• Definition av rektalblödning
• Källor till rektalblödning
• Tecken och symtom på rektalblödning
• Hantering av rektalblödning

Definition av rektalblödning

Rektalblödning, även kallad hematochezia, avser passage av ljust blod (ofta blandat med blodproppar eller avföring) via rektum. Rektum är de sista 15 cm av kolon (tjocktarmen) där avföring samlas innan den stöts ut ur kroppen via analkanalen. Rektalblödning kan bero på blödning från någonstans i den nedre mag-tarmkanalen, nämligen tjocktarmen, ändtarmen eller anus.

Rektalblödning är ett mycket vanligt besvär i den allmänna befolkningen och drabbar upp till 15 % av de vuxna. Tyvärr rapporterar inte alla dessa personer sina symtom till sin läkare, vilket är farligt eftersom en liten del av rektalblödningarna beror på ett underliggande kolorektalcarcinom. Majoriteten av fallen beror dock på ett självbegränsande tillstånd som påverkar anus eller rektum, men det är ändå viktigt att du går till läkare.

Svårighetsgraden av rektalblödning varierar kraftigt. Vissa personer har bara några små droppar blod som fläckar toalettvattnet eller upptäcks vid avtorkning, medan andra får flera avföringar som innehåller stora mängder blod och blodproppar. Hos vissa patienter är blodförlusten tillräckligt allvarlig för att orsaka svaghet, yrsel, lågt blodtryck och symtom på anemi. I dessa fall krävs ofta sjukhusvistelse.

Blodets färg ger läkaren en fingervisning om var den gastrointestinala blödningen sannolikt kommer ifrån. Generellt sett är blodförlusten ljusare ju närmare skadan befinner sig vid anus. Blödning från de första delarna av tjocktarmen (stigande och tvärgående tjocktarm) orsakar passage av mörkrött eller rödbrun blod. Blödning från mycket längre upp i mag-tarmkanalen, t.ex. från magsäcken, orsakar normalt inte förlust av färskt blod, men ger svart och tjärig avföring som kallas melena.

Rektalblödning är ett symtom i sig och ska inte förväxlas med termen fekalt ockult blod. Det senare har liknande orsaker som rektalblödning, men resulterar inte i några färgförändringar i avföringen eller förekomst av färskt blod i rektum. Fekalt ockult (dolt) blod upptäcks först när avföringsprover undersöks på ett laboratorium. Detta kan göras i syfte att utreda orsaken till järnbristanemi.

Orsaker till rektalblödning

De vanligaste orsakerna till nedre gastrointestinala eller rektala blödningar är bland annat:

Divertikulos

Divertikulos hänvisar till förekomsten av små utpåsar (säckar) i tarmväggen som drabbar de flesta människor i någon grad vid 50-60 års ålder. Den exakta orsaken till tillståndet är inte känd och det orsakar i allmänhet inga problem om inte säckarna brister eller blir inflammerade (divertikulit). Både divertikulit och divertikulos kan orsaka plötslig förlust av stora mängder blod via ändtarmen i toalettskålen. I det senare fallet är denna blodförlust smärtfri. Divertikelsjukdom är den vanligaste orsaken till rektalblödning hos äldre och på grund av den stora blodförlusten krävs ofta sjukhusvistelse och blodtransfusion.

Inflammatorisk tarmsjukdom

Crohns sjukdom och ulcerös kolit är de vanligaste orsakerna till inflammatorisk tarmsjukdom som kännetecknas av skador och inflammation i tarmslemhinnan. Båda dessa sjukdomar kan orsaka rektal blödning som ofta blandas med slem i en lös avföring. Bristande blodtillförsel till ett område av tarmen som kallas ischemisk kolit kan också skada väggen och senare leda till blödning.

Benigna anorektala sjukdomar (ofarliga sjukdomar i anus och rektum)

Hamorrojder är massor eller klumpar (kuddar) av vävnad i analkanalen som innehåller blodkärl. Om de är tillräckligt stora kan de orsaka lindriga blödningar som ofta visar sig som ljusrött blod på toalettpapper eller på utsidan av avföringen. Tillhörande symtom är obehag och pruritus ani (kliande rumpa). Analfissurer är smärtsamma revor i huden som kantar den nedre analkanalen och som ofta orsakas av ansträngning eller förstoppning. När en reva har uppstått är det mycket smärtsamt och kan leda till blödning. Fistel i anus avser onormala förbindelser mellan anus och andra organ eller vävnader. Fistlar är vanligtvis smärtsamma och kan visa sig som abscesser eller förlust av ljusrött blod på toalettpapper och avföringens yta.

Polyper

Dessa är godartade tumörer eller utväxter i tjocktarmen som kan predisponera för cancer. Blödningen i samband med polyper tenderar att vara mild och intermittent. Borttagning av polyper vid koloskopi (polypektomi) kan också orsaka senare rektalblödning dagar till veckor efter ingreppet.

Neoplasi

Cancer i tjocktarmen orsakar vanligtvis att blod blandas med avföringen. Tjocktarmscancer kan också orsaka ockult blodförlust och diagnostiseras efter utredning av symtom på viktnedgång eller anemi.

Koagulopati

Vissa läkemedel som tunnar ut blodet (t.ex. warfarin) eller ärftliga koagulationsstörningar kan predisponera för blödning från mag-tarmkanalen.

Arteriovenös missbildning

Angiodysplasi avser onormala förbindelser mellan vener och artärer i tarmväggarna. Dessa kärl är benägna att brista och är en vanlig orsak till färska rektala blödningar hos äldre.

Sår

Väldigt sällan kan rektalblödning ha sitt ursprung i övre mag-tarmkanalen från ett sår eller annan lesion i magsäcken eller tunntarmen. Lysande röd rektalblödning förekommer endast under dessa omständigheter om blodförlusten är mycket snabb och allvarlig, annars ger dessa lesioner normalt mörk avföring (melena) och blodiga kräkningar.

Tecken och symtom på rektalblödning

Rektalblödning kan vara ett ganska alarmerande symtom för patienterna, men om du träffar din läkare omgående kan de flesta fall behandlas och kontrolleras. Egenskaperna hos den rektala blödningen beror på den bakomliggande orsaken. Läkaren kommer att använda denna information för att formulera den troliga platsen för blödningen och den specifika orsaken.

När du går till läkaren och klagar på rektalblödning bör du förvänta dig att följande information diskuteras:

• Förutbildad historia av gastrointestinal blödning.
• Förfluten sjukdomshistoria eller andra medicinska tillstånd.
• Dina nuvarande mediciner, inklusive NSAID och warfarin. Din läkare kommer sedan att ställa detaljerade frågor om dina symtom, inklusive:
• Är det smärtsamt att gå på avföring?
• Vilken färg har blodet? Är det ljust eller mörkt i färgen?
• Är blodet blandat med avföringens innehåll eller finns det på avföringens yta?
• Finns det blod när du torkar dig?
• finns det blod i toalettstolen?

Beroende på din ålder är det troligare att olika tillstånd orsakar rektalblödning. En ung patient med buksmärta, rektalblödning, diarré och slemutflöde har till exempel troligen en inflammatorisk tarmsjukdom, medan en äldre patient med måttlig till allvarlig rektalblödning är mer benägen att ha divertikulos eller angiodysplasi. Om du är äldre än 60 år, har en familjehistoria av tjocktarmscancer och har symtom på trötthet och viktnedgång löper du en mycket högre risk att drabbas av tjocktarmscancer, så det är ytterst viktigt att du söker läkare om du märker av rektalblödning. Vissa läkare kan ställa screeningfrågor om rektalblödning till alla patienter över 60 år för att säkerställa att diagnosen kolorektalcancer inte missas.

Efter en detaljerad anamnes kommer läkaren att undersöka din buk, analkanal och rektum. Ibland kan de hitta en hemorrojder eller en spricka när de inspekterar anus som kan vara orsaken till blödningen. Det krävs dock alltid ytterligare undersökningar för att undersöka hela tjocktarmen för att säkerställa att inga andra allvarliga tillstånd föreligger som också kan bidra till blödningen.

Följande undersökningar kan utföras:

• Anoskopi: Detta avser införandet av ett litet, smort rör på tre tum i längd, i analkanalen och rektum. När röret dras tillbaka kan man se var hemorrojder och sprickor vanligen finns.
• Flexibel sigmoidoskopi: Sigmoidoskopet är ett flexibelt rör med ett ljus och en kamera som förs in via ändtarmen för att visa upp till och med den nedåtgående tjocktarmen. Detta kan utföras med minimal tarmförberedelse. Undersökningen kan upptäcka polyper, cancer och divertiklar i rektum, sigmoideum och nedåtgående tjocktarm.
• Koloskopi: Detta är förmodligen den mest använda undersökningen för både rektala blödningar och ockulta blödningar eftersom den gör det möjligt att undersöka hela tjock- och ändtarmen för att upptäcka polyper, karcinom, divertikulosor, ulcerös kolit, Crohns kolit, ischemisk kolit och angiodysplasier.
• Blodprover, t.ex. en fullständig blodstatus, kan hjälpa till att identifiera järnbristanemi, vilket tyder på en långsiktig orsak till blödningen.
• Andra undersökningar som radionuklidskanning (med hjälp av riktade röda blodkroppar) och angiografi (röntgenundersökningar av blodkärlen) kan också utföras i vissa fall.

Behandling av rektalblödning

Inledningsvis kommer behandlingen att inriktas på att se till att du är stabil och att ersätta en del av det blod som du har förlorat. Om du har allvarliga symtom på anemi eller verkar chockad (kall, kladdig hud, hjärtklappning, lågt blodtryck) kommer du sannolikt att behöva behandlas på sjukhus så att du kan få vätska via ett dropp i armen eller få en blodtransfusion vid behov. Om du i allmänhet mår bra kan alla tester och undersökningar eventuellt ordnas av din husläkare som en öppen patient. De kan ge dig järntillskott under tiden.

Nästa mål är att identifiera orsaken till din blödning för att möjliggöra behandling. Som tidigare nämnts är koloskopi den lämpligaste undersökningen och kommer att identifiera majoriteten av orsakerna till blödningar. Dessutom kan koloskopi hjälpa till att behandla vissa av dessa tillstånd genom att skära bort blödande polyper eller bränna (kauterisera) onormala kärl och blödande divertiklar. Om detta inte lyckas lokalisera blödningsstället kan man göra ett visceralt angiogram som visar de specifika kärlen och som kan användas för att styra injektionen av ämnen som får blodkärlen att dra ihop sig och stoppa blödningen. Dessa medel injiceras genom ett tunt rör (en så kallad kateter) i det blödande kärlet.

Om båda dessa behandlingar misslyckas kan en operation krävas. Förhoppningsvis har blödningsstället identifierats så att kirurgen endast kan ta bort en liten del av det skadade området, men ibland måste stora delar av tarmen tas bort för att stoppa blödningen. Andra orsaker till mild rektalblödning, t.ex. hemorrojder eller analfissurer, kan ofta behandlas med lokala åtgärder, t.ex. bedövningsgeler, krämer, injektioner och avföringsmedel. Om dessa åtgärder misslyckas kan lokal kirurgi behövas.

1. Cagir B, Cirincione E. Lower gastrointestinal bleeding, surgical treatment . Omaha, NE: WebMD eMedicine; 2005 . Tillgänglig från: URL-länk
2. Crosland A, Jones R. Rectal blödning: Prevalens och konsultationsbeteende. BMJ. 1995;311(7003):486-8.
3. Kumar P, Clark M (eds). Clinical Medicine (5:e upplagan). Edinburgh: WB Saunders Company; 2002.
4. Marks JW. Rektal blödning . San Clemente, CA: MedicineNet; 2005 Available from: URL link
5. Longmore M, Wilkinson I, Rajagopalan S. Oxford Handbook of Clinical Medicine (6th edition). Oxford: Oxford University Press; 2004.
6. Wauters H, Van Casteren V, Buntinx F. Rektala blödningar och kolorektalcancer i allmänpraktiken: Diagnostisk studie. BMJ. 2000;321(7267):998-9.

Sjukdomar med rektal blödning (hematochezia) inkluderar:

• Anorectal Abscess and Fistula-in-Ano
• Colonic polyps and hereditary polyposis syndromes
• Constipation
• Crohn’s Disease (Inflammatory Bowel Disease)
• Diverticular Disease (Diverticulosis; Divertikulit)
• Haemorrojder (Piles)
• Magsårssjukdom (PUD)
• Pseudomembranös kolit (Antibiotikaassocierad diarré)
• Ulcerös kolit (Inflammatorisk tarmsjukdom)