Rapporter om ett mystiskt sjukdomstillstånd dyker upp över hela landet, men läkarna är oense om huruvida det är en riktig sjukdom eller om det bara finns i patienternas huvuden.

Patienter som rapporterar att de lider av Morgellons sjukdom beskriver känslor av krypande krypande djur under huden och fiberliknande trådar som sipprar ut ur öppna sår.

Intresset för sjukdomen väcktes nyligen på nytt efter att den drabbade tonåringen Travis Wilson från Texas begick självmord för ungefär en månad sedan.

Symtom

Ingen klinisk studie har hittills undersökt Morgellons och endast en artikel som nämner Morgellons har publicerats i en medicinsk tidskrift. Artikeln, som publicerades i ett nyligen utgivet nummer av American Journal of Clinical Dermatology, har skrivits av medlemmar av Morgellons Research Foundation, en ideell organisation som ägnar sig åt att öka allmänhetens medvetenhet om sjukdomen.

I februari 2006 hade mer än 2 000 rapporter om sjukdomen rapporterats på stiftelsens webbplats. Rapporterna kommer från alla 50 amerikanska delstater och 15 nationer, däribland Kanada, Storbritannien, Australien och Nederländerna.

Majoriteten av rapporterna har kommit från Texas, Kalifornien och Florida.

Patienter med sjukdomen beskriver ofta känslor av insekter eller parasiter som skuttar under huden och öppna sår som läker långsamt och som sipprar ut blå och vita fibrer, vissa så tjocka som spaghettisträngar. Försök att avlägsna fibrerna sägs framkalla skjutande smärtor som strålar från platsen.

Lesionerna varierar från lindriga till vanställda utseenden och fibrerna uppträder antingen som enstaka strängar eller som buntar. Patienterna rapporterar också ibland om förekomsten av fibrer eller svarta granulära fläckar på huden även i frånvaro av lesioner. Vissa patienter rapporterar även symptom på sjukdomen hos sina husdjur – oftast hundar, men även katter och hästar.

Enligt statistik från Morgellons Research Foundation rapporterar cirka 95 procent av patienterna också att de lider av invalidiserande trötthet, eller ”hjärndimma”, som hindrar deras förmåga att vara uppmärksamma. Andra rapporterade symtom är ledvärk, sömnstörningar, håravfall, försämrad syn och till och med ”sönderfall” av helt friska tänder. Det verkar som att när patienterna väl insjuknar i sjukdomen har de den för livet. Hittills har det inte förekommit några rapporter om spontana remissioner.

Skilda fibrer

En preliminär analys av fibrerna tyder på att de är mer än bara ludd från hushållsmaterial som kläder, mattor eller sängkläder, säger Randy Wymore, biträdande professor i farmakologi och fysiologi vid Okalahoma State University och forskningsledare vid Morgellons Research Foundation.

”Fibrerna är inte vanliga textilier, och de är inte heller svarta prickar av peppar, vilket flera dermatologer har föreslagit”, säger Wymore till LiveScience.

För att ytterligare fördjupa mysteriet föreslår vissa analyser att fibrerna kan vara gjorda av cellulosa, en molekyl som vanligtvis finns i växter.

”Det är i princip fibrer som man inte skulle förvänta sig att se hos människor”, säger Raphael Stricker, expert på borrelia vid California Pacific Medical Center i San Francisco och medicinsk rådgivare till Morgellons Research Foundation.

Sjukdomen är uppkallad efter ett medicinskt tillstånd som beskrevs år 1674 av den brittiske författaren Thomas Browne. Enligt Browne, som är känd som ”Morgellons”, orsakade sjukdomen att barn ”kritiskt bröt ut med hårda hårstrån på ryggen…”. Morgellons Research Foundation säger att det är tveksamt att 1600-talssjukdomen på något sätt är relaterad till dagens Morgellons.

Skepticism

Trots de ökande rapporterna om tillståndet har många läkare knappt hört talas om sjukdomen och många behandlar den med en rejäl dos skepticism.

Michael Giradi, dermatolog vid Yale School of Medicine, hade aldrig hört talas om Morgellons, men när symtomen beskrevs för honom blev han påmind om en annan sjukdom som är välkänd bland läkare.

”De har bara bytt namn på den”, säger Giradi till LiveScience. ”Vi kallar det bara för vanföreställningar om parasitosis.”

Också känt som Eckboms syndrom är vanföreställningar om parasitosis en psykiatrisk störning där patienterna ivrigt tror att deras kroppar är infekterade av hudparasiter som inte existerar.

”Det är i princip när en patient tror att det är något som kommer ut ur huden, ett material eller en insekt av något slag, när det i sanningen inte finns något där”, säger Stacy Beaty, dermatolog vid Saint Louis University School of Medicine.

I medicinska skolor lär sig läkare att hålla utkik efter ”tändstickssymbolen” för vanföreställd parasitos, när patienterna tar med sig hår, hud eller klädflingor, ibland i tändsticksaskar, som de påstår innehåller de insekter eller parasiter som är ansvariga för deras plågor. När proverna undersöks avslöjar de dock inget sådant. De skador och repor som ibland ses på patienter med vanföreställd parasitos är vanligen självförvållade, säger Beaty.

”För att utesluta smittsamma orsaker och även för att lugna patienten gör vi ofta hudbiopsier”, säger Beaty i en telefonintervju. ”Om vi känner att det kommer att vara till hjälp kan vi också börja med olika antipsykotiska eller ångestdämpande läkemedel.”

Beaty sade att hon var vagt bekant med rapporterna om Morgellons sjukdom, men sade att andra läkare som hon hade frågat hade aldrig ens hört talas om det.

Som svar på den ökande mediebevakningen om sjukdomen utfärdade Los Angeles Department of Health Services nyligen ett uttalande där det stod rakt ut:

”Ingen trovärdig medicinsk eller folkhälsosammanslutning har verifierat existensen eller diagnosen av ’Morgellons sjukdom’. Den nuvarande beskrivningen av sjukdomen är vag och omfattar många tillstånd.”

Wymore, forskaren vid Oklahoma State University, säger att det inte är rätt strategi att debattera om Morgellons är en riktig sjukdom eller inte.

”Den här populationen lider väldigt mycket”, säger Wymore. ”En bättre fråga skulle vara: ’Är Morgellons sjukdom en rent psykiatrisk sjukdom?’ och svaret är ’nej’. Morgellons har också fysiska effekter på en person. Förutom hudskador och de ovanliga fibrerna och annat utsöndrat material finns det effekter på nervsystemet som inkluderar beteendeförändringar, kognitiva förändringar och perifer neuropati.”

.