I 1991 uppmanade delegatrådet för Röda Korset och Röda Halvmånen IFRC att ”inrätta en expertgrupp för att undersöka möjligheten att utarbeta en uppförandekod för humanitärt bistånd vid naturkatastrofer och tekniska katastrofer”. IFRC samarbetade sedan med styrkommittén för humanitära insatser (Steering Committee for Humanitarian Response, SCHR), ett nätverk av större internationella icke-statliga organisationer och Internationella rödakorskommittén (ICRC), för att 1994 utarbeta uppförandekoden för den internationella rödakors- och rödahalvmånerörelsen och icke-statliga organisationer inom katastrofhjälp. Uppförandekoden ”välkomnades” genom en resolution från Internationella rödakors- och rödahalvmånekonferensen (som omfattar alla stater som är parter i Genèvekonventionerna samt rörelsens komponenter) året därpå.

Uppförandekoden innehåller tio kärnprinciper samt tre bilagor med rekommendationer till regeringarna i drabbade stater, givarregeringar och mellanstatliga organisationer. Under årens lopp har efterlevnaden av koden blivit ett viktigt sätt för Röda Korset och Röda Halvmånen och icke-statliga organisationer att definiera sig som humanitärer.