Hittade denna intressanta ”historiska” berättelse om Windows

(Källa : https://www.quora.com/If-macOS-is-Unix-and-Linux-was-inspired-Unix-then-what-is-Windows-based-on-and-why-was-it-implemented-like-this-by-Bill-Gates)

Det finns en enorm mängd vägberoende faktorer i hur Windows, OS X och Linux kom att existera som de är.

I Bill Gates ursprungliga strategi, som utarbetades på 1970-talet, skulle Unix vara kärnan i Microsofts plattform. Microsofts version av Unix, kallad Xenix, släpptes första gången 1980 (före MS-DOS). Den blev snabbt den mest populära varianten av Unix, men som alla Unix-system krävde den mycket mer avancerad hårdvara än lågprestandasystem som CP/M.

MS-DOS var i princip en kopia av CP/M, som Microsoft förvärvade för att kunna licensiera Microsoft Basic till IBM. Microsoft hade redan licensierat Microsoft Basic till Commodore och Apple, så IBM-affären var bara en av många, och MS-DOS betraktades inte som ett strategiskt operativsystem. Det var bara en nödlösning tills hårdvara för massmarknaden blev tillräckligt kraftfull för att köra Xenix.

1982 ledde en juridisk jordbävning till att Bill Gates helt ändrade Microsofts strategi och övergav Unix, trots att Microsoft var den ledande leverantören av Unix vid den tidpunkten. Jordbävningen var upplösningen av Bell System. AT&T hade licensierat Unix i så stor utsträckning, bland annat till Microsoft, eftersom det avtal som gav företaget ett telefonmonopol i USA också hade hindrat företaget från att själv gå in i dator- eller programvarubranschen. I och med att monopolet upphörde, upphörde även detta förbud.

Bill Gates förstod att AT&T:s inträde skulle allvarligt försvaga alla andra Unix-leverantörer (vilket det också gjorde, vilket ledde till de s.k. ”Unix-krigen”), så han började genast leta efter alternativ. Partnerskapet med IBM erbjöd en möjlighet, så Microsoft och IBM kom överens om att samarbeta om en efterföljare till MS-DOS som kallades OS/2.

Inom OS/2 hade Microsoft beslutat att erbjuda ett grafiskt gränssnitt för MS-DOS, kallat Windows, för att förhindra uppkomsten av ett konkurrerande hot innan OS/2 var färdigt. Tanken var att Windows och OS/2 skulle ha liknande grafiska gränssnitt och att Windows skulle fylla gapet mellan MS-DOS och OS/2.

Ett annat inflytande kom från hårdvarusidan. OS/2 var nära kopplat till x86-datorarkitekturen, och i slutet av 1980-talet hade det blivit en utbredd uppfattning att RISC-processorer så småningom skulle ersätta de då dominerande CISC-arkitekturerna (VAX, x86 och 68k). Med tanke på framtiden utnyttjade Microsoft ledningens inkompetens inom DEC för att anställa DEC:s bästa programvaruutvecklare. De fick i uppdrag att utforma ett nytt operativsystem som skulle kunna köras på annan hårdvara än PC-hårdvara och som skulle kunna emulera såväl OS/2 som MS-DOS och Unix/POSIX. Detta operativsystem skulle enligt planerna säljas som OS/2 version 3.0.

Medan det klassiska OS/2 misslyckades med att få fotfäste på marknaden, tog Windows oväntat fart. Windows var mindre kraftfullt och mindre tillförlitligt, men hade fördelarna av lägre resurskrav, bättre kompatibilitet med MS-DOS-programvara och bättre prestanda på lågprisklassig hårdvara. Framgången för Windows ledde till ännu ett skifte i Microsofts strategi. För att undvika att förlora Windows-utvecklare föreslog Microsoft att NT skulle kompletteras med ett 32-bitars Windows-API som skulle fungera parallellt med OS/2-API:et. IBM:s ledning fruktade att ett 32-bitars Windows API (som ägdes av Microsoft) skulle undergräva OS/2 API:et (som ägdes av Microsoft och IBM) och vägrade därför.

Med tanke på risken att förlora Windows-utvecklare när hårdvaran blev tillräckligt kraftfull för att MS-DOS/Windows skulle kunna ersättas, vägrade Microsoft att acceptera IBM:s ståndpunkt. Som ett resultat av detta gick de två företagen skilda vägar, där IBM tog det klassiska, endast för PC avsedda OS/2 2.0 och Microsoft tog NT. Ett 32-bitars Windows API lades till i NT, OS/2-stödet förpassades till 16-bitars äldre OS/2-programvara, och operativsystemet omvandlades från OS/2 3.0 till Windows NT.

Windows NT 3.1 släpptes 1993, men MS-DOS/Windows 3.x/9x fortsatte att dominera PC-marknaden under 1990-talet. Hårdvaran var helt enkelt inte tillräckligt kraftfull för ett mer avancerat operativsystem som NT (särskilt när man körde äldre MS-DOS-programvara, som kördes mycket snabbare under den mindre säkra och robusta utformningen av Windows 3.x/9x). I början av 2000-talet kom hårdvaran äntligen ikapp programvaran och Windows NT släpptes äntligen i konsumentform, som Windows XP. I och med den lanseringen dog MS-DOS/Windows 3.x/9x äntligen och Windows OS som vi känner till det blev det dominerande operativsystemet för persondatorer.

Apple-historien är också ganska komplicerad, med Steve Jobs som tvingades bort från Apple, som anlitade folk för att utveckla ett Mach-avlett operativsystem kallat NextStep (som ursprungligen kördes på 68k-arkitekturen), och sedan hämtades tillbaka till Apple och iscensatte ett omvänt övertagande. Precis som med Windows ersattes det klassiska Mac OS helt och hållet av ett nytt operativsystem som marknadsfördes under samma namn som det gamla. Det händer att det nya operativsystemet implementerar ett Unix API (en server i kärnläge för Mach-mikrokärnan), men det är huvudsakligen ett derivat av Mach.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.