Bakgrund: Järnbristanemi (IDA) förekommer hos 2-5 % av vuxna män och postmenopausala kvinnor i den utvecklade världen och är en vanlig orsak till remiss till gastroenterologer. Gastrointestinal (GI) blodförlust från koloncancer eller magsäckscancer och malabsorption vid celiaki är de viktigaste orsakerna som måste sökas. DEFINITION AV JÄRNMEDELSFÖRSÖRJNINGSANAMI: Den nedre gränsen för normalområdet för det laboratorium som utför testet bör användas för att definiera anemi (B). Alla nivåer av anemi bör undersökas om det föreligger järnbrist (B). Ju lägre hemoglobinvärdet är, desto mer sannolikt är det att det finns en allvarlig underliggande patologi och desto mer brådskande är behovet av utredning (B). Index för röda blodkroppar ger en känslig indikation på järnbrist i avsaknad av kronisk sjukdom eller hemoglobinopati (A). Hämoglobinelektrofores rekommenderas när mikrocytos och hypokromi förekommer hos patienter med lämplig etnisk bakgrund för att förhindra onödig GI-utredning (C). Serumferritin är det mest kraftfulla testet för järnbrist (A).

Undersökningar: Övre och nedre gastrointestinala undersökningar bör övervägas hos alla postmenopausala kvinnliga och alla manliga patienter där IDA har bekräftats, såvida det inte finns en historia av betydande öppen blodförlust utanför GI (A). Alla patienter bör undersökas med avseende på celiaki (B). Om en ösofagogastroduodenoskopi (OGD) utförs som första gastrointestinala undersökning bör endast förekomsten av avancerad magsäckscancer eller celiaki avskräcka från en lägre gastrointestinal undersökning (B). Hos patienter i åldrarna >50 år eller med uttalad anemi eller en betydande familjehistoria av kolorektalcancer bör man ändå överväga en lägre gastrointestinell undersökning även om celiaki påträffas (B). Koloskopi har fördelar framför CT-kolografi när det gäller undersökning av nedre gastrointestinala kanalen vid IDA, men båda är godtagbara (B). Båda är att föredra framför bariumema, som är användbart om de inte är tillgängliga. Ytterligare direkt visualisering av tunntarmen är inte nödvändig om det inte finns symtom som tyder på tunntarmsjukdom eller om hemoglobinet inte kan återställas eller bibehållas med järnbehandling (B). Hos patienter med återkommande IDA och normala OGD- och koloskopieresultat bör Helicobacter pylori utrotas om det finns. (C). Testning av occult blod i avföringen är inte till någon nytta vid utredning av IDA (B). Alla premenopausala kvinnor med IDA bör undersökas för celiaki, men andra undersökningar av övre och nedre gastrointestinala sjukdomar bör reserveras för dem som är 50 år eller äldre, för dem med symtom som tyder på gastrointestinal sjukdom och för dem som har en stark familjehistoria av kolorektalcancer (B). Övre och nedre gastrointestinala undersökningar av IDA hos patienter som genomgått postgastrektomi rekommenderas för dem som är över 50 år (B). Hos patienter med järnbrist utan anemi upptäcker endoskopisk undersökning sällan malignitet. En sådan undersökning bör övervägas hos patienter i åldern >50 år efter att ha diskuterat risken och den potentiella nyttan med dem (C). Endast postmenopausala kvinnor och män i åldern >50 år bör genomgå gastrointestinala undersökningar vid järnbrist utan anemi (C). Rektalundersökning är sällan bidragande och kan, i avsaknad av symtom som rektalblödning och tenesmus, skjutas upp till koloskopi. Urinprov för blod är viktigt vid undersökning av patienter med IDA (B).

Hantering: Alla patienter bör få järntillskott både för att korrigera anemi och fylla på kroppens lager (B). Parenteralt järn kan användas när orala preparat inte tolereras (C). Blodtransfusioner bör reserveras för patienter med eller med risk för kardiovaskulär instabilitet på grund av graden av deras anemi (C).