Rockmusik var den mest populära formen av musik i årtionden innan hip-hop blev mainstream. Rock dominerade etern i nästan 50 år och gav upphov till dussintals subgenrer – allt från intrikat, lyrisk folkrock till de mest brutala formerna av extrem death metal. Den har spelats på små barer och utsålda arenor, i garage och konserthus, och har gjort sitt avtryck över hela världen.

Eftersom dess subgenrer är så olika definieras rock mer av dess övergripande estetik än av några specifika musikaliska egenskaper (även om, som vi kommer att utforska i nästa avsnitt, nästan alla subgenrer använder sig av elgitarrer). Rock handlar om elektrifierande energi, särskilt den ungdomliga, rebelliska energin hos dess grundare. Under årens lopp har generationer av musiker hittat sina egna sätt att fånga denna energi, men samma anda inspirerar dem alla.

Kanske mer än någon annan genre definieras rock av ett enda instrument: elgitarren. Före rock spelade elgitarren en mindre roll, mest som ett stödinstrument för stora jazzband. Men under hela det tidiga 1900-talet blev de mer och mer populära bland bluesmusiker. Elgitarren var ett utmärkt instrument för ett litet band – genom att koppla den till en förstärkare kunde gitarristerna skapa ett ljud som var tillräckligt högt för att konkurrera med trummor och mikrofoniserad sång.

Genialiska gitarrister som B.B. King och Jimi Hendrix utforskade de unika ljud som elgitarrerna kunde skapa. De använde inte bara förstärkare för att bli högre – de lekte också med tonen och karaktären hos själva instrumentet och använde elektrifierat ljud som ett eget slags instrument. Hendrix använde till exempel som bekant skriket från förstärkarfeedback i sina solon – ett ljud som skulle vara omöjligt att uppnå med något akustiskt instrument. Han var också pionjär i användningen av distorsion eller ”fuzz”, som i dag är rockgitarrens signaturljud.

I musikaliska termer skiljer sig de olika subgenrerna av rock mycket från varandra – de använder olika typer av skalor, rytmer och tempon – men det finns vissa gemensamma nämnare. Den mesta rockmusiken betonar den pentatoniska skalan, en skala med nakna ben som kommer från bluesmusiken. Även en nybörjargitarrist kan skapa ett grundläggande rockljud genom att bara spela den lilla pentatoniska skalan på en förvrängd elgitarr. Det ljudet kan användas i någon av rockens många undergenrer utan att verka malplacerat.

Subgenrer och exempel

Chuck Berry – Roll Over Beethoven (1956)

I sin tidigaste form kallades rockmusiken för ”Rock & Roll”, och den var en livlig utväxt av blues, jazz och boogie-woogie. Vid denna tidpunkt var rock & roll samma genre som R&B – nuförtiden tänker vi på dem som helt olika genrer, men de föddes båda ur denna energiska dansmusik från 1950-talet.

Om man lyssnar på tidiga rockare som Chuck Berry kan man höra en hel del av de drag som kännetecknar rock även i dag – den är snabb, har en drivande rytm med mycket synkoper, och betonar kombinationen av trummor, sång och gitarr. Men lägg märke till att Chucks gitarr har en mycket renare ton än modern rock. Det beror på att förstärkarförvrängning ännu inte hade blivit populärt. Det skulle krävas ytterligare en generation gitarrister för att övergå till de hårdare, tyngre tonerna som vi känner till från modern rock.

Kanske mer än något annat förde dessa tidiga rockare med sig en attityd till rocken. De var kaxiga och rebelliska och visade inte mycket respekt för traditioner eller överklassens sociala normer. Deras danser innebar alla typer av böjningar och gyror, vilket ansågs oanständigt i 1950-talets konservativa samhälle. Utöver detta var de tidiga rock &rollmusikerna pionjärer när det gällde användningen av tv, som var ett helt nytt underhållningsmedium på den tiden. Så all denna oförskämdhet och alla regelbrott var inte längre begränsade till barer och danslokaler, som det kanske hade varit under jazzåldern. Rock &rollstjärnorna hittade plötsligt in i de amerikanska familjernas vardagsrum!

Rock &roll är en utpräglad ”retro”-stil, och mycket få artister skulle idag beskriva sig själva som ”rock &roll”. Det närmaste vi har nu är ”rockabilly”, som är en undergroundgenre som bygger på en sammansmältning av 1950-talets rock & roll med punkrock och inslag av country. Till exempel:

Viktiga artister

• Little Richard
• Chuck Berry
• Bo Didley
• Jerry Lee Lewis
• Elvis Presley

Blues-Rock

Jimi Hendrix – Voodoo Child (Slight Return)

Gillar all modern musik, har rocken sina rötter i bluesen. Men vissa subgenrer omfamnar verkligen detta arv, medan andra har rört sig längre bort från det. Bluesrock är den subgenre som verkligen gräver djupt i bluestraditionen för att få inspiration. Så det kan vara överraskande att blues-rock också har varit källan till några av rockens största innovationer – det är den mest traditionella formen av rock, men samtidigt den mest uppfinningsrika.

Blues-rock var mest populär på 1960-talet, när rocken höll på att utvecklas till sitt moderna sound. Hela populärmusikens kurs förändrades i slutet av 60-talet när Jimi Hendrix, en bluesrockgitarrist från Seattle, började tänja på gränserna för vad en elgitarr kunde göra. Istället för att ställa in sitt system för att undvika genomträngande feedbackljud började han omfamna dessa ljud och använda dem i sina solon. Han experimenterade med alla typer av distorsion, ekoeffekter och andra ljud som inte hade använts i stor utsträckning tidigare.

Blues-rock blev mindre populär efter 60- och 70-talen, men spelar fortfarande en stor roll i den moderna rocken. Populära grupper som Black Keys och White Stripes tog bluesrocken tillbaka till mainstream på 2000-talet, och många klassiska bluesrockband turnerar fortfarande (The Rolling Stones, Aerosmith och ZZ Top är bra exempel). Mycket av den musik som vi anser vara ”klassisk rock” kommer från bluesrock eller från heavy metals tidiga dagar (nästa avsnitt).

Viktiga artister

• Jimi Hendrix
• Janis Joplin
• Stevie Ray Vaughan
• The Rolling Stones
• Eric Clapton
• The Black Keys

Heavy Metal

In Flames – Clad In Shadows

I slutet av 70-talet, började några rockmusiker introducera ett mörkare, tyngre sound. De fortsatte att använda de mollpentatoniska skalorna från bluesrocken, men de förde in mer diatoniska skalor (de mer komplexa skalor som används i klassisk musik). Metallens rötter kan spåras tillbaka till två band: Black Sabbath och Motorhead. Sabbath var pionjärer för ett mörkt, nästan övernaturligt sound medan Motorhead var pionjärer för hård, explosiv energi. När dessa två influenser möttes föddes den moderna genren heavy metal.

I dag skulle många människor säga att metal är en egen genre, inte en undergenre till rock – den har gett upphov till dussintals undergenrer, varav många skiljer sig mycket från traditionell rock. En särskilt anmärkningsvärd subgenre är death metal, som tar metalens musikaliska idéer och överdriver dem. När man lyssnar på In Flames-låten kan man höra den extrema gutturala kvaliteten i sången – ett kännetecken för death metal. De kraftigt förvrängda elgitarrerna väver ihop en intrikat väv av melodier som reser sig som en ljudvägg mot bakgrunden av dunkande trummor och sång. Death metal är inte för alla, men det är en extremt komplex musikalisk form som ständigt flyttar fram gränserna för heavy metal.

Tack vare death metal-pionjärernas extrema uppfinningsrikedom är metal en av de mest populära rockgenrerna idag, och utan tvekan den mest kreativa. Det finns gott om band som fortfarande spelar bluesrock och punk, till exempel, men för det mesta spelar de musik som är mycket lik den som spelades på 1970-talet. Metal har däremot fortsatt att utveckla nya stilar.

Viktiga artister

• Motorhead
• Black Sabbath
• Iron Maiden
• Metallica
• Pantera
• In. Flames
• Converge

Punkrock

Rise Against – Savior

Ungefär samtidigt som heavy metal föddes, rörde sig en annan underjordisk rockrörelse i en annan riktning. Punk var tänkt som en revolutionär genre – många av dess pionjärer var politiska vänsteraktivister och de använde sin musik för att föra revolutionens sak framåt. Deras sound var snabbt och aggressivt, ofta med en ”sjungande” kvalitet i sången.

Likt metal är punk hård och extremt energisk, men musikaliskt är den raka motsatsen till metal. Där metal betonar extrem komplexitet och virtuöst spel, föredrar punkmusiker en mer rak och enkel estetik som går tillbaka till grunderna. Många punkmusiker har minimal utbildning och föredrar råa känslor och grundljud framför heavy metals genomarbetade konstgrepp. Samma skillnad syns också i scenestetik: punkband tenderar att spela på en mindre utsmyckad scen och står ofta på samma nivå som sina fans. Metalband ses nästan alltid på en upphöjd scen, och de använder ofta ljusshower, dimmaskiner, enorma rekvisita och andra spektakel som sällan ses inom punken.

I dag finns det i nästan varje större stad minst ett par punkband. Stilen fortsätter att vara populär, särskilt bland yngre publik och de som inte har fått så mycket formell utbildning. Punk är, genom sin utformning, öppen för alla så länge de uppskattar högljudda gitarrer och klibbiga bargolv – dessa människor finns i varje generation, så punken kommer förmodligen alltid att vara populär även om den inte får så mycket radioinslag.

Viktiga artister

• The Sex Pistols
• The Clash
• The Dead Kennedys
• Black Flag
• Minor Threat
• Rancid
• Rise Against