Jag har hört och läst samma uttalande ett antal gånger, men har aldrig gjort mig besväret att slå upp varje passage.

Jag är inte förvånad över att man får motsägelsefulla resultat om man slår upp ”himmel” och ”helvete” i en konkordans. Detta beror förmodligen på att det som vi kallar ”himmel” och ”helvete” ofta talas om i olika termer i Bibeln (i Lukas 16 sägs det till exempel att Lasaros har gått till ”Abrahams barm” – 16:22). I Johannes 14:2 talar Jesus om ”sin faders hus”, som vi skulle kalla ”himlen”. Samma sak gäller för ”helvetet”. Det finns termer som ”himmelriket” i Matteus som förekommer ofta och förändrar statistiken avsevärt.

En annan faktor är att påståendet ”Jesus talade mer om helvetet än om himlen” troligen avser det totala antalet verser som ägnas åt ämnet, och inte bara antalet hänvisningar till orden ”helvete” eller ”himmel”.”

Det kan vara värt att notera att i 5 Mosebok 28 (och följande) är välsignelseavsnittet (28:1-14) mycket kortare än förbannelseavsnittet (28:15-68).

Du kanske vill läsa de lektioner jag har gjort om himmel och helvete på BSF:s webbplats:

Ett helvete att undvika

En himmel att söka

Nedan har jag bifogat referenserna till ”himmel, himlar” och ”helvete” från Nave’s topical Bible för din undersökning:

Himlen

Guds boning (De 26:15 1Ki 8:30,39,43,49 1Ch 16:31 21:26 2Ch 2:6 6:18,21,27,30,33,35,39 30:27 Ne 9:27 Job 22:12,14 Ps 2:4 11:4 20:6 33:13 102:19 103:19 113:5 123:1 135:6 Ec 5:2 Isa 57:15 63:15 66:1 Jer 23:24 La 3:41,50 Da 4:35 5:23 Zec 2:13 Mt 5:34,45 6:9 10:32,33 11:25 12:50 16:17 18:10,14 Mr 11:25,26 16:19 Ac 7:49 Ro 1:18 Heb 8:1 Re 8:1 12:7-9 21:22-27 22:1-5)

De rättfärdigas framtida boning

Kallas: en trädgård (Mt 3:12), Kristi och Guds rike (Ef 5:5), Faderns hus (Joh 14:2), ett himmelskt land (Hebr 11:16), en vila (Hebr 4:9 Upp 14:13), paradiset (2 Kor 12:2,4)

De ogudaktiga är uteslutna från (Ga 5:21 Ef 5:5 Re 22:15)

Himlen, Nya himlar

(Jes 65:17 66:22 2Pe 3:13 Re 21:1-4)

Helvetet

(I A. V. förekommer detta ord i O. T. Skrifter, citerade nedan, och är översättningen av det hebreiska ordet ”sheol”, som betecknar det osynliga tillståndet)

I R. V. av O. T. förekommer det endast i (Jes 5:14 14:9,15 28:15,18 57:9 Hes 31:16,17 32:21,27 Am 9:2 Jon 2:2 Hab 2:5)

I R. V., ”sheol” översätts med ”lägsta grop” (De 32:22 Ps 86:13)

Och det översätts med ”grop” i (Ps 55:15)

I R. V. förekommer ordet ”Sheol” självt i följande skriftställen (2Sa 22:6 Job 11:8 26:6 Ps 9:17 16:10 18:5 116:3 139:8 Pr 5:5 7:27 9:18 15:11,24 23:14 27:20)

”Sheol” översätts med ”grav” i A. V. i (Ge 37:35 42:38 44:29,31 1Sa 2:6 1Ki 2:6 9:1 … Job 7:9 14:13 17:13 21:13 24:19 Ps 6:5 30:3 31:17 49:14,15 88:3 89:48 141:7 Pr 1:12 30:16 Ec 9:10 So 8:6 Ho 13:14)

I R. V. det grekiska ordet ”gehenna” översätts med ”helvete” i följande skriftställen (Mt 5:22,29,30 10:28 18:9 23:15,33 Mr 9:43,45,47 Lu 12:5 Jas 3:6)

R. V. har infört ”Hades”, det ord som finns i den grekiska texten och som betecknar den osynliga världen, i följande skriftställen (Mt 11:23 16:18 Lu 10:15 16:23 Ac 2:27,31 Re 1:18 6:8 20:13,14)

The New Bible Dictionary har (delvis) dessa ord om himlen (lägg särskilt märke till påståendet att himlen ibland används som en synonym för Gud):

Himlen är Guds boning och de som är nära förbundna med honom. Israeliten ska be: ”Se ner från din heliga boning, från himlen” (Dt 26:15). Gud är ”himlens Gud” (Jon 1:9), eller ”Herren, himlens Gud” (Esr 1:2), eller ”Fadern som är i himlen” (Mt 5:45; 7:21 osv.). Gud är inte ensam där, för vi läser om ”himmelens skara” som dyrkar honom (Ne 9:6) och om ”änglarna i himlen” (Mk 13:32). De troende kan också se fram emot ”ett arv som bevaras i himlen” för dem (1 Petr 1:4). Himlen är således Guds och hans änglars nuvarande vistelseort och den slutliga destinationen för hans heliga på jorden.

Mellan många forntida folk fanns det en tanke om en mångfald av himlar. Det har föreslagits att NT vittnar om den rabbinska idén om sju himlar, för det finns hänvisningar till Paradiset (Lk 23:43) och till ”den tredje himlen” (2 Kor 12:2; denna kallades för Paradiset enligt den rabbinska uppräkningen, jfr 2 Kor 12:3). Jesus sägs också ha passerat ”genom himlarna” (Heb 4:14). Detta är emellertid magra grundvalar på vilka man kan bygga upp en sådan struktur. Hela NT:s språk kan mycket väl förstås i linje med himlen som platsen för fulländning. Himlen kommer att användas som en vördnadsfull perifras för Gud. När den förlorade sonen säger ”Jag har syndat mot himlen” (Lk 15:18, 21) menar han alltså ”Jag har syndat mot Gud”. Så är det också med Joh 3:27, ”det som ges honom från himlen”. Det viktigaste exemplet på detta är Matteus användning av uttrycket ”himmelriket”, som tycks vara identiskt med ”Guds rike”. Slutligen måste vi lägga märke till en eskatologisk användning av uttrycket. I både GT och NT erkänns det att det nuvarande fysiska universum inte är evigt utan kommer att försvinna och ersättas av ”nya himlar och en ny jord” (Jes 65:17; 66:22; 2 Petr 3:10-13; Upp 21:1). Vi bör förstå sådana ställen som att de indikerar att tingens slutliga tillstånd kommer att vara sådant som fullt ut uttrycker Guds vilja.

BIBLIOGRAFI. TDNT 5, s. 497-543; NIDNTT 2, s. 184-196; ZPEB, 3, s. 60-64. L.M.

HELL. ”Helvete” i NT återger det gk. ord som translittereras som ”Gehenna” (Mt 5:22, 29-30; 10:28; 18:9; 23:15, 33; Mk 9:43, 45, 47; Lk 12:5; Jas. 3:6). Namnet härstammar från hebreiska (Hinnoms son) dal, en dal nära Jerusalem (Jos. 15:8; 18:16), där barn offrades i eld i samband med hedniska riter (2 Ki. 23:10; 2 kap. 28:3; 33:6; Je. 7:31; 32:35). Dess ursprungliga härledning är oklar, men Hinnom är nästan säkert namnet på en person. I senare judiska skrifter kom Gehenna att betyda platsen för bestraffning av syndare (Mose 10:10; 2 Esdras 7:36). Den beskrevs som en plats med osläckbar eld – den allmänna idén om eld som uttryck för den gudomliga domen finns i GT (Dt 32:22; Dn 7:10). Den rabbinska litteraturen innehåller olika uppfattningar om vilka som skulle drabbas av evig bestraffning. Idéerna var utbredda att vissa personers lidanden skulle avslutas med förintelse, eller att eldarna i Gehenna i vissa fall var reningstida (Rosh Hashanah 16b-17a; 58b; Mishnah Eduyoth 2. 10). Men de som höll på dessa doktriner lärde också ut verkligheten av evigt straff för vissa klasser av syndare. Både denna litteratur och de apokryfiska böckerna bekräftar tron på en evig vedergällning (jfr Judith 16:17; Salomos Psalmer 3:13). Läran i det nya testamentet bekräftar denna tidigare tro. Helvetets eld är osläckbar (Mk 9:43), evig (Mt 18:8), dess straff är motsatsen till evigt liv (Mt 25:46). Det finns ingen antydan om att de som går in i helvetet någonsin kommer ut därifrån. Det nya testamentet lämnar dock dörren öppen för tron att även om helvetet som en manifestation av Guds oförsonliga vrede mot synden är oändlig, så är kanske inte existensen av dem som lider i det oändlig. Det är svårt att förena den slutliga uppfyllelsen av hela universum i Kristus (Ef 1:10; Kol 1:20) med den fortsatta existensen av dem som förkastar honom. Vissa forskare har hävdat att en evig bestraffning är en bestraffning som är evig i sina verkningar; i vilket fall som helst betyder evig inte nödvändigtvis oändlig, utan innebär ”lång varaktighet som sträcker sig till skribentens mentala horisont” (J. A. Beet). Å andra sidan visar Upp 20:10 på en medveten, oändlig plåga för djävulen och hans agenter, om än i ett mycket symboliskt avsnitt, och vissa skulle hävda att ett liknande slut väntar människor som till slut vägrar att omvända sig. I vilket fall som helst bör ingenting tillåtas minska allvaret i vår Herres varningar om den fruktansvärda verkligheten i Guds dom i den kommande världen. I Jas. 3:6 verkar Gehenna, liksom avgrunden i Upp 9:1ff; 11:7, vara källan till ondskan på jorden. NT:s bildspråk om det eviga straffet är inte enhetligt. Förutom eld beskrivs den som mörker (Mt 25:30; 2 Petr 2:17), död (Upp 2:11), förintelse och uteslutning från Herrens närvaro (2 Thes 1:9; Mt 7:21-23) och en skuld att betala (Mt 5:25-26). Endast i 2 Petr 2:4 finner vi det verb som i RSV översätts med ”kastas i helvetet” och som återges av Pesh. ’kastad ner i de lägre regionerna’. är det klassiska ordet för platsen för det eviga straffet, men tillämpas här på den mellanliggande straffsfären för fallna änglar.

BIBLIOGRAFI. J. A. Beet, The Last Things, 1905; S. D. F. Salmond, The Christian Doctrine of Immortality, 1907; J. W. Wenham, The Goodness of God, 1974; H. Bietenhard, NIDNTT 2, s. 205-210; J. Jeremias, TDNT 1, s. 9f., 146-149, 657f.

Mer information:

Himlen.

1. Skapad av Gud. Ge 1:1; Re 10:6.

2. Evig. Ps 89:29; 2 Kor 5:1.

3. Omätbar. Jer 31:37.

4. Hög. Ps 103:11; Jes 57:15.

5. Helig. De 26:15; Ps 20:6; Jes 57:15.

6. Guds bostad. 1Ki 8:30; Mt 6:9.

7. Guds tron. Jes 66:1; Ac 7:49.

8. Gud

a. Är Herren över. Da 5:23; Mt 11:25.

b. Regerar i. Ps 11:4; 135:6; Da 4:35.

c. Fyller. 1Ki 8:27; Jer 23:24.

d. Svarar sitt folk från. 1Kr 21:26; 2Kr 7:14; Ne 9:27; Ps 20:6.

e. Sänder sina domar från. Ge 19:24; 1Sa 2:10; Da 4:13,14; Ro 1:18.

9. Kristus

a. Som medlare, gick in i. Ac 3:21; Hebr 6:20; 9:12,24.

b. Är allsmäktig i. Mt 28:18; 1Pe 3:22.

10. Änglar är i. Mt 18:10; 24:36.

11. De heligas namn är skrivna. Lu 10:20; Heb 12:23.

12. Helgon belönas i. Mt 5:12; 1Pe 1:4.

13. Omvändelse ger upphov till glädje i. Lu 15:7.

14. Lägger upp en skatt i. Mt 6:20; Lu 12:33.

15. Kött och blod kan inte ärva. 1Co 15:50.

16. Lyckan i, beskrivs. Re 7:16,17.

17. Kallas

a. En skördetröska. Mt 3:12.

b. Kristi och Guds rike. Ef 5:5.

c. Faderns hus. Joh 14:2.

d. Ett himmelskt land. Heb 11:16.

e. En vila. Heb 4:9.

f. Paradiset. 2Co 12:2,4.

18. De ogudaktiga uteslutna från. Ga 5:21; Ef 5:5; Re 22:15.

19. Enok och Elia översattes till. Ge 5:24; Heb 11:5; 2Ki 2:11. 3

Helvetet.

1. Platsen för de förkroppsligade andarna. Ac 2:31.

a. Som Kristus besökte. Lu 23:43; Ac 2:31; 1Pe 3:19.

b. Innehåller, en plats för vila, Abrahams barm. Lu 16:23.

c. Paradiset. Lu 23:43.

d. Och en plats för plåga. Lu 16:23.

2. Platsen för framtida straff

a. Förstörelse från Guds närvaro. 2Th 1:9.

3. Beskrivs som

a. Evigt straff. Mt 25:46.

b. Evig eld. Mt 25:41.

c. Eviga bränningar. Jes 33:14.

d. En ugn av eld. Mt 13:42,50.

e. En sjö av eld. Re 20:15.

f. Eld och svavel. Re 14:10.

g. Osläckbar eld. Mt 3:12.

h. Förtärande eld. Jes 33:14.

4. Förberedd för djävulen, &c. Mt 25:41.

5. Djävlarna är instängda i, fram till domedagen. 2Pe 2:4; Jude 1:6.

6. Straffet för, är evigt. Jes 33:14; Re 20:10.

7. De onda skall förvandlas till. Ps 9:17.

8. Mänsklig makt kan inte bevara från. Hes 32:27.

9. Kroppen lider i. Mt 5:29; 10:28.

10. Själen lider i. Mt 10:28.

11. Den kloke undviker. Pr 15:24.

12. Sträva efter att hålla andra borta från. Pr 23:14; Jude 1:23.

13. De ogudaktigas samhälle leder till. Pr 5:5; 9:18.

14. Djuret, de falska profeterna och djävulen skall kastas in i. Re 19:20; 20:10.

15. De makter av, kan inte segra mot kyrkan. Mt 16:18.

16. Illustrerad. Jes 30:33.