Vad är maneter?

En del driver planlöst med strömmarna, medan andra glider genom havet för att sticka sitt byte.

En del lyser i mörkret, medan andra släpper ut dödligt gift.

Dessa havsgeléer, som till 95 procent består av vatten, har utvecklats och vandrat runt i haven i minst en halv miljard år.

Dessa uråldriga varelser är benlösa, blodlösa och hjärnlösa, men de överlevde dinosaurierna.

De har enkla sinnesorgan på sina klockor och tentakler för att upptäcka ljus, förändringar i vattnet och andra djurs beröring.

Maneter finns över hela världen, från djupa hav till grunda kustområden.

Om en manet spolas upp på stranden kommer den troligen att avdunsta och torka ut på grund av sitt höga vatteninnehåll.

Men rör inte den döende klumpen eftersom dess stingers fortfarande kan avge gift.

Har ALLA STING?

Alla maneter har sting, men alla är inte tillräckligt starka för att skada huden. Vissa stick känns knappt som ett stick, medan andra inte känns alls.

Den berömda manetssjön i Palau är till exempel populär bland turister, som simmar tillsammans med en svärm av ofarliga gyllene havsgeléer.

I andra änden av spektrumet av dessa harmlösa gelévänner finns lådmaneten – ett av de dödligaste djuren på planeten.

Alla maneter har stick, men alla är inte tillräckligt starka för att skada huden. Vissa stick känns knappt som ett stick, medan andra inte känns alls. Till exempel är den berömda manetssjön i Palau populär bland turister, som simmar tillsammans med en svärm av ofarliga gyllene havsgeléer.

De kan bli upp till 3 meter långa och när en person blir stucken kan giftet omedelbart angripa hjärtat, nervsystemet och hudcellerna. Det kan leda till att offret hamnar i chock inom några minuter.

De flesta maneters klockor och tentakler är prickiga med små celler som är fyllda med en pilliknande stinger, som avger gift när den utlöses. Detta innebär att den geléartade klockan kanske inte är så ofarlig som den ser ut.

Vissa maneter kan också sticka på två andra ovanliga sätt – utan att röra vid offret och genom larver.

Vissa uppochnedvända maneter utan tentakler släpper ut ett kladdigt slem som är fyllt med mikroskopiska partiklar som innehåller stickande celler. När dykare simmar nära dessa maneter känner de en stickande känsla som liknar en irriterande klåda eller brännskada.

Larverna av fingerborgsmaneterna, som vanligtvis hittas utanför Floridas och Karibiens kuster, är knappt synliga och ser ut som en prick av finmalen peppar, men de har en smärtsam verkan.

När de väl har blivit stuckna kan huden utveckla ett knöligt utslag, ibland med blåsor. Detta tillstånd kallas för sjömansutbrott. Andra symtom, som inkluderar huvudvärk, kräkningar och uretrit, kan förekomma. Eftersom larverna är tillräckligt små för att krypa in i badkläder och badmössor kommer täckt hud inte att skonas.

År 1987 samlades mer än 300 exemplar av fingerborgsmaneter in från vattnen utanför Singapores västkust.

Stickincidenter vid stränderna i Sentosa rapporterades från 2010 till 2017. Det fanns en topp i antalet fall 2010, då 101 stickincidenter rapporterades, jämfört med ett genomsnitt på 30 fall per år under andra år. Under dessa år rapporterades fler incidenter vid Palawan Beach, jämfört med Siloso- och Tanjong-stränderna.

Under 2010 förekom en blomning av oidentifierade Semaestomae-maneter i vattnen runt Sentosa.

Om du blir stucken av en manet ska du omedelbart söka läkarvård. Skölj under tiden det drabbade området med havsvatten eller vinäger och försök inte ta bort tentaklerna själv.

Hur äter de?

Maneter har en mun under sina klockor. De använder sina tentakler och bandliknande krusiduller, som kallas orala armar, för att fånga och bedöva sina byten innan de äter dem.

Köttätarna äter plankton och andra små marina varelser, t.ex. räkor och fisklarver.

Avfall utsöndras också från deras munnar.

Varför lyser vissa av dem?

Vissa typer, till exempel kammaneter och månmaneter, är bioluminescerande och ljuset produceras genom en kemisk process.

Grönt fluorescerande protein (GFP) från maneter utvinns och används inom biomedicinsk forskning.

GFP, som avger ett grönt sken, kan till exempel infogas i cellernas DNA för att spåra de proteiner som studeras. GFP har också använts för att övervaka spridningen av cancerceller.

Har klimatförändringar och stigande havstemperaturer en inverkan på maneter?

Till skillnad från andra marina varelser kan maneter trivas i varmare och surare vatten, vilket kan ge upphov till en explosion i deras population.

Maneter förökar sig vanligtvis mer i varmare vatten, vilket innebär att blomningar kan kvarstå i tropiska vatten.

En explosion av maneter kan störa den ekologiska balansen, täppa till kraftverk och påverka turismen vid stränder, eftersom risken för att bli stucken blir större.

Under 2016 trängdes en enorm svärm av maneter i ett kraftverks kylsystem på östra Java, vilket tvingade kraftverket att stänga i 20 dagar. Eftersom kraftverket var den huvudsakliga källan till elektricitet för öarna Java och Bali, måste elförsörjningen till delar av Jakarta och västra Java stängas av.

FUN FACTS

Turritopsis dohrnii-maneten är det enda kända djuret som har den här förmågan, och den kan förvandlas till sin yngre form, en så kallad polyp, när den skadas, svälter eller står inför andra kriser.

Populärt känd som den ”odödliga maneten” kan denna lilla varelse på 4,5 mm starta om sitt liv flera gånger tills den blir uppäten.

Maneter har också tagit sig utanför havet och ut i rymden. År 1991 skickade National Aeronautics and Space Administration upp närmare 2 500 månmanetpolyper på ett rymduppdrag. Varelserna fanns i kolvar och påsar fyllda med konstgjort havsvatten.

Uppdraget syftade till att testa hur den lilla gravitationen i rymden påverkar djuren när de utvecklas till fullfjädrade maneter och förökar sig. Omkring 60 000 maneter återvände till jorden välbehållna när experimentet avslutades 20 år senare.

– Källor: National Geographic, Nat Geo Wild, Iffah Iesa, Nicholas Yap, Harmful Jellyfish Country Report in Western Pacific, Smithsonian Ocean, Wild Singapore

En del maneter ses i lokala vatten

MANGROVE JELLYFISH

Acromitus sp. Denna manet kan ses i mangrover och estuarina sjögräsängar längs Singapores norra kuster, och en blomning av dessa små stickare sågs i Pasir Ris Parks mangrove 2017.

Dess klocka är cirka 6 cm till 8 cm bred, med tjocka, korvliknande orala armar som sträcker sig nedåt. Maneten drar ihop sin klocka energiskt för att driva sig fram genom vattnet.

Denna art finns i några färger, bland annat vit, brun, rosa och lila. Observation: Sungei Buloh Wetland Reserve, Pulau Ubin, Chek Jawa och Pasir Ris Park.

RIBBON JELLYFISH

Chrysaora sp. Den här arten känns igen på sina långa, bandliknande orala armar som kan sträcka sig upp till 50 cm, och stora bruna fläckar i kanten av klockan. Maneten är även känd som den indonesiska nässlan och bär på kraftiga stick som kan ge en intensiv brännande känsla på huden. Svullnad uppstår och det kan ta flera veckor att läka.

Rör inte maneten om den är strandsatt på stranden, eftersom stickorna förblir aktiva även efter att varelsen är död.

Det har dock setts att små fiskar simmar oskadda längs med manetens armar och tentakler. Dessa fiskar kan söka skydd mot rovdjur eller äta av bitar av osmält mat som havsgeléerna lämnar kvar. Observationerna: Raffles Marina, St John’s Island, Pulau Hantu och Terumbu Semakau.

UPSIDE-DOWN JELLYFISH

Cassiopea sp. Denna manet har fått sitt namn för att den föredrar att vila sin klocka mot havsbottnen, med sina kraftiga orala armar utsträckta. Den misstas ibland för en havsanemon.

Lokala forskare misstänker att maneten kan släppa ut slem fyllt med gift i vattnet, men det finns för närvarande inga uppgifter som bevisar detta.

Mareten innehåller encelliga alger som genomgår fotosyntes för att producera föda. Maten delas med maneten, som i gengäld ger algerna skydd och mineraler.

Då den är beroende av fotosyntesen, hittas djuret i grunda vatten, på sjögräsängar, rev eller mangrove – vanligtvis på de södra öarna. Observationerna: Pulau Semakau och Kusu Island, bland andra södra öar.

DOKMANNISKOR

Cubozoa manet Känd för att vara ett av de dödligaste djuren i världen, kan boxmanetans stick orsaka förlamning, hjärtstillestånd och till och med döden. Den har tentakler som kan sträcka sig upp till 3 meter.

Den har en skarp syn tack vare ögonen på varje sida av klockan.

I motsats till de flesta andra maneter som driver med strömmarna, rör sig lådmaneten – som kan simma 2 meter i sekunden – avsiktligt för att jaga småfisk.

Denna manet, som vanligen hittas utanför Australiens, Malaysias och Thailands kuster, har också setts i lokala vatten. Observationerna: Tanah Merah och Sentosa.

Trådtentaklad manet

Aequorea sp. Med sin glasartade, nästan genomskinliga klocka och sina tunna, trådliknande tentakler kan denna manet vara svår att upptäcka i vattnet. När den spolas upp på land liknar den en tjock, gelliknande klump och kan fortfarande sticka när den utlöses.

Klockan, som är dekorerad med strålande vita ränder, kan vara upp till 8 cm bred, med mer än 20 tentakler fastsatta.

Kontakt med denna manet kan ge upphov till ett kliande utslag eller en intensiv svullnad som varar i flera timmar. Observation: Chek Jawa, Pasir Ris Park, Lazarus Island, Pulau Semakau, Tuas och andra delar av kusten.