Med tanke på de enskilda cell- och strukturella komponenterna i levern kan vi nu betrakta leverns strukturella organisation. Det finns två användbara sätt att beskriva leverns histologiska arkitektur: lobuli eller acini.

Hepatisk lobuli (Kiernans lobuli)

Leverns lobulära organisation är ett av de mer histologiskt relevanta sätten att förstå hepatisk arkitektur. De två viktigaste strukturella landmärkena att ta hänsyn till när man granskar de organisatoriska aspekter som beskrivs nedan är de centrala venerna och portaltriaderna. Den centrala venen ligger i den centrala delen av leverloberna. Varje central ven har flera portaltriader som ger blodtillförsel till den regionen. Därför kan man lätt orientera sig genom att först identifiera antingen en central ven (centrum av en lobul) eller identifiera en portaltrakt (periferin av en lobul).

Hepatisk lobul observeras som en hexagonliknande struktur där centralvenen är belägen i centrum och hepatocyterna bildar utstrålande snören från centralvenen, likt ekrarna i ett hjul som utstrålar från det centrala navet. I hexagons yttre ”hörn” finns portala triader.

De hepatocellulära regionerna inom den klassiska lobulen omfattar portal, midzonal och centrilobulär. Till exempel är portalhepatocyter de som är närmast portal triaderna och centrilobulära hepatocyter omger den centrala venen.

Svinlevern innehåller ökade mängder fibrös bindväv som överbryggar portalgångarna och bildar ett band som framhäver lobulens omkrets och illustrerar leverns lobulära organisation.

Hepatisk acinus (Rappaports acinus)

Men medan den lobulära organisationen är baserad på den fysiska organisationen av strukturer i levern är den hepatiska acinus mer baserad på funktion. Acinus (plural: acini) belyser det hepatiska blodflödet och den metaboliska aktiviteten, och är särskilt användbar när man överväger leversjukdom eller patologi.

Acinus är formad som en triangel. Centralvenen ligger i triangelns spets och basen i ytterkanten, med de andra två punkterna i triangeln förknippade med portala triader. I denna modell definieras hepatocyterna av zoner. Hepatocyter i zon 1 (även kallad den periportala zonen) ligger närmast portalområdena och är de första som får syre och näringsrikt blod. Dessa hepatocyter är metaboliskt aktiva och deltar i kolesterolsyntes, fettsyraoxidation och gallsyraproduktion. Hepatocyter i zon 3 (centrilobulära) får däremot syre- och näringsfattigt blod och är en viktig aktör för glykolys, lipogenes och biotransformation av xenobiotika (högsta cytokrom p450-koncentrationen). Zon 2 (mittzonala) hepatocyter har en betydande regenerativ potential och denna region innehåller det största antalet ovala celler.

FIGUR(er): Hepatisk organisation