Kära kollegor,
Sedan den framlidne Susumu Ohno för första gången introducerade uttrycket ”junk DNA” 1972 (”So Much Junk DNA in Our Genome”, Brookhaven Symposium on Biology 23:366-370) har begreppet fångat fantasin hos både vetenskapsmän och icke-vetenskapsmän och lett till mycket forskning och debatt. Ohnos ursprungliga hypotes om ursprunget och den evolutionära betydelsen av ”skräp-DNA” har ändrats och förfinats under de senaste fyra decennierna med hjälp av nya komparativa och funktionella genomikanalyser och under inflytande av den storskaliga bioinformatiska analysen av sekvenser. Många har hävdat att vi måste överge Ohnos terminologi, men den finns fortfarande kvar, till stor del för att den fortfarande är en intressant begreppsram att utforska med tanke på det relativt enorma sekvensinnehållet i den icke-proteinkodande kategorin och upptäckten att antalet gener verkar vara förvånansvärt likartat bland ryggradsdjur, medan icke-kodande sekvenser varierar från att vara mycket varierande till att vara oväntat välbevarade.

Detta specialnummer syftar till att täcka ett brett spektrum av ämnen om typer, funktioner, bevarande, evolution och i slutändan den biologiska betydelsen av ”skräp-DNA” som definieras brett som ”icke-protein-kodande sekvenser” som finns inom och mellan genomer. Vi uppmuntrar bidrag som täcker mångfalden av arter. Vi välkomnar vetenskapliga perspektiv, recensioner och originalforskningsartiklar om ämnet ”skräp-DNA” och dess biologiska betydelse.
Prof. Dr. Mary E. Delany
Gästredaktör