Läs den officiella rankningen av inhemskt öl ”

1) Take 5

Slut ner den. Vi har en vinnare. Vi älskade redan Dave Brubecks ”Take Five”, jazzstycket i 5/4-takt som är riktigt, riktigt svårt att vissla. Nu har vi den orelaterade Take 5-godiset, som lyckas knäcka godiskoden genom att lägga till kringlor.

Kringlor! Naturligtvis! Den enkla, blygsamma kringlan gör så mycket genom att tillföra salt och textur, två viktiga komponenter i en bra chokladkaka. Resten av baren kombinerar till synes alla andra bra saker som du hittar i andra barer: choklad, karamell, jordnötssmör och jordnötter. Det är en oslagbar kombination.

Varje placering: 24

2) Butterfinger

Håller du minnet av den gamla goda tiden då våra favoritprogram på TV sålde slut? Inte dagens smygsponsrade innehåll, utan helt uppenbart och skamlöst utförsäljning? Bart Simpson, som var reklampelare för Butterfinger, skapade några ganska bra reklamfilmer på 80- och 90-talet, till exempel när han för sin vän Milhouse illustrerade de fyra livsmedelsgrupperna: smörgåsgruppen, ko-gruppen (mjölk), djungelgruppen (banan) och Butterfinger-gruppen.

Butterfinger är fortfarande en av de bästa godisbarerna som finns: de tunna, spröda godisskikten smakar starkt av jordnötssmör, och baren har en fantastisk sälta. Jag brukade gnaga bort den vaxartade chokladytan som barn och äta godiskärnan i ett svep.

Varje rangordning: 16

3) Payday

Den här saken är saltad. Den är verkligen salt. Den är saltare än Twitter när Bret Stephens publicerar en kolumn. Och av den anledningen, och nästan bara av den anledningen, är Payday-baren extremt bra. Varför inte fler företag har förstått den magiska ekvationen Salt + sött = gott är förbryllande, men det gör det desto mer tillfredsställande när man hittar en bar som är så bra som en Payday, en karamellkärna rullad i saltade jordnötter. Den tuggiga kärnan kan bli lite för mycket, men det är ett litet pris att betala för denna godisstång par excellence.

Varje ranking: 9

4) Snickers

Snickers, som introducerades 1930, har gjort ett bra jobb med sin marknadsföring genom åren, och har etsat in sloganen ”Packed with peanuts, Snickers really satisfies” i min tv-added hjärna vid en mycket ung ålder. De lyckades framgångsrikt övertyga en generation om att godis faktiskt är en bra sak att äta när man är hungrig och att det till och med kan ge bränsle till dina OS- och diskuskastarambitioner.

Men jordnötter, karamell och nougat är en kombination som det är svårt att argumentera mot, och den klassiska brun-blå designen förblir attraktiv för ögat efter alla dessa årtionden.

Varumärkesklassificering: 7

Övre högra kvadranten för godisstången

(Martina Ibanez-Baldor och Calvin Alagot / Los Angeles Times)

5) Toblerone

Vi ger en applåd för Toblerone-baren: Den där saken som vi köper i taxfree-butiken på flygplatsen när vi har några euro kvar från en resa, men inte tillräckligt mycket för att det ska vara värt att växla tillbaka dem till dollar. Toblerone tillverkas fortfarande i Schweiz men ägs av det Illinois-baserade Mondelez International, tidigare känt som Kraft Foods. Kul fakta: ”Mondelez” är bokstavligen ett nonsensord som de anställda hittat på och som inte syftar på någonting. Det är så mycket de ville ändra namnet.

Toblerone har en rolig form – tredimensionella trianglar som är sammanfogade – och chokladen smakar verkligen rikare och mjölkigare än den genomsnittliga amerikanska chokladkakan. Jag gillar de klibbiga nougatbitarna som är utspridda överallt och som alltid hamnar djupt i dina bakre kindtänder.

Varumärkesklassificering: 11

6) Twix

Skokladen Twix har en oöverskådlig tacksamhetsskuld till det schweiziska one-hit wonders Yello (och jag kanske tänjer på definitionen av ”hit” i det här fallet), som skapade låten ”Oh Yeah”, som användes i filmen ”Ferris Bueller’s Day Off” och i flera Twix-reklamfilmer från slutet av 80-talet.

Twix är inte tillräckligt saltad, men är ändå en av de bättre chokladkakorna tack vare det knapriga kaklagret i botten. Varför inte fler chokladkakor lägger till kakor är ett mysterium för mig: en krispig, smulig kaka är en perfekt folie till klibbig karamell.

Varumärkesranking: 18

7) Baby Ruth

Det har hävdats att godiset Baby Ruth, som lanserades 1921, fick sitt namn efter president Grover Clevelands dotter Ruth och inte efter basebolllegendaren Babe Ruth, som befann sig i toppen av sin karriär när godiset kom ut på marknaden. Detta är bokstavligen meningslöst, eftersom Babe Ruth var enormt populär vid den tiden och Ruth Cleveland hade varit död i 17 år när skivan kom ut. Det skulle vara som om jag skulle lansera ett sortiment av frysta curryrätter som går att mikrovågsugga i Bay Area under varumärket Stephen’s Curry och sedan hävda att jag aldrig har hört talas om Golden State Warriors. Men domstolarna köpte det: Babe Ruth stämde godistillverkaren och förlorade.

Turligtvis är kvaliteten på godiset mindre diskutabel. Det är ett bra godis. Jordnötterna kretsar på utsidan av den fasta nougatkärnan (även om de är osaltade), vilket ger en krispig, tillfredsställande snackupplevelse.

Varumärkesplacering: 17

8) Whatchamacacallit

Först och främst ger jag extrema grafisk design-är-min-passion-props till Whatchamacallit-etiketten, som kombinerar Lichtenstein-liknande prickar med ett fånigt typsnitt och en underbart dålig färgskala.

Som en bonus är godiset också ganska bra, och nyckeln är att det innehåller knäckt ris med jordnötssmörsmak som ger smak och textur till chokladen och karamellen. Men egentligen handlar det bara om estetiken, som förkroppsligas i denna fantastiska reklamfilm från slutet av 80-talet som lätt kunde ha varit en Bananarama-video.

Varumärkesplakatets ranking: 1

Understa högra kvadranten

(Martina Ibanez-Baldor och Calvin Alagot / Los Angeles Times)

9) (om man äter den fryst. Om inte, -1 000) Charleston Chew

Skojfråga: Charleston Chew är faktiskt inte uppkallad efter en stad i South Carolina utan snarare efter Charleston-dansen, som tydligen var en grej när denna chokladkaka debuterade på 1920-talet. Varför slutade vi att döpa mat efter dansmodes? (Det är viktigt att notera att resan från dans till godismärke också har fungerat åt andra hållet. Se: Laffy Taffy.) Varför har vi inte längre ett godis som heter Backpack Kid? Någon på Big Candy måste ta itu med detta genast.

Charleston Chew är mustig och klibbig på egen hand, som en sorglig Tootsie Roll. Den fungerar dock exponentiellt bättre när den är fryst. En kall Charleston blir lätt och krispig, nästan marängliknande, och ger sedan efter för en behaglig tuggighet.

Reklam

Varumärke: 5

10) Oh Henry!

Sue Ellen Mischke, det ”bröstlösa underverket” från Seinfeld och arvtagerska till Oh Henry! chokladkaksförmögenheten, kanske inte använde sina pengar på underkläder men hade säkert förfäder med god smak när det gäller godis.

Oh Henry! är en sovande succé: Lagren av karamell och nougat kan få dig att tro att det kommer att bli ännu en mjuk, ryggradslös Mars- eller Milky Way-liknande upplevelse, men det finns faktiskt jordnötter inbäddade i karamellen, som i en Snickers. Oh Henry! har ett tjockare karamellskikt, medan Snickers har ett tjockare nougatskikt. Jag föredrar den senare, men båda är goda. Skulle jag sälja min klocka för den här baren? Inte troligt, men jag kanske säljer mitt hår.

Reklam

Varumärkesranking: 6

11) Cadbury Flake

Det är lite orättvist att ta med en Cadbury Flake, antar jag, eftersom chokladstandarden i Storbritannien är så mycket högre än här i Amerika. Men det var viktigt att inkludera en blinkning till våra engelska allierade, särskilt med tanke på att de har mycket bättre massproducerad choklad än vad vi har.

Cadbury Flake smakar som riktig choklad. Flockigheten är lite rörig och irriterande, och chokladen lite kornig, men det finns en mjölkig, chokladig krämighet närvarande på ett sätt som den inte finns i nästan alla amerikanska massmarknadsprodukter. Och den är väldigt god med en mjukglasskon.

Reklam

Varumärkesplacering: 22

12) Kit Kat

Jag känner på samma sätt för Kit Kat-kakorna som jag känner för The Who. Jag gillar, men jag älskar inte. Jag respekterar hantverket, men sätter sällan på det i bilen. Jag letar inte efter Kit Kats, men ibland äter jag en om den finns där och tänker: ”Ja, det är inte så illa.”

Ovlan har betydelse. Lagren ger en bra konsistens och krispighet till Kit Kat, och det är trevligt att de är mycket lätta att dela. Det är roligt att försöka äta av de enskilda lagren ett efter ett. Detta inkluderar inte de hundratals olika Kit Kat-smaker som finns tillgängliga i Japan, varav några (canteloupe, sake) verkligen är enastående.

Reklam

Rankning av förpackningar: 19

Övre vänstra kvadranten

(Martina Ibanez-Baldor och Calvin Alagot / Los Angeles Times)

13) Skor och Heath

Hershey’s introducerade Skor-baren då den konkurrerade med Heath-baren. Nu äger företaget Heath och Skor men ger fortfarande ut båda av någon anledning. Båda barerna är tunna skivor av karamell som är överdragna med choklad. De är praktiskt taget identiska, men Skor smakar något smörigare och kan vara lite bättre. Heath har dock det bättre namnet. ”Skor Bar Crunch”-glass har bara inte riktigt samma klang.

Reklam

Varumärkesklassificering: 8

14) Almond Joy

Almond Joy och Mounds liknar varandra – så mycket att båda produkterna brukade annonseras i samma reklamfilmer med sloganen ”Sometimes you feel like a nut; sometimes you don’t.”

Almond Joy och Mounds är kultfavoriter – chokladkakor med små men rabiata anhängare. Antingen är man en kokosnötsmänniska eller inte. Och om du är det, är du det verkligen. Almond Joy är helt klart den överlägsna varan av de två, för vem gillar inte mandel? Den fuktiga kokosnöten är lite väl kladdig och det här är en besvikelse att få under Halloween-promenaden, men det finns betydligt värre godisbitar.

Reklam

Varumärkesplacering: 21

15) Hershey’s Special Dark

Och även om den inte alls är lika bra som en europeisk mörk choklad av hög kvalitet, så smakar den här faktiskt choklad, till skillnad från de flesta av Hershey’s produkter. Med en högre kakaoprocent än sin motsvarighet i mjölkchoklad har denna en viskning av den djup och komplexitet som du hittar i en bra mörk choklad. Men den har fortfarande den karaktäristiska syrligheten hos Hershey’s. Förmodligen är det bättre att unna sig lite Valrhona eller liknande, men bensinstationen brukar inte ha det i lager.

Varjeplacering: 14

Reklam

16) Chunky

Chunky-baren har alltid förvirrat mig, även som barn, men jag respekterar den för att den gör sin egen grej. Chunky baren är grabben i high school som var en A/V supergeek men som var så bekväm och utan arrogans om det att det var coolt. Varför är denna chokladkaka fyrkantig? Vem vet? Vem lägger russin i en chokladkaka? Chunky gör det.

Jordnöts- och russinblandningen ger den en känsla av trail mix, och hela baren smakar vagt rom russinliknande eller som ett nyöppnat paket cigaretter. Chunky är en udda anka, men jag är glad att den finns.

Varumärkesranking: 15

Understa vänstra kvadranten

(Martina Ibanez-Baldor och Calvin Alagot / Los Angeles Times)

17). Mounds

Detta är Almond Joy utan mandlar och med mörk choklad i stället för mjölkchoklad. Kokosnöten är ganska köttig i Mounds-baren, och även om den är för kladdig och söt är det svårt att klandra godistillverkarna – alternativet skulle vara att ha torrare, flagnande kokosnöt, vilket inte riktigt skulle fungera. Den mörka chokladen är en trevlig touch.

Varumärkesranking: 20

Reklam

18) Bounty

En Bounty-kakaka är i stort sett identisk med ovanstående Mounds-kakaka, så likt Artie i ”The Larry Sanders Show” är jag kluven. Bounty är packad med kokosnöt och täckt av mjölkchoklad. Även om jag gillar Bountys mjölkchoklad föredrar jag Mounds mörka choklad. Bountys kokosnöt är lite mer finhackad, men Mounds kokosflingor med mer kött och tjockare tjocklek är bättre. Det är värt att notera att Bounty-etiketten har en fantastisk design med palmer och ceruleanskt vatten som man kan smaka i varje tugga (inte bokstavligen).

Varje förpackning: 3

19) Nestle Crunch

Jag säger retroaktivt B.S. till den här aggressivt muntra Nestle Crunch-reklamen från 1980-talet, där man ser människor som biter i godiset och får ett ljudbarriärbrytande knäcke att uppstå. Det gjorde den verkligen inte när jag bet i den.

Reklam

Detta, tillsammans med godis som Krackel, är egentligen bara användbart vid Halloween, utdelat i stora portioner. Även om det krispiga riset tillför textur till chokladen, inspirerar den totala effekten inte direkt. Det bästa med den här baren är de olika memes på nätet som inspirerats av reklamfilmen. Om du är ett Nestle Crunch-fan kan du försöka hitta en Crunky, en japansk variant på det här temat.

Varje ranking: 10

20) 100 Grand

Jag såg fram emot att 100 Grand skulle bli en av de bästa, men den kom till korta. Det är ett trevligt godis med ett bra utseende och namn, men det är helt enkelt inte så bra. Det knapriga riset i chokladen ger en välkommen textur, men den här baren är i huvudsak en stor, tuggig karamellklump som saknar ordentlig sälta. Den attraktiva förpackningen kan dock locka in dig och övertyga dig om motsatsen.

Påslagsranking: 4

21) 5th Avenue

The 5th Avenue, med skiktade lager av jordnötssmörs-smakande godiskrokant som är täckt av choklad, skapades som ett svar på godisbaren Butterfinger. Den är bara inte alls lika god. Den är för sockrig och saknar saltheten och jordnötssmörsstyrkan hos Butterfinger. Logotypen på förpackningen är utmärkt.

Förpackningsranking: 2

22) Mars

En Marsbar, med chokladnougat och karamell, är i princip den brittiska versionen av en Milky Way. Det fanns tidigare en version med mandel som tyvärr inte längre finns, eftersom Mars lider av samma problem som Milky Way och liknande barer: den är för mjuk och har en mycket jämn konsistens.

Varumärkesplacering: 25

23) Reese’s Fast Break

Jag blev lite förvirrad av beskrivningen av den här baren, ”mjölkchoklad, jordnötssmör och nougats”, eftersom jag alltid trodde att plural av ”nougat” var ”nougat”. Men jag var villig att ha fel; kanske fanns det flera nougater inuti denna Reese’s Fast Break.

Nej, det var en nougat. Det finns också jordnötssmör, den goda, korniga, salta sorten som finns i en Reese’s Peanut Butter Cup. Men precis som din före detta pojkvän har det ingen ryggrad och är alldeles för mjukt. En mustig besvikelse.

Varje förpackning: 27

24) Milky Way

Se Mars bar. Det finns inte alls tillräckligt med salt i den här baren och den är för mjuk i mitten, som Beatles album ”Sgt. Pepper’s”. Även om jag uppskattar de gamla reklamfilmerna som hävdade att äta en Milky Way var som att dricka en kvarts kopp mjölk (ska det vara aptitretande?) så ser jag ingen större anledning att någonsin äta en sådan.

26) Symphony

Vad är det här för nonsens? Detta är bara en Hershey-kaka, bara något mindre dålig. Vad som släpptes på 80-talet som ett tjusigt chokladalternativ riktat till folk som går på symfoniorkester, antar jag, det är fortfarande samma, besvikna Hershey’s-choklad. Den är marginellt – och då menar jag med en hårsmån – krämigare, vilket jag antar gör den bättre.

Innehållsranking: 28

27) Mr Goodbar

I motsats till Diane Keaton-filmen ”Looking for Mr Goodbar” från 1977 är detta ett chokladgodis laddat med jordnötter. I likhet med filmen var det en fruktansvärd, ärrbildande upplevelse att konsumera den som slutade i tårar.

De tre första ingredienserna på Mr Goodbar är socker, jordnötter och vegetabilisk olja. Den fjärde är choklad. Föga förvånande smakar detta absolut ingenting som choklad. Den liknar choklad på samma sätt som druvläsk liknar en riktig druva. Den enda räddningen är att den har en massa jordnötter – nästan tillräckligt för att få den tillbaka från gränsen till oätlighet, men inte riktigt.

Förpackningsranking: 12

28) Hershey’s Cookies ’n’ Creme

Gillar du att äta ljus? Då kommer du att älska Hershey’s Cookies ’n’ Creme-baren, som har små kakbitar inbäddade i salig, vaxartad vit choklad. Å ena sidan är vit choklad äckligt. Å andra sidan är den också fruktansvärd och lämplig att ätas av insekter, gnagare och utvalda fåglar.

Rankning på förpackningen: 29

29) 3 Musketeers

Booooorinnnng. 3 Musketeers är tråkigt. 3 Musketeers är godisbarens motsvarighet till TV:s ”Modern Family” – väldigt lite substans, har funnits i jävla evigheter och får en att tänka ”Vem gillar det här?”. Är det verkligen någon som gillar det här?”

3 Musketeers-baren är fylld med nougat och uteslutande nougat. Ingen vill ha en chokladkaka som bara består av nougat. Är vi inte i Amerika? Är vi inte fria att stoppa vilka löjliga saker som helst i en chokladkaka? Inte ens ett sken av smak- eller texturvariation? Det enda goda jag kan komma på är dess namn, vilket gör den till den enda chokladkaka som är uppkallad efter karaktärer i ett verk i fransk 1800-talslitteratur. Men det är allt!

Ranking av förpackningen: 26

30) Hersheys mjölkchoklad

I Europeiska unionen måste kakaohalten bestå av 30 % av en chokladkaka för att den ska betraktas som choklad. I USA är denna siffra svindlande låg på 10 %. Det lämnar mycket utrymme för diverse fasta ämnen och emulgeringsmedel.

Hersheys choklad är dålig. Och åtminstone med vissa mått mätt är den knappt choklad. Jag har förstått att Hershey’s tillverkar ett stort antal av de chokladkakor som finns med på den här listan, och att var och en av dem innehåller dess choklad. Men i samband med till exempel en Reese’s Peanut Butter Cup är chokladens kvalitet inte riktigt märkbar.

I en riktig Hershey’s-kakaka får man dock bara chokladen, och därför kommer smaken verkligen fram i förgrunden: syrlig, vaxartad, nästan härskande-smakande. En bitande sötma följs av en fruktansvärd, sur eftersmak som stannar kvar på tungan. Använd den här för att vaxa din surfbräda, eller kanske till s’mores, men jag kan inte rekommendera att konsumera den av någon annan anledning.

Varumärkesranking: 13