Riss i främre korsbandet (ACL) är en av de vanligaste formerna av skador som idrottare råkar ut för. De uppstår när ett av knäets fyra huvudband, det så kallade korsbandet, går sönder, vilket gör att knät blir mindre stabilt. Korsbandet är ett av fyra ligament som förbinder lårbenet (femur) med skenbenet (tibia). Det är dessa ligament som ger knäet och benet flexibilitet och gör att de kan röra sig lätt. En person som har en korsbandsruptur kan uppleva minskad rörlighet och svårigheter att rotera knäet. Det är en av de vanligaste idrottsskadorna, med nästan 300 000 fall som inträffar varje år.
Majoriteten av de personer som drabbas av en korsbandsruptur är idrottare. Kvinnor är mer mottagliga för detta än män. Vissa forskare tror att detta beror på varierande konditionsmetoder hos kvinnor. Idrottare är vanligtvis mer benägna att drabbas av denna form av skada på grund av det tryck som utövas på korsbandet under idrottsträning, t.ex. snabba svängar vid löpning eller att bli tacklad bakifrån i fotboll eller hockey. Det finns olika grader av allvarlighetsgrad för korsbandsskador, och vissa kräver operation för att behandlas. Utan rätt behandling av en utbildad läkare kan även andra delar av knäet skadas och orsaka ytterligare problem längre fram.
Knäets anatomi
Knäet är det ben som förbinder lårbenet med skenbenet och ger rörlighet. Det består av följande:
- Det mediala kollateralligamentet (MCL)
- Det bakre korsbandet (PCL)
- Det främre korsbandet (ACL)
- Det laterala korsbandet. ligament (LCL)
- Patella (knäskålen)
- Femur (lårbenet)
- Tibia (skenbenet)
För att knäet ska fungera korrekt, använder det varje ligament för att ge det flexibilitet och göra det möjligt för benet att röra sig och fungera smidigt. Korsbandet är det viktigaste av ligamenten eftersom det är det som ger knäet mest stabilitet och gör att en person kan gå ordentligt.