1959 gifte sig Paul med Glenda Garland (född 1941) också från Toccoa. Glenda delade Pauls dröm och var den katalysator han behövde för att få igång ungdomshemmet. År 1961 hade familjen Anderson öppnat dörrarna till Paul Anderson Youth Home i Vidalia, Georgia.

Paul gjorde över 500 offentliga framträdanden per år för att stödja hemmet. Han gav en demonstration i tyngdlyftning och delade med publiken sin kristna tro och sin kärlek till Amerika. Paul kunde hålla en publik nästan trollbunden med sin dånande röst och sin skarpa och smarta kvickhet. Hans styrkeprestationer fick publiken att resa sig och hans budskap förändrade många hjärtan.

Medan Paul reste runt i landet för att samla in pengar till Paul Anderson Youth Home, tog Glenda hand om de boende på ungdomshemmet. År 1966 välkomnade Paul och Glenda sitt enda barn, Paula Dean Anderson, till världen. Paula och hennes make Edward Schaefer har tre barn, Paul Anderson Schaefer (född 1996), Spencer Edward Schaefer (född 2000) och Garland Dean Schaefer (född 2000).

Paul och Glendas ursprungliga vision för Paul Anderson Youth Home är oförändrad i dag: hemmet arbetar med ungdomar som annars skulle ha hamnat i fängelse. De unga männen får först och främst lära sig om Jesu Kristi frälsande nåd och bestående kärlek. Paul Anderson Youth Home, som ligger på ett 50 hektar stort campus, erbjuder sina elever möjligheten att slutföra sin utbildning på hemmets ackrediterade gymnasieskola, som på ett mer än tillfredsställande sätt förbereder de unga männen för college, yrkesskolor eller en karriär inom militären. Paulus trodde att om en pojke med problem lärde sig att älska sig själv i stället för att slå till mot andra skulle han i stället sträcka ut sig för att hjälpa andra. Paul Anderson strävade också efter att ingjuta en stark arbetsmoral i varje pojke.

I början av 1980-talet sviktade Pauls njurar, som hade skadats allvarligt av att han under sin barndom drabbats av Bright’s sjukdom. Hans syster Dorothy Anderson Johnson gav honom osjälviskt en av sina njurar 1983. Denna ovärderliga gåva gav hela familjen Anderson många fler år att dela tillsammans med sin älskade Paul.

Paul berättade ofta en historia om hur en stor racerförare en gång vann ett lopp även när han körde en något trasig bil. Paul brukade berätta att det inte var fordonet som vann loppet, utan det var föraren inuti som var viktigast. Paulus demonstrerade detta på småtimmarna under de olympiska spelen och varje dag i sitt liv. Paul Anderson visade att hans sanna styrka inte var hans fysiska styrka utan hans sanna andliga styrka, som fanns i Jesus Kristus.