Adolf Hitler grundade Schutzstaffel (SS) i april 1925 som en grupp personliga livvakter. Med tiden växte denna lilla grupp av livvakter från 300 medlemmar 1925 till 50 000 medlemmar 1933 när Hitler tillträdde. Den man som var ansvarig för denna tillväxt var Heinrich Himmler, som ledde SS från 1929 till dess upplösning 1945. Mellan 1934 och 1936 fick SS kontroll över Tysklands polisstyrkor och utökade sitt ansvarsområde. På grund av dessa nya ansvarsområden delade SS upp sig i två underenheter: Allgemeine-SS (allmänna SS) och Waffen-SS (väpnade SS). Tillsammans bestod dessa två organisationer av över 250 000 soldater 1939.

Allmänt SS sysslade med lokala polisfrågor och med ”rasfrågor”. Huvuddelen av General SS var Reichssicherheitshauptamt (”RSHA”, Reich Security Central Office på tyska). RSHA i sig var indelat i fyra undergrupper, däribland den välkända Gestapo, som leddes av Heinrich Müller. RSHA sysslade även med utlandsspionage och kontraspionage.

Det väpnade SS bestod av tre huvudgrupper. Den första var Leibstandarte, Hitlers personliga livvakt. Den andra var Totenkopfverbände (dödskallebataljoner), som ansvarade för döds- och koncentrationslägren. Den tredje gruppen var Verfügungstruppen (dispositionstrupperna), ett elitstridsförband som var känt för sin extrema stridstaktik och som blandades med Tysklands reguljära armé. På grund av den osmakliga karaktären hos deras uppgifter skolades SS-medlemmarna under många år i rashat och uppmuntrades att förhärda sina hjärtan mot mänskligt lidande.

Till skillnad från SA (”Sturmabtelung”, tyska för ”Assault Division”, även känd som ”brunskjortor”), som betraktades som en separat paramilitär organisation som arbetade för statens bästa, var SS under Hitlers totala kontroll. De var lätta att känna igen på det blixtformade ”S”-märket på sina svarta uniformer och blev snart kända som de renaste av alla tyskar. För att underlätta detta krävde Himmler att varje officer skulle bevisa sin familjs rashistoria från 1700. I takt med att SS växte och blev mer komplext mognade det till den nazistiska regimens ryggrad.