Metaller delas ofta in i:

• järnmetaller, som innehåller järn (t.ex. mjukt stål, kolstål och gjutjärn)

• icke-järnmetaller, som inte innehåller järn (t.ex. koppar, aluminium, tenn och bly).

Människor började först tillverka saker av metall för över 6000 år sedan, när de upptäckte hur man kunde få ut koppar ur dess malm. De lärde sig sedan att göra en hårdare legering, brons, genom att tillsätta tenn till kopparn. För ungefär 3000 år sedan upptäckte de järn. Genom att tillsätta små mängder kol till järn upptäckte de att de kunde göra en särskilt användbar legering – stål.

Teknologer och konstruktörer har alltså känt till och använt rena metaller och legeringar i många årtusenden. De har dock först ganska nyligen förstått metallernas atomära struktur. I dag känner vi till ett hundratal rena metaller och ett stort antal legeringar, som alla har många olika egenskaper. De metaller som du sannolikt kommer att använda i skolan är följande:

• aluminiumlegering

• koppar

• smässing

• silver

• milt stål

• kolstål

Det första steget i framställningen av metaller är att bryta malmen-bergart som innehåller malm. Ibland behövs enorma mängder malm för att framställa en liten mängd metall – den mesta kopparn finns till exempel i sulfidmalm som innehåller så lite som 0,25 % koppar. Metallen måste sedan utvinnas ur berget med hjälp av ugnar och elektrolytiska processer. Slutligen måste metallen ofta genomgå ytterligare bearbetning innan den kan användas. Exempelvis måste 98 % ren ”blisterkoppar”, som framställs genom smältning och reduktion, sedan elraffineras för att få fram koppar med en renhet på 99,99 %.