Hon är drottningen av rock ’n’ roll. Ett oönskat barn. En som tror på kärlekens kraft. En långvarig buddhist. Andrea Miller pratar med Tina Turner.

Tina Turner. Foto av Alberto Venzago.

Tina Turner-Jag kommer aldrig att glömma min första glimt av henne. Det var när jag var tio år gammal och såg Mad Max Beyond Thunderdome. Hon hade mördarben, imponerande stora axelvaddar (även med åttiotalets mått mätt) och den mest otroligt raspiga, sexiga röst jag någonsin hört. Det som hände mig är det som vid den tidpunkten hade hänt publiken i mer än två decennier, och som nu har hänt i mer än ett halvt sekel: Jag blev imponerad.

Rock’n’rollens drottning är inte bara ett kraftpaket på scenen. Hon är också en mångårig buddhist och började sin praktik på 1970-talet när hon kämpade för att avsluta ett missbrukande förhållande med musikern Ike Turner. Soka Gakkai, den tradition som Tina Turner ansluter sig till, liknar andra skolor och underskolor inom Nichiren-buddhismen. Den fokuserar på Lotus Sutra och lär ut att om man sjunger dess titel på japanska – Nam-myoho-renge-kyo – så kan den som sjunger den till slut omfamna hela texten och avslöja sin buddhanatur.

Turner sjunger Lotus Sutra på Beyond, ett album som väver samman buddhistiska och kristna böner och där även sångarna Dechen Shak-Dagsay och Regula Curti medverkar. ”Genom att sammanföra motsvarande stycken från kristna och tibetanska buddhistiska traditioner på det sätt som gjorts här”, skrev Dalai Lama i bokföringsanteckningarna, ”kommer lyssnarna att kunna ta del av dessa böner och väcka tankar om djupare respekt och fred i sina liv”. Alla intäkter från cd:n går till stiftelser som ägnar sig åt andlig utbildning eller åt att hjälpa barn och mödrar i nöd.

I den här intervjun talar Turner om kraften i sång och praktik och om kärlekens betydelse.

Alla religioner talar om kärlek, och det låter lätt att vara kärleksfull. Men människor misslyckas så ofta med att älska. Varför är det så svårt att älska?

Vissa människor föds in i en kärleksfull familj. Alla i familjen hälsar till exempel på varandra på morgonen, de sitter vid frukosten tillsammans, de ger varandra en kyss när de går därifrån. Det råder harmoni och kärlek i huset. När man föds med det tar man det med sig.

Men vissa människor föds i situationer där de utsätts för allt annat än kärlek. Världen är full av människor som föds in i sådana situationer, och de färdas genom livet i mörkret. Ingen har någonsin förklarat för dem att de behöver hitta kärleken, och de har ingen utbildning i kärlek förutom att bli förälskad i en annan person, i sexuell kärlek. Jag tror att problemet med världen idag är att vi har för många människor som inte har kontakt med den sanna kärleken.

Vad hjälpte dig att bli kärleksfull?

När du inte kommer från din mor med kärlek kan du ha gåvan att omges av andra människor eller situationer som är kärleksfulla och du lär dig att älska på det sättet. Min mamma ville inte ha ett barn, så jag upplevde att jag var oönskad. Men jag fann kärlek när jag var med mig själv. Jag gick ut i naturen, i trädgårdar och åt frukt. Jag klättrade i träd. Jag tittade på naturen och fann kärlek eftersom kärlek finns i naturen. Om du går dit, sårad och arg, kan den förvandla dig. Jag gick med naturen, med djuren, och jag fann kärlek och harmoni. Jag kom hem i slutet av dagen – med flätorna bortdragna, klänningen trasig – och naturligtvis fick jag frågan: ”Var har du varit hela dagen?”. Men jag hade varit i en värld av kärlek och lycka. Jag är mycket glad över att jag upptäckte kärleken i naturen eftersom jag senare befann mig i ett förhållande utan kärlek och jag hittade ändå ett sätt att hitta kärleken. Du kan hitta kärlek när du är av kärlek.

Hjälpte sång dig?

Jag sjöng nästan från det ögonblick jag föddes. Ända sedan jag var tillräckligt stor har jag sjungit. När jag var en liten flicka satte min mamma mig på en stol och jag sjöng för butiksbiträdena. Så jag föddes med en röst för att sjunga och jag har sjungit hela mitt liv. Det kan vara så att det har hjälpt mig att vara sångerska. Kanske hjälpte det mig att sjunga på scenen. Kanske var det en befrielse.

På vilket sätt är sång en andlig praktik?

Nam-myoho-renge-kyo är en sång. I Soka Gakkai-traditionen får vi lära oss hur vi ska sjunga den. Det är ett ljud och en rytm och den berör en plats inom dig. Den plats som vi försöker nå är det undermedvetna sinnet. Jag tror att det är den högsta platsen och om man kommunicerar med den är det där man får information om vad man ska göra. Att sjunga en sång kan få dig att gråta. Att sjunga en sång kan göra dig glad. Det är andevärlden – anden inom dig. Om du slår upp ”andlig” i en ordbok kommer du att upptäcka att det är din natur, det är den person du är. När du går in i ett rum kan en person säga: ”Åh, hon har en fantastisk anda”. Eller så kan du gå in i ett rum och någon kommer att säga att du inte har någon ande eftersom den inte syns. Du är liksom avstängd eller negativ. Meditation och bön förändrar din ande till något positivt. Om den redan är positiv gör det den bättre. Jag tror att det är det bästa svaret jag kan ge dig just nu.

Om Beyond säger du: ”Sing-singing tar dig bortom.”

Den sång som jag hänvisar till på cd:n är en sång som kommer ut ur dig när du nynnar. Det är inte nödvändigtvis en sång, snarare är det det ögonblick då du upptäcker att du gör ljud inifrån –
från ditt hjärta, från din ande. Varje person har en musikalisk sång från sina kroppar. Det är något som jag lärt mig med tiden. Du kan spela ditt namns melodi och detta är det surr från insidan av dig som kan ge dig frid när du verkligen är nere. Min mormor hade ett brummande, aldrig en sång. Hon nynnade när hon satt i en gungstol och jag lyssnade. Som sångare ville jag veta vad min mormor sjöng. Men det var hennes själs sång. Den sång jag syftar på handlar om att sjunga, att vara lycklig, att njuta av musik och att även när man är deprimerad fortfarande sjunga. Du måste försöka hitta det ljudet eller den sången inom dig. Du kanske upptäcker att det bara är ett ”huuuaa” eller ett ”hum” eller något i falsett. Men det är ett ljud, som kommer ut ur dig och som ger dig frid.

På vilket sätt har din praktik förändrat dig?

Jag känner att det att sjunga i trettiofem år har öppnat en dörr inom mig, och att även om jag aldrig sjöng igen skulle den dörren fortfarande finnas där. Jag känner mig i fred med mig själv. Jag känner mig lyckligare än jag någonsin har varit, och det beror inte på materiella saker. Materiella saker gör mig lycklig, men jag är redan lycklig innan jag får dessa saker. Jag har en natur inom mig själv nu som är lycklig. Att praktisera orden ”Nam-myoho-renge-kyo” under så lång tid har försatt mig i en annan sinnesstämning, så att när jag inte praktiserar på en dag eller en vecka känner jag mig fortfarande lycklig. Men jag praktiserar.

Sedan jag har praktiserat buddhismen måste jag säga att jag inte upplever skuldkänslan längre. Praktiken rensar vägen. Att sjunga ”Nam-myoho-renge-kyo” gör dig bekväm eftersom det tar bort obekväma mentala attityder. Det köper inte bara en bil eller ett hus – det tar hand om dig.

Hur ser din praktik ut? Inkluderar du någonsin element eller praktiker från andra buddhistiska sekter?

Min praktik nuförtiden är hur jag vill ha det, hur jag känner det. Jag kan ta lite tid på helgerna och bara stanna i mitt övningsrum och meditera, dricka vatten, gå runt. Beroende på hur upptagen jag är går jag ibland utan att praktisera i en vecka och sedan klickar jag bara in i det igen. Jag har inte ett schema där jag praktiserar exakt varje morgon och kväll, men jag betraktar mig själv som buddhist. Det finns inom mig. Umgås jag någonsin med andra buddhistiska element? Jag har inte känt något behov utom när något kommer till mig direkt. Sedan jag bodde i Schweiz åkte jag till en helgedom någon annanstans i Europa och träffade Hans Helighet Dalai Lama. Alla vet att jag är en praktiserande buddhist.

Bön är bön. Det spelar ingen roll vilka heliga ord du sjunger, det viktiga är att du gör det med allt ditt engagemang – fysiskt, mentalt och andligt.

Skulle du säga att du fortfarande utvecklas andligt?

Oh, jag tror att så länge du befinner dig på den här planeten som människa kommer du aldrig till toppen av den andliga utvecklingen. Jag tror att man utvecklas tills man lämnar planeten och man vet inte hur långt man kommer förrän man lämnar den.

Du föddes in i en kristen familj. Kan du berätta om din övergång från att vara kristen till att bli buddhist?

Jag föddes in i en baptistfamilj. Jag gick i kyrkan varje söndag. Predikanterna talade Guds ord, men jag hörde inte riktigt vad predikanten sa. Det som påverkade mig var miljön. Det var folkets ”amen” när de höll med predikanten. Vi hade en återförening för unga baptister för att lära oss mer om Bibeln och det gav mig information om Gud och Jesus och om att vara snäll mot människor. Min mamma lärde mig att det skulle hjälpa mig att säga Herrens bön, så jag fortsatte att säga den rakt igenom livet tills jag introducerades till buddhismen.

Men det spelade ingen roll att jag bytte från att vara baptist till att bli buddhist, för jag lärde mig senare att de är samma sak. De använder bara olika ord. Kanske slutade jag säga Herrens bön och gick in i buddhismen för att jag behövde nya ord – jag behövde uppfräschning – för att ta mig till nästa steg. Jag märkte att det hade en liknande effekt på mig att säga Herrens bön och att sjunga ett mantra. Men jag sjöng ett mantra under längre perioder och oftare än vad jag någonsin hade sagt Herrens bön. Jag hade inte det här systemet för Herrens bön och det är ett system som fungerar för mig.

Är det viktigt att ha en särskild plats att öva på?

När jag övade Herrens bön gick jag helt enkelt ner på knä, så du kan be var som helst, men det finns psykologiska fördelar när du har en helgedom på en lugn plats i ditt hus där det är bekvämt att sitta. Man kan gråta ut sitt hjärta där och det är privat. Faktum är att du måste ha en tyst plats i ditt hus, din Buddha-helgedom. Det är inte privat i kyrkan där man måste lyssna på prästen. På din plats fokuserar du på något som din person och ditt sinne behöver.

Hur ofta behöver människor öva enligt din åsikt?

Vissa människor måste öva mycket – på morgonen, mitt på dagen, på kvällen. Vissa människor kan öva en gång om dagen. Traditionellt, när man börjar, övar man två gånger om dagen – när man stiger upp på morgonen och innan man går i pension på kvällen. När jag hade den svåraste tiden i mitt liv tränade jag fyra timmar om dagen. Och jag såg hur det fungerade. Mina reaktioner var pricksäkra och jag visste att det berodde på min övning, för mina normala reaktioner var inte så.

Varför anser du att det är viktigt att ha ett album som kombinerar buddhistiska och kristna böner?

Svaret på den här frågan är enhetlighet. För flera år sedan, när jag var på turné i Nya Zeeland, fick jag en lila bok som jag inte kunde stå ut med färgen på, men på något sätt behöll jag den och öppnade den efter min turné. Den förklarade att Gud finns inom oss och att det inte spelar någon roll vilken religion du har. Oavsett vilka ord du använder är resultatet detsamma. Om du är i ett annat land och går till deras meditationsområde för att be med dem och du gör din egen bön och de gör sin, så är det okej. Bortom är att påminna människor eller utbilda människor om att Gud finns inom dem. Det är ditt beslut hur du utnyttjar Gud. Om du mediterar eller om du blir kristen, det är upp till dig. Beyond är en inbjudan att öppna hjärtat för alla religioner och att förenas.

Tina Turner med sina medarbetare på cd:n Beyond, Dechen Shak-Dagsay (till vänster) och Regula Curti (mitten). Foto av Alberto Venzago.

Hur blev du involverad i Beyond?

Jag blev inbjuden att engagera mig i projektet av Regula Curti, född kristen i Schweiz, och Dechen Shak-Dagsay, född buddhist i Tibet. Jag tyckte att det var en bra idé eftersom jag redan hade påbörjat en resa mot enhet, där jag tänkte på hur det finns religionskrig och hur någon måste hjälpa människor att veta att Gud finns inom oss, så att fred och harmoni kan utvecklas. Regula och Dechen och jag började sjunga tillsammans och vi upptäckte enheten på en djupare nivå, mer energetiskt och andligt.

Tanken på enhet i bön blev för oss alla tre ett område att utforska musikaliskt. Vi hoppas att alla inser att systemet – systemet för Gud, för att kontakta Gud, för att bli en bättre människa och för att korrigera dina livsvillkor – finns inom dig. Vad vi försöker säga är att det inte spelar någon roll vilka heliga ord du sjunger, det viktiga är att du gör det med allt ditt engagemang – fysiskt, mentalt och andligt. Det spelar ingen roll om Regula sjunger Ave Maria och Dechen sjunger bönen för Tara och jag sjunger Lotus Sutra. Bön är bön. Det viktiga är att göra den och inte oroa sig för hur andra ber.

Om Bortom säger du: ”När du går bortom det är där du finner sann kärlek”. Vad betyder det för dig? Vad är sann kärlek?

Det finns många olika former av kärlek, men sann kärlek är något som överskrider tvivel, något som inte är dömande, något som är öppenhjärtligt och accepterande. Vi talar inte om passionerad kärlek, sexuell kärlek. Vi talar om en kärlek till människor, till planeten – kärleken till att se en liten blomma växa fram ur jorden vid en viss tid på året. Om du har förmågan att finna kärlek i skönhet är det dörröppnaren till sann kärlek. Sann kärlek kommer från att titta på en vacker dag och känslan som kommer från det. Kanske har du inte ord för det, men du känner bara: ”Åh, herregud, vilken underbar dag”, och just det ögonblicket gör dig lycklig. Du ser skönhet och du omfamnar den – det är kärlek.

Vad eller var är detta ”bortom” som du hänvisar till?

Oh, det är en djup fråga. Låt oss börja med meditation. Det finns ett stadium i praktiken där man inte svimmar, man får ingen blackout, men man befinner sig i ett rum. I detta utrymme kan du stoppa det medvetna sinnet, det som ständigt pratar och ger dig all slags information från dina ögon, dina öron, din näsa. När du kan komma in i det utrymmet är det ”bortom”. Det är där du finner sanningen. I det här skedet av mitt liv tror jag personligen att du får sanningen från ditt undermedvetna sinne och genom att meditera kommer du in i det undermedvetna sinnet. Meditation öppnar det utrymme som jag kallar ”bortom”.

Vad betyder det för dig som rocksångare att du har gjort ett album om bön?

Det betyder att människor som arbetar inom konsten behöver bön lika mycket som alla andra. Jag separerar inte mitt arbete som rocksångare från bön. När jag gick upp på scenen för att försörja mig gjorde jag folk glada med mitt arbete. Feedbacken var alltid att jag inspirerade människor att komma ut och hjälpa sig själva att gå vidare, att praktisera buddhismen.

Allt har varit mycket positivt och det beror på min andliga praktik. Jag känner mig ensam nu – min mamma är borta, min syster är borta. Men jag har två söner, jag har min relation med min partner Erwin och jag har min praktik. Jag känner att jag har hjälp. Praktiken tar hand om mig. Om du praktiserar kommer du att se att det är precis vad den gör.