Lynn A. D’Andrea, sömnspecialist vid University of MichiganMedical School, förklarar.

Snarkning är det ljud som produceras av vibrerande strukturer i de övre luftvägarna, vanligtvis vid inandning. Alla membranösa delar av luftvägarna som saknar broskstöd, inklusive tungan, den mjuka gommen, uvula, tonsillarpelare och svalgväggar, kan vibrera. När du sover minskar muskeltonus i hela kroppen, eller blir hypoton. Denna avslappning av musklerna i de övre luftvägarna under sömnen kan minska luftvägsutrymmets storlek och orsaka begränsning av luftflödet och turbulens. Det är kombinationen av turbulent luftflöde genom de hypotona luftvägsstrukturerna som resulterar i det hårda vibrationsljud som kallas snarkning.

Snarkning är inte en sjukdom, men det är ett symptom. Precis som en hosta kan vara ett symptom på lunginflammation kan snarkning vara ett symptom på obstruktiv sömnapné. Obstruktiv sömnapné är en sjukdom som kännetecknas av snarkning, ansträngd andning och upprepade obstruerade pauser eller gaser i en persons andning under sömnen. De obstruerade pauserna beror på fullständig obstruktion eller blockering av luftvägarna och kan vara förknippade med minskade syrenivåer. Vanligtvis avslutas obstruktionen med en väckning – det vill säga att den som snarkar vaknar kortvarigt – vilket leder till fragmenterad och mindre vilsam sömn. Obstruktiv sömnapné kan orsaka överdriven sömnighet under dagen, minskad uppmärksamhet och dålig koncentration samt minskad energinivå. Konsekvenserna av dessa beteendeproblem kan vara ganska allvarliga och inbegripa motorfordonsolyckor om den drabbade blir ouppmärksam eller somnar under körning. Obstruktiv sömnapné har också ett orsakssamband med vaskulära komplikationer som hypertoni. Snarkning utan tecken på obstruktiv sömnapné kan vara en oberoende riskfaktor för högt blodtryck och de beteendeproblem under dagen som nämns ovan, men hur snarkning i sig orsakar problemen är fortfarande okänt.

Den rapporterade prevalensen av snarkning varierar och beror på den studerade populationen och frågeformulärets utformning. Data från Wisconsin Sleep Cohort Study visade att 44 procent av alla tillfrågade män och 28 procent av alla tillfrågade kvinnor var vana snörare. Totalt sett hade 4 procent av dessa män och 2 procent av dessa kvinnor snarkningar som var förknippade med obstruktiv sömnapné. Dessutom verkar förekomsten av snarkning och obstruktiv sömnapné öka med åldern, särskilt efter 65 års ålder. Ytterligare riskfaktorer som är förknippade med utvecklingen av snarkning är viktökning, alkoholkonsumtion, allergier, näsobstruktion, användning av muskelavslappnande eller lugnande medel samt rökning.

Hjälpmedel mot snarkning finns i allt från enkla, icke-invasiva anordningar som öppnar näsgångarna till mer invasiva kirurgiska ingrepp. En extern näsvidgare, näsremsan av märket Breathe RightR, förbättrar näsandningen genom att fästas på utsidan av näsan som ett bandage och försiktigt lyfta och öppna näsgångarna. En vanlig observation tyder på att snarkning förbättras om personen sover på sidan eller i halvt upprätt läge i stället för på ryggen. För att uppmuntra denna position har många snörare provat lösningar som sträcker sig från att sy fast en tennisboll på baksidan av pyjamasen till att stödja sig på kilformade kuddar. Andra icke-invasiva sätt att minska snarkning är att gå ner i vikt, undvika alkohol och lugnande medel och hantera eventuella allergiska symtom. Rökning kan leda till luftvägsinflammation och svullnad som ytterligare kan förtränga de övre luftvägarna, varför rökstopp kan förbättra snarkningen. Munhålsapparater och nCPAP-apparater (nasal continuous positive airway pressure) är mekaniska apparater som verkar för att förhindra att tungan och den mjuka gommen kollapsar tillbaka in i de övre luftvägarna. Slutligen kan kirurgi – som tidigare utfördes med skalpell och nu med laser – ta bort en del av de vibrerande vävnaderna från luftvägarnas bakre del. Framgångsfrekvensen för detta ingrepp rapporteras ligga mellan 50 och 100 procent, även om det beskrivs som ganska smärtsamt.
Snarkning förekommer även hos barn. Forskare har funnit att 20 procent av normala barn snarkar ibland och 7 till 10 procent av barnen snarkar varje natt. I många fall är barn som snarkar helt friska, men cirka 1 procent av barnen som snarkar har obstruktiv sömnapné. Barn med sömnapné kan snarka på natten och uppvisa nedsatt uppmärksamhet under dagen. Det finns också farhågor om att barn med sömnapné har symtom som liknar de barn som diagnostiserats med uppmärksamhetsstörning. Hos barn är den vanligaste orsaken till sömnapné förstorade tonsiller och adenoider, och behandlingen består av kirurgiskt avlägsnande av tonsiller och adenoider.
Sammanfattningsvis orsakar snarkning mer förlorad sömn och irritabilitet än vad de flesta människor inser. Som författaren Anthony Burgess påpekade: ”Skratta och världen skrattar med dig; snarka och du sover ensam.”