Varje år får mer än 50 000 personer i USA (och dubbelt så många i Europa) diagnosen bukspottkörtelcancer (adenokarcinom). Prognosen är sådan att de flesta av dessa människor kommer att ha avlidit i slutet av det första året. I USA är bukspottkörtelcancer den 9:e eller 10:e vanligaste cancerdiagnosen (beroende på kön), men den fjärde vanligaste orsaken till dödsfall i cancer hos män och kvinnor.
Prognosen för bukspottkörtelcancer (adenokarcinom i bukspottkörteln) är en mycket tuff, även om överlevnadssiffrorna har förbättrats stegvis särskilt under de senaste tio till femton åren. Det är viktigt att inse att varje person är individuell; varje cancer är annorlunda. Statistik kan bara ange vad som tenderar att hända i det sammanlagda fallet, och inte när det gäller en enskild person.
Medianöverlevnadstiden från tidpunkten för diagnos till dödsfall är utan tvekan den sämsta av alla cancerformer – i alla fall av de stora cancerformerna. Medianöverlevnaden för obehandlad avancerad bukspottkörtelcancer är cirka 3 1/2 månader; med god behandling ökar detta till cirka åtta månader, även om många kommer att leva mycket längre. Vi har stött på nio, elva och tolv års överlevnad.
Kanske är det ett bra ställe att diskutera vad termen median betyder. Enkelt uttryckt är medianen den tidpunkt som skiljer hälften av patienterna som lever längre från hälften som kommer att leva kortare. Det finns alltså många patienter som kommer att leva mycket längre än medianen.
American Cancer Societys prognossiffror visar att det stadium då bukspottkörtelcancer diagnostiseras är starkt korrelerat med överlevnaden; tidigare är uppenbarligen bättre. Men statistiken är fortfarande ganska tuff. Femårsöverlevnaden med god behandling anses nu vara cirka 8 %. Återigen är det viktigt att förstå att varje persons situation är individuell; varje cancer är annorlunda. Statistik kan bara visa vad som tenderar att hända i det stora hela, och inte när det gäller en enskild person. Många människor klarar sig bättre än genomsnittet.
Prognosen för dem som kan opereras är bättre än för dem som inte kan opereras. Tyvärr är det bara cirka 15 procent av de personer som har cancer i bukspottkörteln som kommer att kunna opereras – för de flesta har cancern befunnits vara för långt framskriden. Till exempel rapporterades patienter med bukspottkörtelcancer som fick det kirurgiska Whipple-förfarandet i en studie (från ett mycket erfaret Johns Hopkins-team) ha en femårsöverlevnad på 21 %, med en medianöverlevnad på 15,5 månader. I nyare studier har denna femåriga medianöverlevnadstid efter operation rapporterats vara så hög som tjugo månader.
Prognosen är också bättre för dem vars bukspottkörtelcancer diagnostiseras i ett tidigare skede. Medianöverlevnadstiden från diagnos med medicinsk behandling med kemoterapi vid lokalt avancerad cancer i bukspottkörteln har rapporterats vara 6 till 12 månader.
Patienter med neuroendokrina tumörer tenderar att ha en mycket gynnsammare prognos än till exempel de med adenokarcinom i bukspottkörteln. Den naturliga historiken för neuroendokrina tumörer, ö-cellstumörer och karcinoida tumörer tenderar att vara mycket annorlunda än den för pankreasadenokarcinom. Till exempel närmar sig medianöverlevnaden från diagnosen för patienter med icke-fungerande metastaserande ö-cellstumörer nära fem år.