min är det traditionella engelska sättet; den som rekommenderas nu är den moderna arabiska translitterationen, Muhammad.
Men jag kommer inte att ändra mitt sätt att skriva mitt namn: det är jag. Det är den jag är. Det har aldrig gett mig några problem. Det finns några praktiska problem: många människor från den indiska subkontinenten, till exempel, kan få namnet men kallas ofta inte för det.
Det kan uppstå viss förvirring. Mina föräldrar kallade mig Mohammed Amin, även om min far var tvungen att skriva under ett edsvuret uttalande för att säga det när jag började gymnasiet, eftersom jag i grundskolan hette Ameen Mohammed. Min fru kallar mig Amin – även om hon är fru Amin.
Men jag är mycket nöjd med mina föräldrars val. Det är ett av de namn som talar om din religion med en gång. Och jag är en stor anhängare av att ge barn namn som sticker ut från mängden: min dotter heter Scheherazade, mina söner heter Ibrahim och Ismail. Jag kallade inte någon av dem för Mohammed eftersom jag tycker att det är väldigt egoistiskt att döpa sina barn efter sig själv.
Intervju av Jon Henley
Mohammed Hanif, 50
Författare
Mohammed är mitt förnamn men också ett efternamn, så mitt förnamn är Hanif – och varannan eller var tredje person i Pakistan heter också Mohammed. Jag tror inte att mina föräldrar ens tänkte på det – det är bara vad de flesta människor gör. Det är en kulturell detalj.
Min teori är att det också har något att göra med stammar. Många människor med ett framstående förflutet eller en framstående familj har det som en del av sitt namn – de kommer att ha hedersbeteckningen Khan, till exempel. Andra vars familj har konverterat under århundradena eller kom från en lägre kast väljer ett av dessa generiska namn som Mohammed eller Ahmed. Alla mina bröder och många av mina syskonbarn heter antingen Mohammed eller Ahmed eller en variant av Allah, till exempel Abdullah. Jag har nu en brorson vars förnamn är Mohammed och vi kallar honom Mohammed. Det är ett trevligt namn.
Jag tror att folk bara tänker mer nu på vad namnen betyder. Kanske föräldrar som har undertryckt sin kreativitet häller den i namngivningen av sina barn.
Ingen i Pakistan skulle kalla mig Mohammed, de skulle kalla mig Hanif. Men när jag bodde i västvärlden utgår alla – i USA, Storbritannien eller Tyskland – från att det är ditt namn. Till att börja med korrigerade jag folk. Men sedan gav jag upp. Jag hade inget emot det; jag tyckte att det lät bättre än Hanif. Så vissa människor kallade mig Mohammed och fortsatte att kalla mig Mo. Jag har mer än en kultur, så det fanns ingen motsägelse i det. Jag kunde ägna all min tid åt att förklara varför mitt förnamn inte är mitt förnamn eller så kunde jag fortsätta med det och föra en konversation. Jag är säker på att vissa människor är mycket noga med hur de tilltalas, men jag tyckte att det var roligt att ha mer än ett namn. Jag skulle faktiskt inte ha något emot att ha fler.
Intervju av Homa Khaleeli
Muhammad (känd som Hasan) Gani, 23
IT-arbetare
Jag valde egentligen inte att inte använda det av någon principiell anledning, det var mer en praktisk fråga: Muhammed är ett så populärt namn nuförtiden att det började bli fånigt. Där jag jobbar nu finns det till exempel tre Muhammads, inklusive en kille som också heter Muhammed i efternamn.
Så om jag ska vara ärlig så var det helt enkelt inte ett idealiskt namn; jag valde Hasan – som inte ens finns med på min födelseattest – eftersom det var mycket mer praktiskt. Så jag hette Hasan i grundskolan och gymnasiet, sedan Muhammed på college – jag kände bara för en förändring, tror jag – och nu heter jag Hasan igen.
Som jag ska vara ärlig tror jag inte att det har någon religiös tyngd längre; namnet har bara blivit så populärt att dess religiösa tyngd har blivit urvattnad. Kanske brukade föräldrar kalla sina söner Muhammed av respekt, men jag är inte säker på att så nödvändigtvis är fallet längre.
Namnet har dock fortfarande starka konnotationer – folk vet genast att du är muslim. Men jag har personligen aldrig haft några problem med det. Det har inte haft några följdeffekter, vad mig beträffar.
Medierna gör en stor grej av detta eftersom allt som har med islam att göra är en stor grej för medierna nuförtiden. Mediernas version av islam är mycket negativ just nu; jag tror inte att om samma historia hade inträffat för 20 år sedan hade det varit en så stor fråga.
Intervju av Jon Henley
Dr Mohammed Abdul Bari, 61
Fysiker, lärare, tidigare generalsekreterare för Muslim Council of Britain
Det är mitt namn; mina föräldrar gav mig det och det är ett mycket vanligt namn i den del av Bangladesh där jag kommer ifrån. Det betyder ”den berömvärde” på arabiska och är naturligtvis namnet på vår profet. Jag har inte stött på någon som inte gillar det – det är ett bra namn!
Mediernas berättelse om islam och muslimer är naturligtvis ganska svår i dag, men jag har personligen aldrig stött på några svårigheter med det här namnet och jag känner ingen som medvetet har valt att inte använda det. I mitt samhälle är jag dock mycket allmänt känd som Mr Bari eller Dr Bari, sällan Mohammed. Det är en kulturell sak.
Intervju av Jon Henley
Muhammad Ridha Payne, 39
Somerset, grundare av en ekologisk halalfarm och har nyligen sålt sitt översättningsföretag.
Jag konverterade efter att ha läst om Muhammeds liv. Jag sökte efter svar och läste Koranen, men jag förstod inte riktigt vad den handlade om. Sedan plockade jag upp en bok om profeten och jag tänkte: Om Muhammed är vad en muslim är så vill jag bli muslim. Det var hans barmhärtighet som talade till mig.
När jag konverterade trodde jag att jag var tvungen att byta namn, så jag antog naturligtvis Muhammed, men senare insåg jag att jag inte behövde ha ett islamiskt namn. Jag har bott i Somerset de senaste tio åren, och här nere finns det ingen mångfald, så jag återgick till att använda Neil eftersom jag inte ville sätta upp några hinder.
De flesta människor, skulle jag säga, är förvirrade eller osäkra på vad muslimer är och vad vi tror på och vad vi tror på och vad vi tror att vår roll är, i samhället. Som en vit person med brittisk bakgrund kan jag helt och hållet förstå var dessa människor kommer ifrån. Jag brukade besöka mina farföräldrar i Barking i östra London, och man såg ingen som inte var vit. Om man åker till Barking nu är det raka motsatsen.
Med Muhammeds metod talar man med människor: man lyssnar, man engagerar sig, man förstår deras rädsla, man tar itu med den rädslan och hjälper dem. Men många samhällen säger: Många samhällen säger: ”Låt oss gå in och bygga en moské, låt oss sätta en minaret på den. Låt alla få veta att muslimerna finns här.” Det var inte riktigt så Muhammed gjorde.
Våra grannar känner mig bara som Neil Payne, från grannhuset. Det var först åtta månader efter att jag anlände som jag förklarade att jag inte åt kött eftersom jag bara åt halal. Helt plötsligt var det: Han är faktiskt muslim. Och det är vad en muslim kan vara. För mig är det den sortens påverkan jag måste göra om jag är i det här området, att bygga dessa broar.
Intervju av Homa Khaleeli
Mohammed Qasim Abbasi, 3
Namngivits av sin mamma Sumaira
Jag har en äldre son och en äldre dotter och de ville att deras bror skulle heta Mohammed. De har 19 kusiner men bara en heter Mohammed och de gillade verkligen namnet. Och de hade hört att det ger välsignelse till familjen. Men min man och jag hade valt ett annat namn, Qasim. Så vi kallar honom för det. Vi tyckte att det skulle vara respektlöst att kalla honom Mohammed när vi skällde ut honom.
Vi valde stavningen eftersom vi ville att det skulle vara fonetiskt – lätt att stava. Det verkar bli mer populärt, men i vår familj är det ovanligt. Och vi bor inte i ett område med många muslimer så det skulle inte bli något problem med alltför många barn i skolan med samma namn.
Jag gillar att det går över etniska gränser och att det är ett namn som är populärt över hela världen. Vår familj är från Pakistan, men jag har en vän som är brittisk återvändare och hennes son heter också Muhammad.
Intervju av Homa Khaleeli
– Denna artikel ändrades den 2 oktober 2014 för att korrigera namnet på kriminologen Imran Awan från Birmingham City University.
{{topLeft}}
{{bottomLeft}}
{{topRight}}
{{bottomRight}}
.
{{/goalExceededMarkerPercentage}}
{{/ticker}}
{{heading}}
{{#paragraphs}}
{{.}}
{{/paragraphs}}}{{highlightedText}}
- UK-nyheter
- Islam
- Barnnamn
- features
- Dela på Facebook
- Dela på Twitter
- Dela via e-post
- Dela på LinkedIn
- Dela på Pinterest
- Dela på WhatsApp
- Dela på Messenger