Den största verifierade nedslagskratern på jorden
Vredefortkratern är den största verifierade nedslagskratern på jorden. I den nuvarande Free State-provinsen i Sydafrika ligger det som återstår av den mer än 300 kilometer från när den skapades.
Den är uppkallad efter staden Vredefort, nära dess centrum. Även om själva kratern sedan länge har slitits bort är det känt som Vredefort Dome eller Vredefort impact structure som de återstående geologiska strukturerna i dess kärna är.
Det uppskattas att kratern är 2,023 miljarder år gammal (± 4 miljoner år gammal), med ett nedslag i paleoproterozoisk tid. Det är jordens näst äldsta kända krater.
Under 2005 lades Vredefort Dome till på listan över UNESCO:s världsarv för sitt geologiska intresse.
Var finns världens äldsta meteoritnedslagskrater?
Vredefort-kratern som ligger i Sydafrika.
Hur stor är Vredefortkratern?
Vredefortkratern är den största asteroidnedslagsplatsen med en uppskattad ursprunglig diameter på 300 kilometer som fortfarande har synliga spår på jordens yta.
Vem upptäckte Vredefortkratern?
För tjugo år sedan besökte den numera professor i västerländsk geovetenskap för första gången kärnan i Vredefort-imponeringskratern i Sydafrika och upptäckte vad han hävdade var några av de sista resterna av ett magmahav som bildades i en 300 kilometer bred krater för mer än 2 miljarder år sedan.
Vredefortkratern Bildning och struktur
Det antas att den asteroid som träffade Vredefort var en av de största asteroiderna som någonsin träffat jorden (åtminstone sedan Hadean Eon för cirka fyra miljarder år sedan), och den tros ha en diameter på cirka 10-15 km.
Huvudkratern uppmäts ha en diameter på cirka 300 km, men har eroderats. Den skulle ha varit bredare än Sudburybassängen på 250 km (160 mi) och Chicxulubkratern på 180 km (110 mi). Den resulterande formationen, ”Vredefortkupolen”, består av en liten ring av kullar med en diameter på 70 km (43 mi) och är resterna av en kupol som bildades efter kollisionen av stenåtervinningen under nedslagsplatsen.
Det uppskattas att kraterns ålder är 2 02 300 miljarder år (± 4 miljoner år). Det är den näst äldsta kända kratern på jorden, något mindre än 300 miljoner år yngre än Suavjärvi-kratern i Ryssland. Effekten av Sudburybassängen är däremot cirka 10 % äldre (1 849 miljarder år).
Kupolen i kraterns centrum trodde man ursprungligen hade skapats av ett vulkanutbrott, men i mitten av 1990-talet visade bevis för att den var platsen för ett stort bolidnedslag, eftersom man hittade avslöjande splitterkottar i den närliggande Vaalflodens bädd.
Kraterplatsen är en av de få kratrar på jorden som har flera ringar, även om de är de mest framträdande i solsystemet. Valhalla-kratern på Jupiters måne Callisto är kanske det mest framträdande exemplet. Det finns också på jordens sol. De flesta kratrar med flera ringar på jorden har förstörts av geologiska processer, såsom erosion och tektoniska plattor.
Under 250 miljoner år mellan 950 och 700 miljoner år före Vredefortnedslaget förvrängde effekterna Witwatersrand Basin.
De överliggande lavorna i Ventersdorp och Transvaal Supergroup förvrängdes också av bildandet av den 300 km långa kratern mellan 700 och 80 miljoner år före meteoritnedslaget. Stenarna är nu delvis grupperade runt kratercentrum, med de yngsta stenarna i Witwatersrand som bildar en halvcirkel på 25 miles. Witwatersrand-berggrunden innehåller flera lager (t.ex. kvartsiter och bandade järnstenar) av sediment som har varit mycket starka, erosionsbenägna och bildar den framträdande bågformade kullarna i satellitbilden ovan i nordväst. Efter Witwatersrand-berggrunden följer på ett avstånd av cirka 35 km från mitten och Transvaal-undergruppen, som består av ett litet gäng av Ghaap-dolomiterna och Pretoria-undergruppen, som tillsammans bildar en 25-30 kilometer lång kedja, följer på ett avstånd av cirka 35 km från mitten och Transvaal-undergruppen, som består av ett litet gäng av Dolomiternas bergarter och av Dolomiterna och Pretorias bergarter.
Rekordningen av stenarna är omvänd från ungefär halvvägs genom Pretoria-undergruppen av stenar runt kratercentrum. Ghaap-dolomitbandet återuppstår från mitten vid 60 km, i den yttre riktningen där kraterkanten brukade vara, följt av Ventersdorplavbågen, varefter Witwatersrand-stenarna nu är en bruten utfallsbåge 80-120 km från kraterkärnan. Johannesburggruppen är den mest kända eftersom det var här som guld upptäcktes 1886. Det är alltså möjligt att om det inte hade varit för Vredefort-kollisionen skulle detta guld aldrig ha upptäckts.