By Carey Gillam

Förra månaden publicerade Food & Drug Administration sin senaste årliga analys av nivåerna av bekämpningsmedelsrester som kontaminerar frukter, grönsaker och andra livsmedel som vi amerikaner rutinmässigt lägger på våra tallrikar. De färska uppgifterna bidrar till konsumenternas växande oro och den vetenskapliga debatten om hur bekämpningsmedelsrester i livsmedel kan bidra – eller inte – till ohälsa, sjukdom och reproduktionsproblem.

Med 55 sidor data, diagram och grafer ger FDA:s rapport ”Pesticide Residue Monitoring Program” också ett ganska oaptitligt exempel på i vilken grad USA:s livsmedelsproduktion är otillräcklig.

Vi får till exempel veta, när vi läser den senaste rapporten, att spår av bekämpningsmedel hittades i 84 procent av de inhemska proverna av frukt och 53 procent av grönsakerna, liksom i 42 procent av spannmålen och 73 procent av livsmedelsproverna som bara anges som ”annat”. Proverna kom från hela landet, bland annat från Kalifornien, Texas, Kansas, New York och Wisconsin.

Runt 94 procent av druvor, druvjuice och russin testades positivt för bekämpningsmedelsrester liksom 99 procent av jordgubbarna, 88 procent av äpplen och äppeljuice och 33 procent av risprodukterna, enligt FDA:s uppgifter.

Importerade frukter och grönsaker uppvisade faktiskt en lägre förekomst av bekämpningsmedel, med 52 procent av frukterna och 46 procent av grönsakerna från utlandet som testades positivt för bekämpningsmedel. Dessa prover kom från mer än 40 länder, däribland Mexiko, Kina, Indien och Kanada.

Vi får också veta att för den senast rapporterade provtagningen, bland de hundratals olika bekämpningsmedlen, hittade FDA spår av det sedan länge förbjudna insektsbekämpningsmedlet DDT i livsmedelsproverna, liksom klorpyrifos, 2,4-D och glyfosat. DDT är kopplat till bröstcancer, infertilitet och missfall, medan klorpyrifos – ett annat insektsmedel – vetenskapligt har visat sig orsaka neurologiska utvecklingsstörningar hos små barn.

Klorpyrifos är så farligt att Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet har rekommenderat att kemikalien förbjuds i Europa, eftersom den anser att det inte finns någon säker exponeringsnivå. Ogräsbekämpningsmedlen 2,4-D och glyfosat är båda kopplade till cancer och andra hälsoproblem också.

Thailand meddelade nyligen att man förbjuder glyfosat och klorpyrifos på grund av de vetenskapligt fastställda riskerna med dessa bekämpningsmedel.

Trots förekomsten av bekämpningsmedel i amerikanska livsmedel hävdar FDA, tillsammans med den amerikanska miljöskyddsbyrån (EPA) och det amerikanska jordbruksdepartementet (USDA), att bekämpningsmedelsrester i livsmedel egentligen inte är något att oroa sig för. Under kraftig lobbying från den agrokemiska industrin har EPA faktiskt stött fortsatt användning av glyfosat och klorpyrifos i livsmedelsproduktionen.

Regulatorerna upprepar orden från Monsantos chefer och andra inom den kemiska industrin genom att insistera på att bekämpningsmedelsrester inte utgör något hot mot människors hälsa så länge nivåerna av varje typ av restsubstans ligger under en ”toleransnivå” som fastställts av EPA.

I den senaste analysen från FDA hade endast 3,8 procent av de inhemska livsmedlen resthalter som ansågs olagligt höga, eller ”kränkande”. För importerade livsmedel var 10,4 procent av de provtagna livsmedlen överträdande, enligt FDA.

Vad FDA inte sa, och vad tillsynsmyndigheter rutinmässigt undviker att säga offentligt, är att toleransnivåerna för vissa bekämpningsmedel har stigit under årens lopp i takt med att företagen som säljer bekämpningsmedlen begär högre och högre lagstadgade gränsvärden. EPA har godkänt flera ökningar som tillåts för glyfosatrester i livsmedel, till exempel. Myndigheten beslutar också ofta att den inte behöver följa ett lagstadgat krav som säger att EPA ”ska tillämpa en ytterligare tiofaldig säkerhetsmarginal för spädbarn och barn” när den fastställer de lagstadgade nivåerna för bekämpningsmedelsrester. EPA har åsidosatt detta krav vid fastställandet av många toleranser för bekämpningsmedel och sagt att det inte behövs någon sådan extra säkerhetsmarginal för att skydda barn.

Summan av kardemumman: Ju högre EPA fastställer ”toleransen” som tillåts som laglig gräns, desto mindre är risken för att tillsynsmyndigheterna ska behöva rapportera ”kränkande” rester i våra livsmedel. Som ett resultat av detta tillåter USA rutinmässigt högre halter av bekämpningsmedelsrester i livsmedel än andra utvecklade länder. Till exempel är den lagstadgade gränsen för ogräsmedlet glyfosat på ett äpple 0,2 ppm (parts per million) i USA, men endast hälften av den nivån – 0,1 ppm – tillåts på ett äpple i Europeiska unionen. Dessutom tillåter USA rester av glyfosat på majs på 5 ppm, medan EU bara tillåter 1 ppm.

I takt med att de lagstadgade gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester i livsmedel höjs har många vetenskapsmän i allt högre grad slagit larm om riskerna med regelbunden konsumtion av restsubstanser och om bristen på reglering av de potentiella kumulativa effekterna av att konsumera en rad insekts- och ogräsbekämpningsmedel till varje måltid.

En grupp Harvardforskare efterlyser fördjupad forskning om potentiella kopplingar mellan sjukdom och konsumtion av bekämpningsmedel, eftersom de uppskattar att mer än 90 procent av människorna i USA har bekämpningsmedelsrester i sin urin och sitt blod på grund av konsumtion av livsmedel med bekämpningsmedel. En studie kopplad till Harvard visade att kostexponering för bekämpningsmedel inom ett ”typiskt” intervall var förknippad både med problem för kvinnor att bli gravida och med att föda levande barn.

Andra studier har funnit andra hälsoproblem kopplade till kostexponering för bekämpningsmedel, bland annat för glyfosat. Glyfosat är den mest använda herbiciden i världen och är den aktiva beståndsdelen i Monsantos märkesvaror Roundup och andra ogräsbekämpande produkter.

Pesticidindustrin slår tillbaka

Men i takt med att oron ökar, slår de allierade inom den agrokemiska industrin tillbaka. Den här månaden släppte en grupp av tre forskare med långvariga nära band till de företag som säljer bekämpningsmedel för jordbruket en rapport som syftar till att lugna konsumenternas oro och bortse från den vetenskapliga forskningen.

Rapporten, som utfärdades den 21 oktober, konstaterade att ”det finns inget direkt vetenskapligt eller medicinskt bevis som tyder på att konsumenternas typiska exponering för bekämpningsmedelsrester innebär någon hälsorisk. Uppgifter om bekämpningsmedelsrester och uppskattningar av exponeringen visar vanligtvis att livsmedelskonsumenter exponeras för nivåer av bekämpningsmedelsrester som ligger flera storleksordningar under de nivåer som kan ge upphov till hälsorisker.”

Inte förvånande är de tre författarna till rapporten nära knutna till den agrokemiska industrin. En av rapportförfattarna är Steve Savage, en konsult inom den agrokemiska industrin och tidigare DuPont-anställd. En annan är Carol Burns, tidigare forskare vid Dow Chemical och numera konsult för Cortevia Agriscience, en avknoppning av DowDuPont. Den tredje författaren är Carl Winter, ordförande för avdelningen för livsmedelsvetenskap och -teknik vid University of California i Davis. Universitetet har fått cirka 2 miljoner dollar per år från den agrokemiska industrin, enligt en forskare vid universitetet, även om den siffrans riktighet inte har fastställts.

Författarna tog sin rapport direkt till kongressen och höll tre olika presentationer i Washington DC, som var utformade för att främja deras budskap om bekämpningsmedelsäkerhet för att användas i ”mediernas berättelser om livsmedelssäkerhet och konsumentrådgivning om vilka livsmedel konsumenterna bör (eller inte bör) konsumera”.”

De pesticidvänliga sessionerna hölls i kongressledamöternas kontorsbyggnader och, lämpligt nog verkar det som, i huvudkontoret för CropLife America, lobbyist för den agrokemiska industrin.

Repostat med tillstånd från vår mediepartner U.S. Right to Know.