Här är sju bibelverser som handlar om att vara lugn i svåra tider.

Timoteusbrevet 1:7 ”Gud har gett oss en ande som inte är av rädsla, utan av kraft och kärlek och självbehärskning.”

Kanske förmanade aposteln Paulus Timoteus och påminde honom om att Gud inte ger oss en anda av rädsla utan av kärlek och självbehärskning, men varför nämner Paulus rädsla? Redan nästa vers kan ge oss en ledtråd eftersom Paulus säger till Timoteus: ”Skäms inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig, hans fånge, utan har del i lidandet för evangeliet genom Guds kraft” (2 Tim 1:8). Eftersom Paulus skrev detta från en romersk fängelsehåla där han väntade på att bli avrättad kanske församlingen visste detta och började fråga Timoteus om det. Det kan vara mer troligt att Timoteus utsattes för förföljelse och påtryckningar från judarna och/eller romarna att inte tala om evangeliet på grund av det som hände Paulus. Poängen är att Gud inte ger oss en ande av rädsla utan en ande av kraft och kärlek och självdisciplin.

Saja 43:2 ”När du går genom vattnet ska jag vara med dig, och genom floderna ska de inte överväldiga dig; när du går genom elden ska du inte brännas, och lågan ska inte förtära dig.”

Detta skildrar en bild av Israels nation som går igenom ökenupplevelsen, inklusive deras passage genom Röda havet. Dessa öknar kunde kännas som om de gick genom eld, men ”lågan”, som kanske betyder solen, skulle inte bränna dem på grund av Guds närvaro, som det står i 2 Mosebok 13:21: ”Och HERREN gick framför dem om dagen i en molnpelare för att leda dem på vägen, och om natten i en eldpelare för att lysa upp dem, så att de kunde vandra både dag och natt”. Öknar blir kalla på natten och brinnande heta på dagen, så Guds moln gav dem skugga på dagen och ”eldstoden” gav dem ljus och kanske värme på natten.

Psalm 16:11 ”Du visar mig livets väg, i din närvaro är glädjen full, vid din högra hand finns glädje för evigt.”

Psalmisten förlitade sig på Herren Gud när det gällde hans väg i livet. Herren gjorde den känd för honom och den vägen leder till evigt liv enbart genom Jesus Kristus (Apg 4:12). Jesus nämnde aldrig några andra vägar till Gud eftersom det bara finns en väg, en stig och en sanning som ger evigt liv (Johannes 14:6). Det är inte trångsynt; det är bara det att ”porten är trång och vägen är svår som leder till livet, och de som finner den är få” (Matt 7:14), och det är den enda ”porten” och ”vägen” som leder till Livet.

Johannes 14:27 ”Frid lämnar jag med er, min frid ger jag er. Inte som världen ger ger jag er. Låt inte era hjärtan vara oroliga och låt dem inte heller vara rädda.”

Den frid som de troende har med Gud (Rom 5:1) beror på att de har slutit fred med Gud och ”Därför finns det nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. Livets Andes lag har nämligen befriat er i Kristus Jesus från syndens och dödens lag” (Rom 8:1-2). Den fred som Jesus talade om var en fred som förblev, till skillnad från den fred som världen ger och som går bort. Den världsliga freden varar vanligtvis inte särskilt länge.

Rom 8:15 ”Ty ni har inte tagit emot slaveriets ande för att falla tillbaka i rädsla, utan ni har tagit emot andan till att bli adopterade som söner, genom vilken vi ropar: ’Abba! Fader!”

På ett så intimt sätt som möjligt beskriver Paulus adoptionsprocessen för Guds barn och leder den till slutsatsen att de kan ropa till Gud som sin Fader, på samma sätt som ett barn ropar ”pappa”. Vilken far skulle inte svara på ett sådant rop som detta, och om en jordisk far skulle göra gott för sina barn, tänk då hur mycket mer vår gode Fader i himlen kommer att göra för dessa hans barn (Matt 7:11). Fäder kommer alltid att vara sina barns far så den relationen kommer aldrig att förändras så det finns ingen anledning att falla tillbaka till rädsla när Gud väl har placerat dig i sin familj.

Första Johannesbrevet 4:18 ”Det finns ingen rädsla i kärleken, utan den fullkomliga kärleken kastar ut rädslan. Ty fruktan har att göra med straff, och den som fruktar har inte fulländats i kärlek.”

Jag hörde John MacArthur ge ett bra exempel på ”det finns ingen fruktan i kärleken”. Det var när ett barn höll på att drunkna och fadern hoppade i utan att ta hänsyn till sitt eget liv. Hans stora kärlek till sitt barn var mycket större än hans kärlek till sitt eget liv. Han tänkte inte en sekund på att hoppa i vattnet. Det fanns ingen rädsla för att förlora sitt eget liv när han räddade sitt barn från att drunkna. Vi som är i Kristus har ”fulländats i kärlek” av Jesus Kristus (2 Kor 5:21). Det finns inte längre någon anledning för oss att frukta längre.

De heliga skrifterna säger att graven inte kunde hålla honom eftersom han var utan synd och eftersom Jesus var utan synd, ”upphöjde Gud honom och löste upp dödens kval, eftersom det inte var möjligt för honom att hållas av den” (Apg 2:24). Han förgjorde förstöraren, som är ”den som har dödens makt”. Han förstörde döden i dess eget spel. Han hade besegrat djävulen och han besegrade graven så att vi också kan göra det (Johannes 3:16). Ormens huvud har äntligen krossats (1 Mos 3:15).

Slutsats

Psalmisten skrev i Psalm 78:14 att ”På dagen ledde han dem med ett moln och hela natten med ett glödande ljus.” Och i dag lyser Gud fortfarande upp vägen på dagen och ger vägledning på natten och gör sin väg känd för sina barn. Det finns en känsla av lugn för den troende eftersom de har blivit återlösta genom Guds lammets blod och har undkommit Guds kommande vrede över alla som vägrar att tro och så min bön är att ni som läser detta kommer att omvända er och tro (om ni inte redan har gjort det), så att ni inte behöver ha ”en ande som inte är av rädsla utan av kraft och kärlek” (2 Tim 1:7).

Artikel av Jack Wellman

Jack Wellman är pastor i Mulvane Brethren Church i Mulvane Kansas. Jack är också förste skribent på What Christians Want To Know vars uppdrag är att utrusta, uppmuntra och ge energi till kristna och att ta upp frågor om den troendes dagliga vandring med Gud och Bibeln. Du kan följa Jack på Google Plus eller kolla in hans bok Teaching Children the Gospel som finns på Amazon.