Injicering av steroider i mellanörat fungerar lika bra som att ta dem oralt för att återställa hörseln hos patienter med plötslig dövhet. Detta resultat, som är resultatet av en stor klinisk prövning som jämför terapierna, kommer att hjälpa läkare att välja den bästa behandlingen för patienter med detta tillstånd.
Pluttad dövhet, även kallad plötslig sensorineural hörselnedsättning, är ett akut medicinskt tillstånd som drabbar flera tusen personer årligen, vanligen mellan 40 och 60 år. Det uppstår ofta utan en uppenbar orsak och uppträder på ett öra på en gång eller under en period på upp till tre dagar. Orala steroider, t.ex. prednison, ordineras vanligtvis under två veckor för att återställa hörseln. Det finns bara ett tidsfönster på 2 till 4 veckor för behandling innan hörselnedsättningen blir permanent.
Nyligen har läkare börjat injicera steroider direkt i mellanörat – ett förfarande som kallas intratympanisk behandling. Denna teknik anses leverera mer av läkemedlet till örat och undvika några av de biverkningar som kan följa med orala steroider. Biverkningarna av oral behandling kan vara milda, som viktökning, humörförändringar och sömnstörningar, eller allvarligare, som högt blodtryck och förhöjt blodsocker. Biverkningar av injicerade steroider är vanligtvis lokala, såsom öroninfektion och svindel. Hittills hade dock ingen studie jämfört de två behandlingarna för att se om direktinjektion fungerade lika bra som orala steroider.
För att undersöka detta ledde dr Steven Rauch från Harvard Medical School och Massachusetts Eye and Ear Infirmary ett team av forskare från 16 medicinska centra över hela landet i en klinisk prövning som omfattade mer än 250 patienter. Studien finansierades av NIH:s National Institute on Deafness and Other Communication Disorders (NIDCD) Resultaten publicerades i numret av Journal of the American Medical Association av den 25 maj 2011.
Studien testade behandlingarna så som de vanligtvis ges på kliniken. För oral steroidbehandling fick patienterna 60 milligram prednison i 14 dagar, följt av en avtrappningsperiod på 5 dagar. Den andra gruppen fick 40 milligram metylprednisolon injicerat direkt genom trumhinnan fyra gånger under två veckor. I studien följde man hur dessa patienter återhämtade sig i 6 månader och mätte behandlingarnas framgång utifrån hörseltester vid den första och andra veckan samt vid månad 2 och 6.
Under båda behandlingarna återhämtade patienterna sin hörsel i ungefär samma utsträckning vid 2 och 6 månader. Patienterna med orala steroider upplevde typiska symtom, såsom sömn-, humör- och aptitförändringar. De injicerade steroidpatienterna hade smärta vid injektionsstället och svindel; ett fåtal fick öroninfektioner och en perforerad trumhinna. De flesta symtomen försvann efter 6 månader. Ändå visade skillnaden att även om behandlingarna var lika effektiva, var de kanske inte lika lämpliga för alla patienter.
”Bekvämligheten, kostnaden och bekvämligheten med oral steroidbehandling är att föredra framför intratympanisk behandling”, säger dr Rauch, ”men injicerade steroider är ett lika effektivt alternativ för personer som av medicinska skäl inte kan ta de orala steroiderna”. Personer med plötslig dövhet bör diskutera riskerna och fördelarna med båda behandlingarna med sin läkare.”