Växthusgaser är ämnen som bidrar till växthuseffekten. De viktigaste gaserna som bidrar till klimatförändringarna är vattenånga (H2O), koldioxid (CO2), metan (CH4), ozon och dikväveoxid (N2O), som också förekommer naturligt i naturen. Dessutom är många kemikalier som tillverkas av människan kraftfulla växthusgaser, framför allt klorfluorkarboner (CFS och HCFS), fluorkolväten (HFC, PFC och SF6) och bromföreningar (haloner, t.ex. CF3Br). Gasernas skadlighet bedöms utifrån deras livscykel och globala uppvärmningspotential. Vissa gaser bidrar direkt till växthuseffekten, medan andra har en indirekt effekt.
Livscykeln för växthusgaser i atmosfären och deras globala uppvärmningspotential
Vattenånga är en växthusgas och den viktigaste naturliga orsaken till växthuseffekten. Den ökar jordens yttemperatur med 21 grader Celsius. I sin naturliga koncentration har koldioxid en effekt på sju grader, medan andra växthusgaser står för totalt fem grader.
Global warming potential (GWP) används för gasjämförelser. Det är ett mått på varje gass uppvärmningseffekt per masseenhet under en period av 20 eller 100 år, i förhållande till koldioxid.
Gas |
Livscykel (å.) |
GWP 20 å. |
GWP 100 å. |
| Koldioxid | 50 – 200 | 1 | 1 |
| Metan | 12 | 72 | 25 |
| Dinitrogenoxid | 114 | 310 | 298 |
| HFC | 1,4 -270 | 437 – 12 000 | 124 – 14 800 |
| PFCs | 2 600 – 50 000 | 5 210 – 8 630 | 7 390 – – 4 12 200 |
| SF6 | 3 200 | 16 300 | 22 800 |
| CFCs | 45 – 1700 | 5 310 – 11 000 | 4 750 – 14 400 |
| HCFCs | 1,3 – 17,9 | 273 – 5 490 | 77 – 2 310 |
| Halons | 16 – 65 | 3 680 – 8 480 | 1 640 – 7 140 |
Källa: IPCC 2007
Indirekta växthusgaser
Växthusgaser håller kvar en del av solens värme i atmosfären och bidrar på så sätt till växthuseffekten. Vissa gaser har en indirekt effekt:
- kväveoxider (NOx), flyktiga organiska föreningar (VOC) och kolmonoxid (CO) reagerar i atmosfären och bildar troposfäriskt ozon
- kolmonoxid (CO) reagerar i atmosfären, bildar koldioxid
- flyktiga organiska föreningar (VOC) bildar metan och vattenånga
- svaveldioxid (SO2) reagerar i atmosfären och bildar kylande sulfataerosoler
- kväveoxider och svaveldioxid bildar aerosoler som ökar molnbildningen. Detta kyler eventuellt klimatet mer än det värmer det.
Klimatuppvärmande gaser är kolmonoxid, kväveoxider (NOx) och flyktiga organiska föreningar (VOC). Svaveloxid (SO2) däremot kyler ner klimatet.
Den globala uppvärmningspotentialen (GWP) för indirekta växthusgaser i förhållande till koldioxid
Gas |
Livscykel (y.) |
GWP 100 y. |
| Kolmonoxid (CO) | 0,08 – 0,25 | 40 603 |
| Skväveoxider (NOx) | 0,01 – 0,03 | 40 |
| NMVOC* | ? | 11 |
| Svaveldioxid | ? | – |
*Flyktiga organiska föreningar utan metan.
Källa: IPCC 2001, Miljöministeriet 1997
VOC-föreningar
Metan och andra gasformiga organiska föreningar kallas tillsammans för flyktiga organiska föreningar, eller VOC. I bedömningar av växthusgaser behandlas metan separat, eftersom det är den viktigaste flyktiga organiska föreningen, och med flyktiga organiska föreningar avses de andra föreningarna. Förkortningen NMVOC (Non-Methane Volatile Organic Compounds) används också ofta.
VOC har en direkt effekt genom att de absorberar värmestrålning från marken, men deras indirekta bidrag är mer betydande. De reagerar med hydroxylradikaler (OH-) i luften och bildar troposfäriskt ozon, som är en växthusgas. När de når stratosfären reagerar de med OH- och bildar vattenånga, som är en växthusgas. VOC omvandlas också till metan.