Overraskande nog är det ungefär samma sak att föda upp vilda kaniner som att föda upp tama kaniner. Håll dem i huset tills de är ungefär fyra veckor gamla så att de får tillräckligt med värme. Sätt dem i en kartong på 2 kvadratmeter som har mycket höga sidor. Lägg lite hö i den som de antingen kan gömma sig under eller lägga sig ovanpå.
Det är viktigt att bedöma deras ålder. Kaninernas ögon öppnas ungefär 10 eller 11 dagar efter födseln. Handutfodra dem tills de är 14 dagar gamla. De börjar äta på egen hand – hö, morötter och kaninpellets vid 14 dagars ålder. De bör släppas ut i naturen när de är 4-6 veckor gamla. Håll inte vilda kaniner tillsammans efter att de är 2 månader gamla – de kommer att slita sönder varandra. Blanda inte vildkaniner med tamkaniner. Du kan sprida parasiter och sjukdomar till dina tamkaniner.
Om kaninerna du hittar är riktigt unga måste du tvångsmata dem med en pipett. Jag har med framgång utfodrat dem med 2 % komjölk utan några förluster. Vissa föreslår modersmjölksersättning. Jag blev fördömd av vissa räddningsgrupper för vilda djur för att jag rekommenderade användning av mjölk. De hävdade att kaniner är laktosintoleranta och bör utfodras med Pedialyte. På grund av dessa gruppers påtryckningar ändrade jag min webbplats för att rekommendera Pedialyte. Jag har sedan dess fått minst två e-postmeddelanden från riktigt ledsna människor som hävdar att Pedialyte dödade kaninerna. Därför drar jag nu tillbaka min rekommendation av Pedialyte. Jag har haft en överlevnadsfrekvens på 100 procent med bara 2 procent komjölk. Det borde tala för sig självt.
Jag fick just detta mejl den 6/7/2010 från en djurräddare:
Mitt namn är Debra och jag är en rehabiliterare av vildkaniner här i Kanada. Jag har rehabiliterat vilda djur i ungefär 15 år, bland annat kaniner, ekorrar, tvättbjörnar, hjortar och till och med en belgisk draghäst…lol…hur som helst har jag läst mycket i åratal om vad man ska mata ett föräldralöst djur från det vilda och jag måste säga att jag har prövat allting och att min bästa framgång har varit att använda vanlig gammal komjölk… Jag skållar den för att ta bort de starka enzymerna som ungarna inte kan smälta, men det är det som har fungerat bäst och jag stöder det hela tiden. Jag tror att det är den bästa mjölkkällan eftersom den tillverkas naturligt av alla mödrar … och jag tror inte att det är någon större skillnad mellan dem alla … Jag har också haft en del konflikter med vårt ministerium för naturresurser, men efter att ha fått regelbundna uppdateringar och bilder av mina många framgångshistorier stör de mig inte. Det var faktiskt en tjej som jag hittade på Internet i Texas som började ge mig komjölk efter att jag hade förlorat en ekorrbebis (med hjälp av kattmjölksersättning) och desperat sökte på Internet efter svar för att rädda den andra ekorren… Sedan hittade jag henne och har aldrig sett mig tillbaka…
”Fortsätt med det du gör!”… Lycka till
Debra från Kanada
Jag känner mig nu bekräftad i mitt uttalande om komjölk. Du behöver inte förbereda så mycket mjölk eftersom de inte dricker så mycket. för mjölk eller modersmjölksersättning till en ljummen temperatur (där den varken känns varm eller kall) och ge dem så mycket som de tar upp. Kyl ner eventuell överbliven beredd mjölk för att undvika bakteriell kontaminering. När de föds fram till när de är upp till 2 veckor gamla konsumerar de inte mycket – ungefär 1 ögondroppe full per matning. Du behöver bara mata dem tre eller fyra gånger per dag, men se till att de får tillräckligt, annars kommer de att slösas bort.
När de börjar äta vid ungefär 2 veckor äter de alfalfahö, morötter och kaninpellets. Mata dem inte med sallad eller kål.
Vildkaninungar är som tamkaniner – de bits inte och är säkra att föda upp. De är dock riktigt nervösa och försöker fly så fort de får chansen. Det är inte många som har lyckats med att domesticera vildkaniner. Om du hanterar dem dagligen kan de bli mer bekanta med människor och lugna ner sig. Kom ihåg att de lätt skrämmer sig och kan springa snabbt. De kan eventuellt komma till skada när de försöker komma undan en hund eller katt som du har. Denna skräck är naturens sätt att hålla dem säkra i det vilda. Våra tamkaniner härstammar från den vanliga vilda europeiska kaninen, som selekterats för att bli tam.
Vildmarksräddare tar vanligtvis gärna emot kaninungar från dig och ser till att de tas om hand på rätt sätt tills de släpps ut i det vilda igen. Om du vill veta mer, samt få mer intressant fakta om vildkaniner och andra vilda djur, kan du besöka Wildlife Care Organization.