”Mina landsmän: För fyra år sedan inledde vi en stor nationell ansträngning för att återuppbygga vårt land, förnya dess anda och återupprätta den här regeringens lojalitet mot medborgarna. Kort sagt, vi inledde ett uppdrag att göra Amerika stort igen – för alla amerikaner.
När jag avslutar min mandatperiod som Förenta staternas 45:e president står jag framför er och är verkligen stolt över vad vi har åstadkommit tillsammans. Vi gjorde det vi kom hit för att göra – och så mycket mer.
Denna vecka inviger vi en ny administration och ber för att den ska lyckas med att hålla Amerika säkert och välmående. Vi framför våra bästa önskningar, och vi vill också att de ska ha tur – ett mycket viktigt ord.
Jag vill börja med att tacka några av de fantastiska människor som har gjort vår anmärkningsvärda resa möjlig.
Först vill jag uttrycka min överväldigande tacksamhet för den kärlek och det stöd som vår spektakulära första dam, Melania, har gett oss. Låt mig också dela min djupaste uppskattning till min dotter Ivanka, min svärson Jared och Barron, Don, Eric, Tiffany och Lara. Ni fyller min värld med ljus och glädje.
Jag vill också tacka vicepresident Mike Pence, hans underbara fru Karen och hela familjen Pence.
Tack också till min stabschef Mark Meadows, de hängivna medlemmarna i Vita husets stab och kabinett och alla de otroliga människor i hela vår administration som har lagt ut sitt hjärta och sin själ för att kämpa för Amerika.
Jag vill också ta ett ögonblick för att tacka en verkligt exceptionell grupp människor: Förenta staternas Secret Service. Min familj och jag kommer för alltid att stå i skuld till er. Min djupa tacksamhet gäller också alla i Vita husets militära kontor, teamen på Marine One och Air Force One, varje medlem av de väpnade styrkorna samt delstatliga och lokala brottsbekämpande myndigheter över hela vårt land.
Mesta av allt vill jag tacka det amerikanska folket. Att tjäna som er president har varit en obeskrivlig ära. Tack för detta utomordentliga privilegium. Och det är vad det är – ett stort privilegium och en stor ära.
Vi får aldrig glömma att även om amerikanerna alltid kommer att ha våra meningsskiljaktigheter är vi en nation av otroliga, anständiga, trogna och fredsälskande medborgare som alla vill att vårt land ska blomstra och frodas och vara mycket, mycket framgångsrikt och bra. Vi är en verkligt magnifik nation.
Alla amerikaner blev förskräckta av attacken mot vårt Capitolium. Politiskt våld är ett angrepp på allt vi värnar om som amerikaner. Det kan aldrig tolereras.
Nu mer än någonsin måste vi enas kring våra gemensamma värderingar och höja oss över den partipolitiska striden och skapa vårt gemensamma öde.
För fyra år sedan kom jag till Washington som den enda verkliga outsider som någonsin vunnit presidentämbetet. Jag hade inte tillbringat min karriär som politiker, utan som en byggare som tittade på öppna horisonter och föreställde sig oändliga möjligheter. Jag kandiderade till presidentposten eftersom jag visste att det fanns nya höga toppar för Amerika som bara väntade på att bli bestigna. Jag visste att potentialen för vår nation var gränslös så länge vi satte Amerika först.
Så lämnade jag mitt tidigare liv bakom mig och klev in på en mycket svår arena, men en arena ändå, med alla möjliga möjligheter om det görs på rätt sätt. Amerika hade gett mig så mycket, och jag ville ge något tillbaka.
Samman med miljontals hårt arbetande patrioter över hela landet byggde vi upp den största politiska rörelsen i vårt lands historia. Vi byggde också den största ekonomin i världshistorien. Det handlade om ”Amerika först” eftersom vi alla ville göra Amerika stort igen. Vi återupprättade principen att en nation existerar för att tjäna sina medborgare. Vår agenda handlade inte om höger eller vänster, den handlade inte om republikaner eller demokrater, utan om en nations bästa, och det betyder hela nationen.
Med det amerikanska folkets stöd och böner uppnådde vi mer än någon trodde var möjligt. Ingen trodde att vi ens kunde komma i närheten.
Vi antog det största paketet med skattesänkningar och reformer i amerikansk historia. Vi skar ner fler jobbdödande regleringar än någon administration någonsin tidigare har gjort. Vi fixade våra trasiga handelsavtal, drog oss ur det fruktansvärda Trans-Pacific Partnership och det omöjliga klimatavtalet från Paris, omförhandlade det ensidiga Sydkorea-avtalet och ersatte Nafta med det banbrytande USMCA – det vill säga Mexiko och Kanada – ett avtal som har fungerat mycket, mycket bra.
Också, och det är mycket viktigt, införde vi historiska och monumentala tullar på Kina; vi ingick ett fantastiskt nytt avtal med Kina. Men innan bläcket ens var torrt drabbades vi och hela världen av Kina-viruset. Våra handelsförbindelser förändrades snabbt, miljarder och åter miljarder dollar strömmade in i USA, men viruset tvingade oss att gå i en annan riktning.
Hela världen drabbades, men Amerika överträffade andra länder ekonomiskt på grund av vår otroliga ekonomi och den ekonomi som vi byggde upp. Utan grunden och fundamenten skulle det inte ha fungerat på det här sättet. Vi skulle inte ha haft några av de bästa siffrorna vi någonsin haft.
Vi låste också upp våra energiresurser och blev världens överlägset främsta producent av olja och naturgas. Med hjälp av denna politik byggde vi upp den största ekonomin i världshistorien. Vi återupplivade USA:s jobbskapande och uppnådde rekordlåg arbetslöshet för afroamerikaner, latinamerikaner, asiatiska amerikaner, kvinnor – nästan alla.
Inkomsterna sköt i höjden, lönerna blomstrade, den amerikanska drömmen återupprättades och miljontals människor lyftes ur fattigdomen på bara några få korta år. Det var ett mirakel. Aktiemarknaden satte det ena rekordet efter det andra, med 148 börshögsta under denna korta tidsperiod, och ökade pensionerna och pensionerna för hårt arbetande medborgare över hela vårt land. 401(k)s är på en nivå som de aldrig tidigare har varit på. Vi har aldrig sett sådana siffror som vi har sett, och det är före pandemin och efter pandemin.
Vi återuppbyggde den amerikanska tillverkningsbasen, öppnade tusentals nya fabriker och återinförde den vackra frasen: ”Made in the USA.”
För att göra livet bättre för arbetande familjer fördubblade vi skattelättnaden för barn och undertecknade den största utökningen någonsin av finansieringen för barnomsorg och utveckling. Vi gick samman med den privata sektorn för att säkra åtaganden om att utbilda mer än 16 miljoner amerikanska arbetstagare för morgondagens jobb.
När vår nation drabbades av den fruktansvärda pandemin producerade vi inte ett, utan två vacciner med rekordfart, och fler kommer snabbt att följa. De sa att det inte kunde göras, men vi gjorde det. De kallar det ett ”medicinskt mirakel”, och det är vad de kallar det just nu: ett ”medicinskt mirakel.”
En annan administration skulle ha tagit 3, 4, 5, kanske till och med upp till 10 år på sig att utveckla ett vaccin. Vi gjorde det på nio månader.
Vi sörjer varje förlorat liv, och vi lovar till deras minne att utrota denna hemska pandemi en gång för alla.
När viruset tog sitt brutala pris på världsekonomin inledde vi den snabbaste ekonomiska återhämtning som vårt land någonsin sett. Vi antog nästan 4 biljoner dollar i ekonomisk hjälp, räddade eller stödde över 50 miljoner arbetstillfällen och halverade arbetslösheten. Detta är siffror som vårt land aldrig tidigare har sett.
Vi skapade valmöjligheter och öppenhet inom sjukvården, stod upp mot de stora läkemedelsbolagen på så många sätt, men framför allt i vår strävan att få till stånd klausuler om gynnade nationer, vilket kommer att ge oss de lägsta priserna på receptbelagda läkemedel i världen.
Vi antog VA Choice, VA Accountability, Right to Try och en banbrytande reform av kriminalvården.
Vi bekräftade tre nya domare i USA:s högsta domstol. Vi utsåg nästan 300 federala domare för att tolka vår konstitution som den är skriven.
I åratal vädjade det amerikanska folket till Washington att äntligen säkra landets gränser. Jag är glad att kunna säga att vi svarade på den vädjan och uppnådde den säkraste gränsen i USA:s historia. Vi har gett våra modiga gränsagenter och hjältemodiga ICE-tjänstemän de verktyg de behöver för att kunna göra sitt jobb bättre än de någonsin tidigare har gjort, och för att upprätthålla våra lagar och hålla Amerika säkert.
Vi lämnar stolt nästa administration med de starkaste och mest robusta gränssäkerhetsåtgärderna som någonsin har införts. Detta inkluderar historiska avtal med Mexiko, Guatemala, Honduras och El Salvador, tillsammans med mer än 450 mil av en kraftfull ny mur.
Vi återställde amerikansk styrka på hemmaplan och amerikanskt ledarskap utomlands. Världen respekterar oss igen. Snälla förlora inte den respekten.
Vi återtog vår suveränitet genom att stå upp för Amerika i FN och dra oss ur de ensidiga globala avtal som aldrig tjänat våra intressen. Och Natoländerna betalar nu hundratals miljarder dollar mer än när jag anlände för bara några år sedan. Det var mycket orättvist. Vi betalade kostnaden för världen. Nu hjälper världen oss.
Och kanske viktigast av allt är att vi med nästan 3 biljoner dollar helt återuppbyggde den amerikanska militären – allt tillverkat i USA. Vi lanserade den första nya grenen av Förenta staternas väpnade styrkor på 75 år: rymdstyrkan. Och i våras stod jag vid Kennedy Space Center i Florida och såg hur amerikanska astronauter återvände till rymden på amerikanska raketer för första gången på många, många år.
Vi vitaliserade våra allianser och samlade världens nationer för att stå upp mot Kina som aldrig förr.
Vi utplånade ISIS-kalifatet och avslutade det eländiga livet för dess grundare och ledare, al Baghdadi. Vi stod upp mot den förtryckande iranska regimen och dödade världens främsta terrorist, den iranske slaktaren Qasem Soleimani.
Vi erkände Jerusalem som Israels huvudstad och erkände Israels suveränitet över Golanhöjderna.
Som ett resultat av vår djärva diplomati och principiella realism uppnådde vi en rad historiska fredsavtal i Mellanöstern. Ingen trodde att det skulle kunna hända. Abraham-avtalen öppnade dörrarna till en framtid av fred och harmoni, inte våld och blodsutgjutelse. Det är gryningen till ett nytt Mellanöstern, och vi tar hem våra soldater.
Jag är särskilt stolt över att vara den första presidenten på årtionden som inte har startat några nya krig.
Ovanför allt har vi återigen bekräftat den heliga idén att i Amerika svarar regeringen inför folket. Vår ledstjärna, vår nordstjärna, vår orubbliga övertygelse har varit att vi är här för att tjäna de ädla vardagliga medborgarna i Amerika. Vår lojalitet är inte till särintressen, företag eller globala enheter; den är till våra barn, våra medborgare och vår nation själv.
Som president har min högsta prioritet, min ständiga oro, alltid varit de amerikanska arbetarnas och de amerikanska familjernas bästa intressen. Jag sökte inte den lättaste vägen; det var faktiskt den överlägset svåraste. Jag sökte inte den väg som skulle få minst kritik. Jag tog mig an de tuffa striderna, de svåraste striderna, de svåraste valen eftersom det är vad ni valde mig att göra. Era behov var mitt första och sista orubbliga fokus.
Detta, hoppas jag, kommer att bli vårt största arv: Tillsammans har vi åter gett det amerikanska folket ansvaret för vårt land. Vi återställde självstyret. Vi återställde idén att i Amerika är ingen glömd, eftersom alla är viktiga och alla har en röst. Vi kämpade för principen att varje medborgare har rätt till lika värdighet, lika behandling och lika rättigheter eftersom vi alla är lika av Gud. Alla har rätt att bli behandlade med respekt, att få sin röst hörd och att få sin regering att lyssna. Ni är lojala mot ert land, och min administration var alltid lojal mot er.
Vi arbetade för att bygga ett land där varje medborgare kunde hitta ett bra jobb och försörja sina underbara familjer. Vi kämpade för samhällen där varje amerikan kunde vara säker och skolor där varje barn kunde lära sig. Vi främjade en kultur där våra lagar skulle upprätthållas, våra hjältar hedras, vår historia bevaras och laglydiga medborgare aldrig tas för givna. Amerikanerna bör vara oerhört nöjda med allt vi har uppnått tillsammans. Det är otroligt.
När jag nu lämnar Vita huset har jag reflekterat över de faror som hotar det ovärderliga arv som vi alla delar. Som världens mäktigaste nation står Amerika inför ständiga hot och utmaningar från utlandet. Men den största faran vi står inför är en förlust av förtroende för oss själva, en förlust av förtroende för vår nationella storhet. En nation är bara lika stark som sin anda. Vi är bara så dynamiska som vår stolthet. Vi är bara så livfulla som den tro som slår i vårt folks hjärtan.
Ingen nation kan länge frodas som förlorar tron på sina egna värderingar, sin historia och sina hjältar, för dessa är själva källorna till vår enighet och vår vitalitet.
Det som alltid har gjort det möjligt för Amerika att segra och triumfera över de stora utmaningarna i det förflutna har varit en orubblig och skamlös övertygelse om vårt lands ädla karaktär och dess unika syfte i historien. Vi får aldrig förlora denna övertygelse. Vi får aldrig överge vår tro på Amerika.
Nyckeln till nationell storhet ligger i att upprätthålla och ingjuta vår gemensamma nationella identitet. Det innebär att vi måste fokusera på det vi har gemensamt: det arv som vi alla delar.
I centrum för detta arv finns också en stark tro på yttrandefrihet, yttrandefrihet och öppen debatt. Endast om vi glömmer vilka vi är och hur vi kom hit kan vi någonsin tillåta politisk censur och svartlistning i Amerika. Det är inte ens tänkbart. Att stänga ner den fria och öppna debatten bryter mot våra kärnvärden och mest bestående traditioner.
I Amerika insisterar vi inte på absolut konformitet eller upprätthåller rigida ortodoxier och bestraffande talkoder. Vi gör helt enkelt inte det. Amerika är inte en timid nation av tama själar som behöver skyddas och skyddas från dem som vi inte håller med. Det är inte vad vi är. Det kommer aldrig att bli vad vi är.
I nästan 250 år har amerikanerna inför varje utmaning alltid uppbådat vårt oöverträffade mod, vårt självförtroende och vår våldsamma självständighet. Det är dessa mirakulösa egenskaper som en gång fick miljontals vanliga medborgare att ge sig ut över en vild kontinent och skapa sig ett nytt liv i den stora västern. Det var samma djupa kärlek till vår gudagivna frihet som drev våra soldater ut i strid och våra astronauter ut i rymden.
När jag tänker tillbaka på de senaste fyra åren finns det en bild som är viktigare än alla andra. När jag färdades längs hela bilkortegen fanns det tusentals och åter tusentals människor. De kom ut med sina familjer så att de kunde stå när vi passerade och stolt vifta med vår stora amerikanska flagga. Det har aldrig undgått att beröra mig djupt. Jag visste att de inte bara kom ut för att visa sitt stöd för mig; de kom ut för att visa mig sitt stöd och sin kärlek till vårt land.
Detta är en republik av stolta medborgare som förenas av vår gemensamma övertygelse att Amerika är den största nationen i hela historien. Vi är och måste alltid vara ett land av hopp, ljus och ära för hela världen. Detta är det värdefulla arv som vi måste skydda vid varje enskilt tillfälle.
Under de senaste fyra åren har jag arbetat för att göra just detta. Från en stor sal med muslimska ledare i Riyadh till ett stort torg med polska människor i Warszawa, från golvet i den koreanska församlingen till podiet i FN:s generalförsamling och från den förbjudna staden i Peking till skuggan av Mount Rushmore har jag kämpat för er, jag har kämpat för er familj och jag har kämpat för vårt land. Framför allt kämpade jag för Amerika och allt det står för – och det är säkert, starkt, stolt och fritt.
När jag nu förbereder mig för att lämna över makten till en ny administration vid middagstid på onsdag vill jag att ni ska veta att den rörelse vi startade bara har börjat. Det har aldrig funnits något liknande. Tron på att en nation måste tjäna sina medborgare kommer inte att avta utan i stället bara bli starkare för varje dag.
Så länge det amerikanska folket i sina hjärtan bär på en djup och hängiven kärlek till sitt land finns det ingenting som den här nationen inte kan uppnå. Våra samhällen kommer att blomstra. Vårt folk kommer att vara välmående. Våra traditioner kommer att värnas. Vår tro kommer att vara stark. Och vår framtid kommer att vara ljusare än någonsin tidigare.
Jag går från denna majestätiska plats med ett lojalt och glädjefyllt hjärta, en optimistisk anda och en ytterst övertygad om att för vårt land och för våra barn har det bästa ännu framför sig.
Tack, och farväl. Gud välsigne er. Gud välsigne Amerikas förenta stater.”
whitehouse.gov