Och däri ligger problemet.

I min praktik har jag funnit att många människor kan identifiera de drag av medberoende som hemsöker och förföljer deras relationer och deras liv, men förstår inte alltid att vägen till att förändra det börjar inom dem själva. Och ärligt talat ligger resten av vägen till förändring också inom dem, jag säger det bara inte alltid rakt ut till en början.

Det finns lika många definitioner på medberoende nuförtiden som det finns människor som har det, men det räcker att för vårt syfte säga att det handlar om en tendens för oss att sätta andras behov och önskemål (ofta människor med missbruk eller kontrollerande personlighetsstilar) framför våra egna behov.

Människor med medberoende har en tendens att fokusera på sin partner på bekostnad av sitt eget välbefinnande. De spenderar mycket tid på att försöka hålla sin betydande andra lycklig, oavsett om det fungerar eller inte, och förlorar ofta sig själva helt och hållet med tiden till illusionen att de hjälper sin älskade.

Jag kan ofta upptäcka kodberoende tidigt i en första session när jag ber klienten att berätta om sig själv, och sedan får jag höra en femton minuter lång monolog om någon annan. Ledtråd! Om du märker att du ägnar mer uppmärksamhet åt en annan person i ditt liv än åt dig själv kan du vara medberoende. Om du tillåter att en annan person i ditt liv ställer krav på dig, kontrollerar dig, sårar eller utnyttjar dig upprepade gånger, och om du trots den smärta detta orsakar dig fortsätter att tillåta det, är det en röd flagga. Inte en liten röd flagga, utan en som är lika stor som de flaggor som bilhandlare viftar med.

Så vad händer då? Det finns goda nyheter och, låt oss säga, utmanande nyheter. De goda nyheterna är att du kan förändras. De utmanande nyheterna är att du kan förändras. Här är fångsten: Du måste göra det själv, oavsett vad någon annan tänker, säger eller gör. Om du tänker: ”Kära nån, det här kommer inte att vara bra för dig!” behöver du den här. Mycket.

Här är några riktlinjer för att göra några långsiktiga, meningsfulla förändringar så att DITT liv kan bli lyckligare och mer uppfyllt, men kom ihåg att detta handlar om DIG. Detta är inte ”Tips för att göra dig bättre på att göra din sambo lycklig!”. Om du har läst så här långt är det troligt att du börjar förstå den stora sanningen om medberoende: Det gör egentligen ingen lycklig, och det gör dig riktigt olycklig. Det fungerar inte.

Först, om du tror att du kan vara medberoende, ska du utbilda dig. Det finns en del bra böcker och artiklar om medberoende. Faktum är att det finns för många för att nämna dem, så gå ut på nätet, gå till bokhandeln (det är stor chans att det finns en hel avdelning bara för kodberoende) och bekanta dig med vad det är, hur det ser ut och vad andra människor har funnit hjälpsamt. Gör det till ditt uppdrag att utbilda dig. Om du just fått reda på att du har diabetes eller en hjärtsjukdom skulle du förmodligen lära dig så mycket du kan om det. Behandla detta på samma sätt.

För det andra, lär dig ett nytt ord, eller en ny betydelse för ett gammalt ord: Gränser. Vad har gränser med medberoende att göra? Absolut ingenting. Den fullständiga och totala INNEHÅLLET av gränser har dock mycket att göra med medberoende.

Min dotter lärde mig en stor läxa för flera år sedan när jag lutade mig mot den medberoende sidan med en mycket självupptagen, påträngande och något narcissistisk vän. Denna väninna hade ringt mig för femtioelfte gången för att be (kräva) ett ärende av mig som jag verkligen inte hade tid eller lust att hjälpa henne med, men min medberoende röst viftade i telefonen och förflyttade mig snabbt till ett besegrat ja efter många försök att hitta på ursäkter. Efter att jag hade lagt på sa min kloka och oförstörda av kodberoende lilla flicka helt enkelt: ”Mamma, varför säger du inte bara ’Nej, för jag vill inte’?”

Nu är jag terapeut, för tusan. Min dotter gick i tredje klass. I sitt oskyldiga, rationella sinne såg hon en person som kände på ett sätt och gjorde något annat. Hon såg mig sälja mig själv för att försöka att inte göra någon upprörd som, ärligt talat, levde livet ”upprörd” ändå.

Det här är en av de svåraste delarna av att komma bort från medberoende beteenden. Kärnan i medberoende är att vi överger våra egna behov för andras behov. Att upprätta sunda gränser är en mycket svår, men mycket nödvändig del av återhämtningen.

Jag föreställer mig gränser bokstavligen, som ett staket. Jag är huset i mitten av gården. Staketet som omger gårdens omkrets är min gräns. Om det staketet är för högt, för styvt eller för fast, som ett högt stenstaket utan fönster eller grind, kommer jag aldrig att komma nära någon annan, och inte heller kommer de att komma nära mig. Om staketet är för ynkligt eller svagt kommer det att trampas ner i marken, försvinna ur existensen, och vem som helst kommer att kunna komma in på min gård och i mitt hus, även med skadligt uppsåt.

Det bästa staketet att ha är något starkt, pålitligt och framför allt med en stadig grind. Och gissa vem som är grindvakt? Jag. Eller du, om det är din grind. Om någon då närmar sig dig kan du avgöra deras tillträde till ditt liv utifrån vad de bidrar med till situationen. Kräver de tillträde, hotar de ditt välbefinnande, är de ute efter att släppa sitt skräp innanför ditt staket och låta dig ta hand om det?

Om så är fallet (och här kommer den svåraste biten), då är det dags för dig som portvakt i ditt liv att lära dig att säga ”nej”. Om din hjärtfrekvens just steg så talar jag till dig. Ett enkelt ”nej” är det första steget. Det andra steget är att låta personens reaktion vara deras ensak. Gå därifrån, springa iväg, gå in, lägg på, sätt i hörlurarna, vad du än måste göra, låt ”nej” vara ”nej”.

Jag kan höra vad du tänker: ”Men de kommer att bli så arga!”. Ja, det kommer de förmodligen att göra. Men det är här som förändringen sker. Om du vill fortsätta att leva ett medberoende liv, fortsätt att fokusera på att göra dem lyckliga, inte dig. Om du verkligen är redo att bryta dig loss och börja leva ditt eget liv är det här du måste bestämma dig för att det inte är ditt jobb att göra dem lyckliga, eller att hindra dem från att vara olyckliga. Det fungerar inte (annars skulle du inte fortfarande läsa).

Detta är hårt arbete, och det tar tid. Var barmhärtig mot dig själv, utbild dig och skaffa hjälp om det här är för svårt att göra på egen hand. Det finns bra stödgrupper där ute, bland annat Al-Anon och Adult Children of Alcoholics (och nej, du behöver inte ha någon med missbruksproblem i ditt liv för att vara medberoende). Om du behöver ytterligare hjälp kan du hitta en rådgivare som du litar på. Du är inte ensam, lita på mig.

Chris Lewis EdS, LPC är en terapeut som erbjuder individuell vuxen-, par- och äktenskapsrådgivning samt familjeterapi i Denver, CO genom Maria Droste Counseling Center.

av Chris Lewis, EdS, LPC