Hantering och behandling

Hur behandlas testikelcancer i de olika stadierna?

Nästan all testikelcancer startar i könscellerna (de celler som blir till spermier eller ägg). De viktigaste typerna av testikulära könscellstumörer är seminom och icke-seminom. Icke-seminom tenderar att växa och spridas snabbare än seminom. Seminom är känsligare för strålning och båda typerna är mycket känsliga för kemoterapi. Om en testikeltumör har både seminom- och icke-seminomceller behandlas den som ett icke-seminom.

De tre huvudsakliga typerna av behandling av testikelcancer är:

• Kirurgisk behandling: Denna behandling kan omfatta avlägsnande av testikeln (orkiektomi) och avlägsnande av tillhörande lymfkörtlar (lymfkörteldissektion). Vanligtvis utförs orkiektomi för både seminom och icke-seminom testikelcancer, medan avlägsnande av lymfkörtlar oftast används för icke-seminom. Kirurgi kan också utföras i vissa situationer för att ta bort tumörer från lungor eller lever om de inte har försvunnit efter kemoterapi.
• Strålbehandling: Vid denna behandling används höga doser röntgenstrålar för att döda cancerceller. Strålning kan användas efter operation för patienter med seminom för att förhindra att tumören återkommer. Vanligtvis är strålning begränsad till behandling av seminom.
• Kemoterapi: Vid denna behandling används läkemedel som cisplatin, bleomycin och etoposid för att döda cancerceller. Kemoterapi har förbättrat överlevnaden för personer med både seminom och icke-seminom.

Behandling efter stadium för testikelcancer

I stadium I är behandlingen vanligtvis kirurgi för att ta bort testikeln. För seminom i stadium I är standardbehandlingen observation, en eller två doser kemoterapi med karboplatin (som ges med 21 dagars mellanrum om man ger två doser) eller strålning av lymfkörtlarna i buken. För icke-seminom består behandlingen av observation, kemoterapi med en cykel bleomycin, etoposid och cisplatin eller kirurgi för att ta bort lymfkörtlar i bakre delen av buken (operationen kallas retroperitoneal lymfkörteldissektion).

I stadie II delas seminomtumörer in i skrymmande och icke skrymmande sjukdom. Bulkig sjukdom definieras i allmänhet som tumörer som är större än 5 centimeter. För icke-bulky sjukdom omfattar behandlingen av seminom i stadium II kirurgi för att ta bort testikeln, följt av antingen strålning till lymfkörtlarna eller kemoterapi med nio veckor (tre cykler om 21 dagar) bleomycin, etoposid och cisplatin, eller 12 veckor (fyra cykler om 21 dagar) etoposid och cisplatin. Vid skrymmande sjukdom omfattar behandlingen kirurgi för att ta bort testikeln, följt av kemoterapi med nio veckor (tre 21-dagarscykler) bleomycin, etoposid och cisplatin eller 12 veckor (fyra 21-dagarscykler) etoposid och cisplatin utan bleomycin.

Behandlingen av icke-seminom i stadie II är på samma sätt uppdelad i skrymmande och icke-skrymmande sjukdom, men gränsen är lägre vid 2 centimeter. För icke-bulky sjukdom med normala AFP- och BHCG-blodtestresultat är behandlingen vanligtvis kirurgi för att ta bort testikeln följt av antingen retroperitoneal lymfkörteldissektion för att ta bort lymfkörtlarna i bakre delen av buken (retroperitoneum) eller annars kemoterapi med nio veckors (tre cykler om 21 dagar) bleomycin, etoposid och cisplatin eller 12 veckor (fyra cykler om 21 dagar) etoposid och cisplatin. Om en lymfkörteldissektion utförs och cancer hittas i de lymfkörtlar som avlägsnas rekommenderas ofta sex veckors kemoterapi med cisplatin och etoposid (antingen med eller utan bleomycin). Vid skrymmande sjukdom (större än 2 cm) och även vid icke skrymmande sjukdom om blodproverna visar onormalt höga nivåer av AFP eller BHCG, utförs en operation för att ta bort testikeln, följt av kemoterapi (samma kemoterapi som definieras ovan för seminom). Efter kemoterapin bör man operera bort lymfkörtlarna i bakre delen av buken om det finns några kvarvarande förstorade knutor.

I stadium III är behandlingen kirurgi för att ta bort testikeln följt av kemoterapi med flera läkemedel. Behandlingen är densamma för seminom i stadium III som för icke-seminom, förutom att man efter kemoterapi ofta opererar för att avlägsna eventuella kvarvarande tumörer i icke-seminom. I seminom kräver kvarvarande tumörer vanligtvis ingen ytterligare behandling. Kemoterapin består vanligtvis av nio veckor bleomycin, etoposid och cisplatin eller 12 veckor etoposid plus cisplatin för patienter med gynnsamma riskfaktorer och 12 veckor bleomycin, etoposid och cisplatin för patienter med ogynnsamma riskfaktorer. Ogynnsamma riskfaktorer inkluderar kraftigt förhöjda tumörmarkörer i blodet och tumörer i andra organ än lungorna, t.ex. i levern, benen eller hjärnan.

Om cancern är ett återfall av en tidigare testikelcancer består behandlingen vanligen av kemoterapi med kombinationer av olika läkemedel, t.ex. ifosfamid, cisplatin, etoposid, vinblastin eller paclitaxel. Denna behandling följs ibland av en autolog benmärgstransplantation eller en perifer stamcellstransplantation. Återfall som inträffar mer än två år efter den första behandlingen behandlas vanligen med en kombination av kirurgi och kemoterapi.