Hallo ihr lieben

och välkommen till den andra delen av vår Miniserie om tyska är lätt

Tyska kasus förklarade – del 2

I del 1, som du kan hitta här:

Tyska fall förklarade – del 1

slösade vi bort tiden med en introduktion och sedan pratade vi om de fall som ingen egentligen bryr sig om. Nominativ, som är standardfallet som alla språk liksom har, och genitiv som för det mesta uttrycker besittning. I kommentarerna till detta pratade vi förresten lite om när man ska använda riktig genitiv och det finns några intressanta punkter där. Jag ska lägga till dem i inlägget när latheten avtar… om. Oh will it ever.

I dag ska vi titta på ackusativ och dativ och vi kommer att upptäcka att ackusativ egentligen inte betyder så mycket och dativ är ”mottagande”.
*spoile… oh vänta… borde ha sagt det först.
Och för att undvika juridiska problem kommer här en liten varning:

We will NOT talk about Accusative and Dative after prepositions Anything you learn about cases and their idea today does NOT apply to cases after prepositions. Drawing connections can lead to deep frustration and headache. Do it at your own risk. 

All right. Så förra gången har vi sett att det finns två sätt att sätta in saker eller personer i en mening… antingen direkteller genom att använda en preposition. Detta är en ganska universell sak och gäller för de flesta om inte alla språk. Men vilka element som sätts in på vilket sätt är helt öppet. En hel del språk lägger in sin lokala information direkt. Finskan har till och med ett eget fall för att gå till, vara där och komma från. Det låter komplicerat men är faktiskt ganska praktiskt. Prepositioner kan vara ganska irriterande. Är det zur Schule,in die Schule eller an die Schule? Jag minns mycket väl de problem jag hade när jag var liten…

”Hur var det i skolan i dag?”
”Jag vet inte nu *sobb*… Jag visste inte vart jag skulle gå, jag gick till en men den fanns inte där…”
”Awww… gråt inte älskling, mamma kör dig dit i morgon, okej?”

Men hur som helst… så språken gör saker och ting på olika sätt. Vissa använder fall där andra använder prepositioner och vice versa. Men det finns ett element (bortsett från subjektet) för vilket nästan alla språk använder det direkta sättet. Jag talar om det direkta objektet. Och det är nära besläktat med ackusativ.

Ackusativ

Du förstår, det finns olika typer av aktiviteter. För det första finns det aktiviteter som man bara gör… som att sova, tupplur, slumra eller Nike. Det underliggande mönstret är det mest grundläggande mönstret för en mening på tyska och engelska

• I verb.

Jag kan sätta in alla möjliga rutor med ytterligare information, men jag behöver inte göra det.

• I verb (+ …).

Därnäst finns det aktiviteter som man gör till något…. som att titta på en film, flytta en stol, leda ett möte, träffa en vän… eller… uhm… bli vän med en ekorre eller… uh… erm… och så vidare och så vidare.
Det generella mönstret ser ut så här:

• I verb

Den här blå lådan är svaret på ”Vad gör jag med verbet?”, engelskan kallar det för det direkta objektetoch på engelska sätts det i det som kallas objektiv kasus. Vad är det? Objektiv kasus? Så ackusativ är som objektivt kasus? Nej. Bortsett från genitiv har engelskan två fall. Det subjektiva kasus är som det tyska nominativ och används för subjektet. Det objektiva kasus används för alla andra saker som finns i en mening, vare sig de står bakom en preposition eller inte.

• Jag såg honom med henne bakom dem.

Jag är subjektet, alla de andra – him, herand them – är det inte så de är i objektivt kasus, men det är bara han som är det direkta objektet här. Objektiv kasus är alltså INTE ackusativ. Så… vad ÄR ackusativ då? Tja… det är ett slags tyskt kasus för det direkta objektet. Det som är det direkta objektet på engelska kommer att stå i ackusativ på tyska. Inte alltid. Men vi kommer till det senare.

Nu vet jag att alla alltid vill ta reda på vad kasus betyder, liksom… vad deras kärnidé är. Men för att vara uppriktig tycker jag inte att det är särskilt meningsfullt för ackusativ. Visst… det ligger ganska nära det direkta objektet i engelska eller romanska språk. Så vi skulle kunna anta att funktionen är densamma. Och det är det också. Men vad är egentligen denna funktion? Ibland kan man läsa att det direkta objektet ”upplever” handlingen. På engelska Wikipedia står det att det direkta objektet är ”the one acted upon”. Okej, men hur exakt upplever en kvinna som byter klänning något om jag tittar på henne på avstånd? Hur påverkar det henne? Exakt. Inte ett dugg. Så varför har hon då fått ett besöksförbud mot m…. oh vänta… det hör inte hemma här antar jag. Låt mig använda ett annat exempel… hur upplever en radiopratare att du hör honom? Eller låt oss ta ett annat exempel. En filosof förklarar meningen med livet för dig… vem är det som gör en upplevelse? Du? Tja, grammatiskt sett är det meningen med livet. Det är den som upplever förklaringen. Sense of life är det direkta objektet.
Vad jag försöker säga är att alla dessa termer som ”experiencer” eller ”acted upon” är vettiga i grammatikens värld, de är till hjälp, men jag förstår helt och hållet hur de kan vara förvirrande om man tar dem som termer från den verkliga världen. Om det fungerar för dig är det bra, men om inte så låt oss nöja oss med den mycket grundläggande förklaringen att det direkta objektets funktion helt enkelt är objektet i meningar med följande grundmönster

• Jag verb något eller någon.

Nu är det inte riktigt någon fängslande kärnidé om ackusativ. Och som jag sa tidigare… Jag tror verkligen att det finns en. Det finns inget kärnbegrepp för ackusativ som skulle vara meningsfullt i bara den verkliga världen utan någon grammatisk abstraktion. Som jag ser det är ackusativ bara det näst bästa fallet. Nominativ är det förinställda fallet. Som… du tar ett ord ur ordboken och bamm… det står i Nominativ. Och sedan, om Nominativ redan är upptaget och du inte har någon anledning att göra något annat… ja… använd bara Accusativethen. Det kommer förmodligen att vara korrekt. Precis som det engelska objektivet är ackusativ mycket grammatik och väldigt lite innehåll.

• Jag ser han.

Vi kan förstå det. Det råder ingen tvekan om vad detta betyder. Att använda objektiv kasus på engelska tillför exakt ingenting annat än korrekt grammatik.

• Jag ser honom.

Samma sak för ackusativ. Det betyder inte mycket i den verkliga världen. Genitiv uttrycker besittning… och vi kommer snart att se att dativ uttrycker något. Men ackusativ… inte riktigt.
Det är som den här tråkiga standardölen som man kan få var som helst. Visst kan man tänka sig olika anledningar till att dricka den… för att bli full, för att ha något att smutta på medan man pratar eller för att man måste beställa något i en bar. Men anledningarna är egentligen inte relevanta. De är tråkiga. Ingen kommer att säga

”Åh, jag ser att du dricker PBR, vilket intressant val. Hur kommer det sig?”

Det är helt normalt. Du kan inte dricka ingenting (det skulle vara Nominativ) eftersom det är en bar, men du har inte heller någon specifik idé om vad du ska dricka och därför väljer du standard… som ett slumpmässigt husvin eller PBR.
Och detta är ackusativ. Du måste ha ett fall men du har inget särskilt innehåll att kommunicera. Visst, detta är inte precis språkligt sunt, men om du vill slippa gräva alltför djupt i grammatiska funktioner och definitioner fungerar det alldeles utmärkt.

Så… Accusativ är vägen att gå för alla dessa grundläggande verb som har ett direkt objektin engelska. Och förutom att det inte är Nominativ förmedlar det inte mycket verklig betydelse.

• Jag ser/hör/ köper/skriver/vill/har/älskar/ätar/räknar/skickar/får… något eller någon.
• Ich sehe/höre/schreibe/will/habe/liebe/esse/zähle/schicke/bekomme… etwas oder jemanden.

Nu… fungerar det alltid?
Självklart inte. Det finns sammanlagt cirka 50 verb för vilka det inte fungerar. Inte så illa skulle jag vilja säga. Du kan bara lära dig dessa och använda ackusativ för resten. Men låt oss ta en titt på dativ först innan vi kommer till undantagen.
Från och med nu går vi vidare med detta: Vi använder den när vi har en mening som bygger på det här mönstret.

• Jag ”verb ”något (+prepositionsgrejer).
• Jag ”verbe” etwas (+prepgrejer).

Dativ

Nu har ackusativ varit en rejäl besvikelse. Det finns ingen djupare hemlighet bakom den, ingen catchy idé. Detta är annorlunda för dativ och för att ta reda på det är det vettigt att titta på ett annat grundläggande mönster för meningar. Vi hade redan:

• I ”verb”.

som inte behöver något kasus, och

• I ”verb” något.

som vanligtvis använder ackusativ. Den tredje är

• Jag ”verb” något till någon.

eller ännu bättre, den omformulerade versionen

• Jag verb någon något.

Många verb kommer att tänka på som passar in i det här mönstret… att ge, förklara, säga… och den underliggande tanken är en överföring. Inte överföring som i jag flyttar någonstans, utan något flyttas från en enhet till en annan enhet.
Och närhelst vi tittar på en situation som denna, står det som överförs i tyskan i ackusativ och mottagaren i dativ.

• Ich gebe direin Buch.
• Jag skickar dig en bok.

• Er schickt mir eine Mail.
• Han skickar mig ett mail.

• Ich sage ihrmeinen Namen.
• Jag berättar mitt namn för henne.

Notera att på engelska är båda entiteterna, föremålet som överförs och mottagaren bara i objektivt fall. Det som är viktigt är rollerna. Och dativ är mottagaren. Det är det som är dess kärna. Att ta emot något. Dativ tar emot. Det är också namnet på en berömd Goethe-dikt (han skrev den när han studerade tyska som modersmål)

Dativ tar emot.
Varje dag,
Margarete.
Varje dag
Dativ… Jag fattar.

Så trevligt.
Nu behöver det naturligtvis inte finnas ett fysiskt objekt eller ett abstrakt objekt som ett namn. Vi kan också överföra bitar av information… så det finns inte alltid ett direkt objekt där.

• Ich sage dir, wie es mir geht.
• Jag berättar för dig hur jag mår.

Nu är detta överföringsscenario faktiskt mycket brett och vi måste ta det som ett abstrakt begrepp snarare än ett bokstavligt om vi vill att det ska hjälpa oss.
För det första kan det också användas för slags negativa överföringar.

• Ich klaue direinen Stift.
• Jag stjäl en penna från dig.

På ett sätt får ”mottagaren” -1 penna här, om det hjälper :). Och för att ge dig ett mer abstrakt exempel:

• Ich glaube diretwas.
• Jag tror dig något (lit)

Det kan vara svårt att se en överföring här, men om du säger ”Jag köper det av dig” blir det tydligt :). Jag tar det från dig som sanning.
Men det behöver inte ens vara en faktisk överföring på gång…

• Ich garantierediretwas.
• Jag garanterar dig något.

• Ich lese diretwasvor.
• Jag läser upp något för dig.

• Ich presenterere dir mein neues Fahrrad.
• Jag presenterar min nya cykel för dig.

Det är inte riktigt så att dativ tar emot något här… det är mer som en publik för något. Men jag tycker ändå att idén om överföring lyser igenom. Förresten… den här idén om att vara och ta emot publik förklarar fint några mycket vanliga användningar av dativ utan ackusativ. Till exempel

• Mirist kalt.

Du är inte kall själv som i en kall person. Du är en publik till din omgivning och du uppfattar den som kall. Du ”tar emot” kyla på ett mycket mycket abstrakt sätt… och ta emot, uppfatta… det finns definitivt ceiveinvolved :). Och det finns fler exempel.

• Mir ist heute etwas lustiges passiert.
• I dag hände mig något roligt.

• Berlin gefällt mir.
• Jag gillar Berlin (Berlin behagar mig som publik)

• Mir scheint, als ob es bald regnet.
• För mig verkar det som om det snart kommer att regna.

• Ist dirmeine neue Frisur aufgefallen?
• Har min nya frisyr gjort intryck på dig (typ av lit.)
• Har du lagt märke till min nya frisyr?

Så… det här är den grundläggande idén med dativ… det markerar mottagaren eller åhöraren av något.
Jag är säker på att många har frågat sig själva i tysthet: ”Så mig är det som mig… varför säger han inte bara det? ”Tja, det är inte fel… om du använder det som en hjälp för att komma ihåg dativ så är det bra. Men dativ kan också uttrycka för dig och från digoch ännu viktigare, inte varje till dig är automatiskt ett dir.

• Jag måste prata med dig.
• Ich muss dir reden…. FEL
• Ich muss mit dir reden.

• Jag kommer till dig.
• Ich komme dir…. WRONG super WRONG
• Ich komme zu dir.

Enbart översättningen till någon med dativ hjälper dig inte. Dativ markerar mottagaren av i en (eventuellt abstrakt) överföring: Någon ger/visar någon något till någon. Det är helt enkelt inte fallet för dessa verb. Jag kan ”berätta något för dig” men jag kan inte ”prata något för dig” precis som jag inte kan ”komma något för dig”.
Okej.
Det var mycket prat och jag har redan glömt hälften av det och räknar. Så låt oss kanske försöka koncentrera detta till några enkla riktlinjer och sedan räkna upp undantagen 🙂

Fall – en grov vägledning och undantag.

Vi kan sammanfatta våra resultat på följande sätt. Ackusativ är det näst bästa kasuset vid sidan av nominativ. Det betyder ingenting och fungerar för det här mönstret:

• Jag ”verb” något eller någon (+ alla möjliga prepositionsgrejer).

Detta täcker många av våra grundläggande aktiviteter som att se, äta, läsa och så vidare…. och det finns bara omkring 50 undantag totalt. Hurra… så vi kan också säga: använd bara ackusativ om du inte har någon anledning att använda något annat.

När ditt verb vill ha, accepterar eller har två objekt kommer ett att vara ackusativ och ett kommer att vara dativ. Och med lite fantasi kommer vi att upptäcka att det oftast rör sig om någon form av överföring.

• Jag ”verb” dig (Dat.)något (Acc.).

Och eftersom det är en vanlig källa till förvirring… kan man naturligtvis också själv vara mottagare.

• Jag ”verb ”myselfsomething.

Det borde hjälpa dig att välja rätt kasus för verb som ser ut så här i ordboken

• sichetwas ”verben”

Att vara mottagare eller publik är också huvudtanken med dativ. Det är vad kasus uttrycker även om man ser det utanför denna överföringsstruktur.

Och tyvärr… finns det undantag från allt detta. Ett riktigt stort och elakt sådant är verbet fragen. Det har två objekt, det passar in i mönstret ”jag verb dig något, det finns till och med ett slags negativ överföring på gång och ändå… det är dubbel ackusativ.

• Ich frage dich etwas.

Detta är ett mycket stort undantag. Det finns nästan INGA situationer där du ser en dubbel ackusativ. Det är alltid en dativ, en ackusativ…r med undantag för fragen. Fråga mig inte varför.
Och sedan har vi regeln att något i ”Jag verb något.” behöver ackusativ. Det gör det. För många grundläggande vardagliga verb. Men det finns verb som man inte helt kan förstå. Vissa verb letar helt enkelt inte efter något logiskt, som regler. De kan inte förutsägas, förklaras eller förhandlas med. Vissa verb vill bara se världen lära sig …

• Jag litar på dig.
• Ich vertraue dir.

Det är helt förståeligt om någon väljer ackusativ. Du är det direkta objektet, det är det enda objektet i meningen, det passar in i ”jag verb någon”-mönstret, det finns ingen som tar emot något. Och ändå är det dativ.Är det irriterande? Absolut. Är det meningsfullt? Nej.

• Jag behöver din hjälp.
• Ich bedarf deiner Hilfe. (sällsynt)
• Ich brauche deine Hilfe.

Det andra exemplet är ännu bättre eftersom det visar att innehållet INTE har något med fallet att göra ibland. Båda verben betyder samma sak, förresten 99% procent av alla be-verben tar ackusativ på tyska och ändå är det genitiv. Det finns ingen anledning till varför bedürfenwants genitiv och brauchen vill ha ackusativ.
Och det är verb som du bara får acceptera. Du behöver inte sätta dig ner och lära dig alla. Det är bara att plocka upp dem på vägen, som vackra blommor… eller som stinkande högar av hundbajs. Det sätt du ser på det kommer att vara det sätt som det känns 🙂

Och jag tror att det var allt. Det var mitt försök till förklaring av de två tyska fallen som orsakar de flesta problemen. Akkusativ betyder ingenting, det är ren funktion och dativ markerar en mottagare. Det och de två meningsmönstren, och du bör kunna få ungefär 80 % av alla fallval rätt… vilket kommer att hjälpa dig väldigt lite eftersom du också måste känna till genus, men hej. Vem bryr sig? Att ha fel fall är inte så farligt trots allt och folk kommer alltid att förstå dig. Så ta god tid på dig. Det kommer att växa på dig som håret på min ska… vänta … för mycket information.
Jag vill lägga till en övning här någon gång men jag har inte tillräckligt med tid just nu. Så om någon känner till en bra frågesport på nätet … dela gärna med er. Och om du har några andra frågor (vilket jag är säker på att du har) eller om du är som ”Vad? Är det allt? Är det din förklaring? Jag lärde mig inte en enda ny sak du bedrägeri” som alltid bara lämna mig en kommentar.
Jag hoppas att du gillade det och vi ses nästa gång.