”Knäck inte knogarna!” De flesta av oss har någon gång hört den förmaningen från våra äldre när det gäller de så kallade farorna med att knäcka knogarna. På något sätt har dessa dolda faror fått mig att i hemlighet knäcka knogarna, även om det bara var för att höra det höga ljudet.

Vi har funderat på vad som händer när knogarna knäcks i årtionden. Faktum är att det sedan 1940-talet har gjorts studier om just detta ämne. Sedan dess har två tankesätt vuxit fram. En grupp forskare drog inledningsvis slutsatsen att ledsprickor uppstår när de två benen nära varandra sträcks ut till en kritisk punkt där sprickan uppstår. Därefter leder detta till att det bildas ett hålrum i leden på grund av det undertryck som uppstår till följd av sträckningen. Flera decennier senare ifrågasattes denna uppfattning av en annan grupp. De föreslog att den faktiska sprickbildningen är ett resultat av kollapsen av bubblor i fogarna.

Varför knogar spricker

Så vad händer egentligen när vi knäcker knogarna? En grupp i Alberta, Kanada, försökte nyligen förklara detta fenomen ur en mer modern vetenskaplig synvinkel. I sin nyligen publicerade artikel i PLOS One utvärderade Gregory N. Kawchuk, PhD, och kollegor vid University of Alberta de händelser som äger rum i fingerleden när en knoge knäcks.

De studerade en kandidat som lät alla sina tio knogar avbildas med hjälp av en MRT. Testpatientens fingrar kopplades till en anordning som i princip knäckte hans knogar. Allt detta fångades på MRT och på video:

I huvudsak fann forskningen till förmån för den tidigare tankeskolan. När en led knäcks sträcks de motsatta benen som bildar leden till en viss kritisk punkt. Det bildas tillräckligt med undertryck inuti leden för att orsaka sprickljudet och skapa ett hålrum. Detta hålrum uppstår som ett resultat av den snabba separationen av lederna, vilket gör att upplösta gaser i ledvätskan kommer ut. Det som sker kallas tribonukleation. Efter sprickbildningen förblir leden i ett eldfast (eller motståndskraftigt) tillstånd i cirka 20 minuter, under vilka du vanligtvis inte kan knäcka samma knoge igen.

Det är okej att knäcka knogarna om inte …

För det första behöver du kanske inte känna dig så skyldig för att du då och då knäcker dina leder. Den här gruppen fann att direkt efter knäckningen förändras inte ledutrymmet på något sätt, medan man tidigare trodde att man genom att knäcka lederna ökade ledutrymmet. Att då och då knäcka knogarna borde inte ha några större konsekvenser. Upptäckten att leden studsar tillbaka till sitt normala läge efter knogjärnskrossning stöder detta.

Däremot har personer med underliggande inflammatorisk artrit, till exempel reumatoid artrit, sårbara, ofta bräckliga leder på grund av den underliggande inflammationen i ledens synovium. I denna grupp kan upprepad knäböjning potentiellt innebära en högre risk för skador och smärta.

Knäcka en gammal myt

Det finns inga bevis för att knäböjning skulle leda till artrit. Du bör dock vara medveten om att en del av det som får knogarna att spricka innebär att senor glider förbi varandra. När det förekommer överdriven repetitiv aktivitet i senorna ökar också risken för inflammation. Om du vill skaffa dig en ny hobby bör därför inte knogjärnsprickning stå högst upp på din lista.

Hur man skyddar sig mot ledskador

Det finns ett starkt samband mellan trauma och senare ledskador. Trauma kan leda till degenerativ artrit i lederna. Den bästa medicinen vi kan utöva nu är förebyggande. Tekniker för att skydda lederna kan bidra till att hålla lederna i god form. Forskare har hittat hormonella föreningar som frigörs från fettceller och som kan öka risken för artrit. Att hålla vikten inom ett normalt BMI-område är därför en viktig ledskyddsåtgärd. En annan är att sluta röka. Cigarettrökning leder till en mycket specifik biokemisk reaktion (citrullinering) som kan göra vissa människor utsatta för reumatoid artrit, så om du inte redan har gjort det, så sluta med vanan.