Studiens utformning: Retrospektiv granskning.
Syfte: Att identifiera trenderna i användningen av stimulatorer, koppla dessa trender till olika transplantatmaterial och fastställa stimulatorernas påverkan på risken för revisionskirurgi.
Översikt över litteraturen: Ett stort antal studier har rapporterat positiva effekter av elektromagnetisk energi vid läkning av långa benfrakturer. Det finns dock få kliniska studier om användningen av elektriska stimulatorer vid ryggmärgsfusion.
Metoder: Vi använde försäkringsfakturakoder för att identifiera patienter med lumbala diskdegenerationer som genomgått främre lumbala interkroppsfusion (ALIF). Jämförelser mellan patienter som fick och inte fick elektriska stimulatorer efter operationen utfördes med hjälp av logistisk regressionsanalys, chi-square-test och odds ratio (OR)-analys.
Resultat: Ungefär 19 % av patienterna (495/2 613) fick externa stimulatorer efter ALIF-kirurgi. Det fanns en liten ökning av användningen av stimulatorer från 2008 till 2014 (multi-level R2=0,08, single-level R2=0,05). Patienter som genomgått flernivåprocedurer var mer benägna att få stimulatorer än patienter som genomgått enkelnivåprocedurer (p<0,05; OR, 3,72; 95 % konfidensintervall, 3,02-4,57). De transplantationsalternativ som förknippades med den vanligaste användningen av stimulatorer var benmärgsaspirat (BMA) plus autograft eller allograft för ingrepp på en nivå och enbart allograft för ingrepp på flera nivåer. I båda kohorterna var det minst sannolikt att patienter som behandlades med benmorfogenetiska proteiner fick elektriska stimulatorer (p<0,05). Patienter som fick stimulering hade i allmänhet högre ersättningar. Samtidig bakre lumbafusion (PLF) (ALIF+PLF) ökade sannolikheten för att få stimulatorer (p<0,05). Patienter som fick elektriska stimulatorer hade liknande revisionsfrekvens som de som inte fick stimulering (p>0,05), med undantag för patienterna i kohorten ALIF+PLF med flera nivåer, där de patienter som genomgick stimulering hade högre frekvens av revisionsoperationer.
Slutsatser: Samtidig PLF eller flernivåprocedurer ökade patienternas sannolikhet att få stimulatorer, men förekomsten av komorbiditeter gjorde det inte. Patienter som fick BMA plus autograft eller allograft hade större sannolikhet att få stimulering. Patienter med och utan benstimulatorer hade liknande andel revisionskirurgi.