Translation, syntesen av protein från RNA. Arvsinformation finns i DNA:s nukleotidsekvens i en kod. Den kodade informationen från DNA kopieras troget under transkriptionen till en form av RNA som kallas budbärar-RNA (mRNA), som sedan översätts till kedjor av aminosyror. Aminosyrakedjorna viks till spiraler, sicksackar och andra former för att bilda proteiner och är ibland associerade med andra aminosyrakedjor.
De specifika mängderna aminosyror i ett protein och deras sekvens bestämmer proteinets unika egenskaper; muskelprotein och hårprotein innehåller t.ex. samma 20 aminosyror, men sekvenserna av dessa aminosyror i de två proteinerna är helt olika. Om mRNA:s nukleotidsekvens betraktas som ett skrivet meddelande kan man säga att detta meddelande avläses av översättningsapparaten i ”ord” om tre nukleotider, som börjar i ena änden av mRNA och fortsätter längs molekylens längd. Dessa ord med tre bokstäver kallas kodoner. Varje kodon står för en specifik aminosyra, så om meddelandet i mRNA är 900 nukleotider långt, vilket motsvarar 300 kodoner, kommer det att översättas till en kedja av 300 aminosyror.
Translationen sker på ribosomer – komplexa partiklar i cellen som innehåller RNA och protein. I prokaryoter (organismer som saknar kärna) laddas ribosomerna på mRNA medan transkriptionen fortfarande pågår. MRNA-sekvensen läses av tre baser i taget från 5′-ändan mot 3′-ändan, och en aminosyra läggs till den växande kedjan från respektive transfer-RNA (tRNA), tills den fullständiga proteinkedjan är sammansatt. Översättningen avbryts när ribosomen stöter på en termineringskodon, normalt UAG, UAA eller UGA (där U, A och G står för RNA-baserna uracil, adenin respektive guanin). Särskilda frisättningsfaktorer associeras med ribosomen som svar på dessa kodoner, och det nysyntetiserade proteinet, tRNA:erna och mRNA:erna dissocieras alla. Ribosomen blir då tillgänglig för att interagera med en annan mRNA-molekyl.
Varje mRNA översätts av flera ribosomer längs dess längd, var och en i ett annat skede av översättningen. I eukaryoter (organismer som har en kärna) är ribosomer som producerar proteiner som ska användas i samma cell inte associerade med membran. Proteiner som måste exporteras till en annan plats i organismen syntetiseras dock på ribosomer som finns på utsidan av tillplattade membranösa kamrar som kallas endoplasmatiska retikulum (ER). En färdig aminosyrakedja extruderas in i ER:s inre hålrum. Därefter transporterar ER proteinerna via små vesiklar till en annan cytoplasmatisk organell som kallas Golgiapparaten, som i sin tur knoppar av fler vesiklar som slutligen smälter samman med cellmembranet. Proteinet frigörs sedan från cellen.