Laboratorium på 291 Peachtree Street, Atlanta, Georgia, 1945.
Aimee Wilcox & Laboratoriedirektör, Dr. Seward Miller.

Den 1 juli 1946 öppnade Communicable Disease Center (CDC) sina dörrar och intog en våning i en liten byggnad i Atlanta. Dess huvuduppgift var enkel men ändå mycket utmanande: förhindra att malaria spreds över landet. Beväpnad med en budget på endast 10 miljoner dollar och färre än 400 anställda bestod byråns tidiga utmaningar bland annat i att skaffa tillräckligt många lastbilar, sprutor och spadar som var nödvändiga för att föra krig mot myggorna.

När organisationen slog rot djupt inne i Södern, som en gång i tiden var känd som malariazonens hjärta, fortsatte CDC:s grundare, Dr. Joseph Mountin, att förespråka folkhälsofrågor och att driva på för att CDC skulle utvidga sitt ansvarsområde till att omfatta även andra smittsamma sjukdomar. Han var en visionär ledare inom folkhälsan med stora förhoppningar för denna lilla och på den tiden relativt obetydliga gren av folkhälsoförvaltningen. År 1947 gjorde CDC en symbolisk betalning på 10 dollar till Emory University för 15 tunnland mark på Clifton Road i Atlanta som nu fungerar som CDC:s huvudkontor. Den nya institutionen utvidgade sitt fokus till att omfatta alla smittsamma sjukdomar och att tillhandahålla praktisk hjälp till delstaternas hälsovårdsavdelningar när så begärdes.

Och även om det var ont om medicinska epidemiologer under dessa tidiga år blev sjukdomsövervakningen en hörnsten i CDC:s uppdrag att betjäna delstaterna och förändrade med tiden folkhälsans praktik. Sedan CDC:s ödmjuka begynnelse har det skett många betydande prestationer. Nedan belyses några av CDC:s viktiga prestationer för att förbättra folkhälsan i hela världen.

I dag är CDC en av de viktigaste operativa komponenterna i Department of Health and Human Services och erkänns som landets främsta organ för hälsofrämjande, förebyggande och beredskap.