Den etniska och religiösa sammansättningen i många moderna samhällen har förändrats dramatiskt av den globala moderniseringen. Dessa demografiska förändringar har en stor inverkan på många livsområden, bland annat på arbetsplatsen, i grannskapet, i skolor och nationer. Mer än någonsin tidigare förändras våra samhällen när det gäller deras etniska och religiösa sammansättning. Samhällen och individer står inför nya utmaningar när de engagerar sig i (eller ibland undviker) människor med olika bakgrund, trosuppfattningar och övertygelser.

Dessa förändringar har haft många positiva effekter – t.ex. har de fyllt viktiga luckor på arbetsmarknaden och utmanat den kulturella ökologin. Men de har också underblåst växande spänningar och splittring, vilket illustreras av Donald Trumps senaste rasstrid. Social mångfald är en global fråga – och den har bidragit till stora geopolitiska händelser som Brexit och den europeiska flyktingkrisens splittrande karaktär.

Den akademiska världen har reagerat på dessa förändringar med växande oro för konsekvenserna av social mångfald. Mycket har skrivits om detta ämne, men en viktig fråga förblir obesvarad: kan människan anpassa sig till denna förändring utan motstycke i den sociala mångfalden?

Teorin om människans utveckling och sociala mångfald hävdar i stort sett att den mänskliga hjärnan har utvecklat en benägenhet att skydda ”våra” egna grupper, eftersom överlevnaden var beroende av samarbete med medlemmar av den gruppen. Överlevnaden, enligt detta synsätt, berodde på att skydda gruppen från potentiella faror från okända andra – som man närmade sig med försiktighet. Detta är kanske anledningen till att forskningen har funnit att förtroendet och den sociala sammanhållningen är lägre i olika samhällen och till att individer som i experimentella laboratorier interagerar med okända medlemmar av en annan social grupp uppvisar ökad stress och ångest.

Det är allmänt accepterat att dessa predispositioner spelar en roll för bildandet av grupper och de samhällsstrukturer som vi lever i. Men vi tror att de kan vara oförenliga med samhällen i snabb förändring, där människor som bor i blandade bostadsområden har kontakt med nya kulturer, normer och värderingar.

Sidan av saken

Men trots denna inriktning på att skydda de grupper vi tillhör ser vi att samarbetet ofta utsträcks till andra grupper. Biologer och antropologer har faktiskt länge trott att människan klarar sig bättre än andra arter eftersom kontakten med ”okända andra” medförde en rad fördelar som inte kan uppnås genom interaktion enbart med medlemmar av våra grupper. Exempel på detta är ökad genetisk mångfald på grund av parning mellan grupper, utbyte av kunskap och information samt tillgång till nya resurser.

Vid första anblicken verkar skyddet av den egna gruppen stå i strid med att närma sig okända grupper, som kan vara vänner eller fiender. Men vi tror att människor jonglerar med dessa två tendenser vid olika tidpunkter under exponering för social mångfald. Medan tendensen att skydda våra egna grupper kan dyka upp initialt vid den första kontakten, börjar individer med tiden visa en orientering mot blandning. På så sätt drar de nytta av dessa interaktioner. Av dessa skäl antog vi att den första kontakten till följd av mångfald kan visa sig vara utmanande, men att dessa utmaningar bör övervinnas med tiden.

För att testa dessa idéer genomförde vi en stor och ambitiös studie där vi undersökte 22 års offentligt tillgängliga psykologiska, sociologiska och demografiska data från flera vågor av World Values Survey, European Social Survey och Latino Barometer. Tillsammans omfattade dessa tre dataset mer än 338 000 respondenter som intervjuats i 100 länder över hela världen.

Vi använde dessa data för att analysera de kort- och långsiktiga effekterna av religiös mångfald på individers upplevda livskvalitet över tid.

Goda saker kommer …

Som hypotesen var fann vi att individer på kort sikt reagerar negativt på förändringar i religiös mångfald och upplever en försämring av sin livskvalitet. Men med tiden anpassar sig individerna till förändringarna i samhället och börjar skörda fördelarna med mångfalden, och livskvaliteten återgår till de ursprungliga nivåerna.

Varför är detta fallet? För att besvara detta undersökte vi de psykologiska mekanismer som är involverade i dessa processer. Vi fann att de initiala negativa effekterna drevs av ett minskat förtroende för andra runt omkring dem i länder, med ökad religiös mångfald. Men efter en period på fyra till åtta år började individerna rapportera att de blandar sig med människor med olika bakgrund, vilket förbättrar deras förtroende för andra och främjar en positiv inverkan på deras livskvalitet. Viktigt är att den initiala negativa effekten, där mångfald var förknippad med minskad tillit, helt och hållet upphävdes av den positiva effekten av att blanda sig med medlemmar av olika grupper.

Våra resultat visar att människor, trots ett initialt motstånd, kan klara av de dokumenterade utmaningarna med mångfald. De visar också att vi, genom att endast fokusera på kort sikt, kan dra en felaktig, pessimistisk slutsats om mångfaldens inverkan. En ökad mångfald ger möjlighet för medlemmar av olika grupper att ta kontakt, lära känna varandra och samarbeta. Och när detta sker övertrumfar denna positiva effekt av mångfald de initiala utmaningarna.