Din kropp har många fina delar, men det är hjärnan som är sommarens organ. Att hjärnan har fått ett stort genomslag är främst ett resultat av kassasuccén Inside Out från Pixar, animationsföretaget som tidigare hade begränsat sig till fantasifulla frågor som ”Vad skulle hända om dina leksaker kunde få liv?” eller ”Finns det verkligen monster i min garderob?”. Med Inside Out höjde filmskaparna sitt spel och tog sig an en mer irriterande fråga: Hur fungerar hjärnan?

Svaret – som innebär att fem färgglada figurer bor i ditt huvud och styr en gigantisk kontrollpanel – var perfekt på många nivåer, lika delar saga, metafor och typ av, typ av, ganska bra vetenskap. Men så fort problemet hade lösts kom de riktiga vetenskapsmännen och förstörde festen. Och de gjorde det på ett stort sätt.

I en ny artikel som publicerats i tidskriften Behavioral and Brain Sciences har en grupp forskare under ledning av docent i psykologi Ezequiel Morsella från San Francisco State University tagit sig an den något snävare frågan om exakt vad medvetande är – och kommit fram till en betydligt dystrare syn: Det är i stort sett ingenting alls. Det spelar ingen roll vilka fem karaktärer som kontrollerar dina tankar, du kontrollerar dem knappt. Det är det omedvetna som verkligen bestämmer.

Morsellas artikel byggde inte på något brytande experimentellt arbete. Det fanns inga nya hjärnskanningar eller frågeformulär eller försökspersoner som ombads att reagera på blinkande lampor eller flimrande bilder på en datorskärm. Arbetet innebar snarare lite mer än att en grupp riktigt, riktigt smarta människor tänkte riktigt, riktigt hårt på saker och ting. På gott och ont är det så de flesta frågor om medvetande har besvarats sedan människan började fundera över dem, och svaren har ofta varit ganska övertygande.

Det som Morsella och hans kollegor kom fram till är något som de kallar ”Passive Frame Theory”, och deras provocerande idé går ut på följande: Nästan allt arbete som din hjärna utför utförs i olika lober och regioner på den omedvetna nivån, helt utan din vetskap. När bearbetningen är klar och det finns ett beslut att fatta eller en fysisk handling att utföra, serveras det mycket lilla jobbet till den medvetna hjärnan, som utför arbetet och sedan smickrar sig själv med att den hade ansvaret hela tiden.

Det medvetna duet är i själva verket som en inte särskilt smart vd, vars underordnade gör all forskning, utarbetar alla dokument och sedan lägger ut dem och säger: ”Skriv under här, sir”. VD:n gör det – och tar åt sig äran.

”Den information som vi uppfattar i vårt medvetande skapas inte av medvetna tankar”, sade Morsella i ett uttalande i samband med offentliggörandet av artikeln. ”Den reageras inte heller av medvetna processer. Medvetandet är mellanhanden och det gör inte så mycket arbete som man tror.”

Det finns djupa evolutionära skäl till att saker och ting fungerar på det sättet. Människor, liksom alla djur, arbetar så sparsamt som möjligt; om vi kunde styras helt av våra reflexer och instinkter utan någon medveten tanke alls skulle vi göra det. Det finns en anledning till att du inte stannar upp och funderar på om du ska dra bort handen från en het spis och i stället helt enkelt gör det. Medvetande skulle i så fall bara sakta ner saker och ting.

Men när vi blev komplexa, sociala organismer, som kunde tala och känna känslor och tillverka verktyg med mera, behövde vi en del av hjärnan som kunde träda in, inte så mycket för att styra saker och ting, utan för att vägleda kroppen eller välja mellan två eller tre mycket enkla alternativ. Ta till exempel upplevelsen av att hålla andan under vatten eller att bära en varm maträtt. Din muskuloskeletala system vill att du ska ta ett andetag i det första fallet och släppa maträtten i det andra. Den del av din omedvetna hjärna som är medveten om konsekvenserna vet dock varför båda dessa val är dåliga idéer. Så konflikten serveras till den medvetna hjärnan som håller dig under kontroll tills du har nått vattenytan eller ställt tallriken på bordet.

Men den omedvetna hjärnan är mycket mer kraftfull och kreativ än så. Författarna nämner särskilt språket – en mänsklig förmåga som anses vara vår kanske högsta och mest komplexa gåva – som ytterligare ett område där medvetandet bara är en liten spelare. Du må vara världens bästa historieberättare, men när du talar är du bara medvetet medveten om de få ord du säger i varje ögonblick – och det är bara för att du ska kunna styra de muskler som gör det möjligt att bilda och uttrycka orden överhuvudtaget. Allt innehåll i ditt tal är förkokt för dig innan du säger det.

Det är lite annorlunda om du till exempel håller en inövad skål eller talar på ett språk som inte är ditt eget; i dessa fall har det medvetna sinnet antingen behärskat ett manuskript eller konsulterar ständigt en inre ordbok och påminner sig själv om att omvandla till exempel det engelska cat till det spanska gato. Men hela målet med språkkunskaper är att eliminera detta steg, att tänka på det andra språket och på så sätt återigen sätta det medvetna sinnet ur arbete.

Morsella använder sig mycket av akronymer för att argumentera för sin sak. Hjärnans vägledande princip för att förmedla mellan det medvetna och omedvetna beskrivs som EASE – för Elemental, Action-based, Simple och Evolutionary-based. Systemet för att tala ett ord i stället för ett annat eller hålla fast vid en varm maträtt även när man inte vill är PRISM – Parallel Responses into Skeletal Muscle (parallella reaktioner i skelettmuskulaturen). Men dessa utilitaristiska termer är ett mycket bra sätt att fånga det utilitaristiska sätt på vilket det mänskliga systemet fungerar.

Vi är, vare sig vi vill det eller inte, biologiska maskiner, och ju enklare vi håller saker och ting, desto mindre chans finns det för ett misstag eller ett haveri. Sinnet, som är den mest komplexa delen av oss, behöver effektiviseringen mer än något annat. Inget av detta ändrar det faktum att våra hjärnor är platsen för våra största prestationer – vår poesi, våra uppfinningar, vår medkänsla, vår konst. Det är bara det att det är det omedvetna snarare än det medvetna som bör ta emot bogen. Det enda som borde ha något otalt med detta är en av våra mindre impulser: vår fåfänga.

Få vårt nyhetsbrev om rymden. Anmäl dig för att få veckans nyheter i rymden.

Tack!

För din säkerhet har vi skickat ett bekräftelsemail till den adress du angett. Klicka på länken för att bekräfta din prenumeration och börja ta emot våra nyhetsbrev. Om du inte får bekräftelsen inom 10 minuter kan du kontrollera din skräppostmapp.

Skriv till Jeffrey Kluger på [email protected].