Relief

Xinjiang kan delas in i fem fysiografiska regioner: Norra höglandet, Junggarbäckenet, Tien (Tian) Shan (”himmelska bergen”), Tarimbäckenet och Kunlunbergen. Dessa regioner löper ungefär från öst till väst, där de höga bergen växlar med stora bassänger.

I norr sträcker sig de norra högländerna i en halvcirkel längs den mongoliska gränsen. Den största bergskedjan i detta område är Altaibergen, med en genomsnittlig höjd på cirka 1 400 meter över havet. Altaibergenas sluttningar på den kinesiska (västra) sidan är relativt mjuka, med många böljande och kupolformade kullar.

Det triangelformade Junggarbäckenet, eller Dzungaria, med en yta på cirka 380 000 kvadratkilometer, gränsar till Altaibergen i nordost, Tien Shan i söder och Zhongghar (Dzungar) Alatau (Alataw)-bergen (huvudsakligen i Kazakstan) i nordväst. Bassängen är öppen i både öster och väster. Den innehåller en ring av oaser vid foten av de omslutande bergen och ett stäpp- och ökenbälte i mitten av depressionen.

Tien Shan upptar nästan en fjärdedel av Xinjiangs yta. Bergen sträcker sig in i regionen från Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan och löper österut från gränsen i ungefär 1 600 km. De är högst i väster och smalnar av något i öster. De högsta bergen är Khan Tängiri (Hantengri) Peak vid den kazakiska gränsen, som når en höjd av 6 995 meter, och Victory Peak (ryska Pik Pobedy) vid den kirgiziska gränsen, som når en höjd av 7 439 meter. De finns i en grupp av berg från vilka bergsryggar sträcker sig åt sydväst längs gränsen mellan Kina och Kirgizistan. Tien Shan är ständigt täckt av snö, och många långa glaciärer går nedför dess sluttningar från omfattande snöfält.

Tarimbäckenet är omgivet av Tien Shan i norr, Pamirskedjan i väster och Kunlunbergen i söder. Den upptar ungefär halva Xinjiang och sträcker sig cirka 1 370 km från väst till öst och cirka 560 km från norr till söder. Bassängen består av en central öken, alluviala fläktar vid foten av bergen och isolerade oaser. Öknen – Takla Makan – täcker en yta på cirka 320 000 kvadratkilometer och är nästan obearbetad. Kärnan i bäckenet har en höjd som sträcker sig från cirka 1 200 meter över havet i väster till cirka 760 meter i öster. Turfan (Tulufan) Depressionen – nordost om Takla Makan och mellan Bogda och Qoltag bergskedjorna i norr respektive söder – ligger dock 154 meter under havsnivån.

Kunlunbergen bildar den norra vallen av den tibetanska högplatån. Med sina högsta toppar som överstiger 24 000 fot (7 300 meter) utgör bergskedjans centrala del en nästan ogenomtränglig barriär för rörelser från norr till söder. Det finns pass i väster och öster, till exempel Karakoram i Kashmirregionen och Korgan i Xinjiang. I öster vänder Altunbergen mot nordost och smälter så småningom samman med Qilianbergen i Gansuprovinsen.