Nazgûl, Svarta ryttare, Ringväsen, De nio ryttarna – vad man än vill kalla dem, är de enastående absoluta i sin hängivenhet till den Enda ringen och dess skapare Sauron i Sagan om Ringen.

En gång var de dödliga män som begåvades med en kraftfull ring. Varje man var härlig och mäktig på sitt eget sätt. Men ringarna fördärvades av den onde herren Sauron. När deras liv fortsatte efter vad som är naturligt minskade deras viljor och identiteter i deras träldom till den enda ringen. De blev Ringvålnader, även kallade Nazgûl.

Den enkla men slående bilden av en Ringvålnad – en huva som helt och hållet täcker skelettresterna av vad som en gång var en människa – illustrerar skickligt den absoluta korruptionen. Att vara en vålnad är att helt och hållet förlora sin självkänsla; Nazgûl har aldrig något namn och kommunicerar med exakt samma kusliga skrik. Att sträva efter makt för sin egen skull är bedövande.

Nazgûl, så som de drömts fram av J.R.R. Tolkien, författaren till Sagan om ringen, och så som de förverkligats av filmregissören Peter Jackson, är minnesvärda ondskefulla sagofigurer.

Men som med många fantasifulla skapelser finns det en del inkonsekvenser och saker som inte riktigt stämmer.

Med det sagt, här är 15 saker om Nazgûl som inte stämmer

15 Nazgûl ger upp alldeles för lätt

I slutet av De två tornen har en Nazgûl Frodo, och därmed Den enda ringen, nästan helt i sitt grepp.

I ett besatt tillstånd går Frodo genom slaget vid Osgiliath och erbjuder Ringen till Nazgûl som rider på den drakliknande Fell Beast.

Förrän Nazgûl kan hämta Ringen och fullfölja sitt enda uppdrag träffar dock en enda avfyrad pil Fell Beast och Nazgûl flyger iväg.

Sägnerna om att en hjälte är bara så bra som sin skurk kan ha många betydelser. En bra tolkning av detta uttryck är dock att en skurk och en hjälte ska vara minst lika ihärdiga.

Till exempel: Boromir, en människa som inte har en Fell Beasts konstitution, bekämpade ett gäng orcher med tre pilar som fjädrar hans obeväpnade överkropp.

14 Hur bröt häxkungen Gandalfs stav?

Detta inträffade bara i den förlängda upplagan av Return of the King, men det är ändå värt att fundera på eftersom Gandalf även i den teatrala klippningen är utan sin magiska stav i slutstriden.

Under slaget vid Minas Tirith ställs den vita trollkarlen Gandalf mot den överste Nazgûl, den fruktade häxkungen.

Det är dock en kortvarig strid (om man ens kan kalla det så), eftersom Häxkungen höjer sitt flammande svärd och utan någon större ansträngning lyckas helt krossa Gandalfs stav.

Som berättartekniskt val är detta vettigt, eftersom det höjer spänningen. Men med tanke på att vi har sett Gandalf dräpa andra lika mäktiga fiender väcker det några frågetecken att Häxkungen kunde besegra Gandalf så lätt – utan så mycket som ett utbyte av slag.

13 Hur dödade Eowyn häxkungen?

Merry skjuter häxkungen bakifrån och Eowyn gör slut på honom med ett svärd i ansiktet. Det är tematiskt logiskt inom The Lord Of The Rings att Merry (en hobbit) och Eowyn (en kvinna) är de som tar ner den ytterst arroganta skurken.

Fantasygenren är full av berättelser om de förbisedda som reser sig upp för att utföra legendariska hjältedåd. Med tanke på att häxkungen nästan utan ansträngning slog ut Gandalf några scener tidigare är detta dock fortfarande en huvudbry.

Det finns några förklaringar till varför de kunde besegra häxkungen, den vanligaste är att Merrys kniv var magiskt välsignad, vilket gjorde det möjligt för Eowyn att göra slut på Nazgûl.

Det finns dock två problem med detta. För det första underminerar det Eowyns triumferande förklaring något och för det andra finns denna förklaring inte i själva filmen. Den är lite luddig.

12 Deras rädsla för vatten

På ett sagolikt sätt är Nazgûls motvilja mot vatten begriplig. Vatten är livets källa och Nazgûl, ohyggliga och onda som de är, är emot livet.

Tänk på att Peter Jackson gjorde en poäng av att visa att när Sam och Frodo väl hade tagit sig till det helvetiska landet Domedagsberget hade deras vatten tagit slut, vilket signalerade att de befann sig i en domän där livet inte kan frodas.

Så Nazgûl skulle tycka att vatten är motbjudande på samma sätt som vi skulle tycka att helveteseld är motbjudande.

Men Midgård är en plats som är så utbyggd och specifik att vatten finns överallt.

Det skulle bokstavligen vara omöjligt för Nazgûl att effektivt genomkorsa Midgård på jakt efter den enda ringen om de var rädda för att röra vatten.

11 Aragorn som avvärjer nazgûl på Weathertop

I Sagan om ringen får vi för första gången ett smakprov på Aragorns stridsförmåga när han försvarar hobbiterna på Weathertop. Med bara ett svärd och en fackla avvärjer han skickligt fem Nazgûl, inklusive häxkungen.

Det är en väl iscensatt scen, när elden dånar och böljar och Nazgûl skriker av chock och plågor. Den är så bra att det är först efter att scenen är avslutad som det blir uppenbart att det inte borde ha varit så här lätt för Aragorn att driva bort Nazgûl.

Härför har Nazgûl framställts som obevekliga som Terminator. Om man kan skrämma bort dem utan så mycket besvär, utan så mycket som en skråma till och med, är det svårt för Nazgûl att återfå en del av denna välbehövliga skräckfullhet.

10 Hur fungerade Aragorns byte?

När Nazgûl går in i Prancing Pony, där de tror att Ringbäraren och de andra hobbiterna befinner sig, närmar de sig sängarna med sina svärd oskodda.

De störtar sedan knivarna i sängarna. De sticker dock bara i vattenmeloner och några grovt människoformade hagar.

Det är en scen som är ganska skrämmande och stämningsfull, och ett av de ögonblick där Peter Jackson får visa sina skräckfilmsmuskler. Den gav utan tvekan många barn mardrömmar (och låt oss inse det, många vuxna), eftersom den skickligt spelade på vår kollektiva rädsla för mörkret.

Som många scener i trilogin är den så inlevelsefull och välkonstruerad att luckorna i logiken knappast spelar någon roll.

Till exempel, hur i hela världen kunde Nazgûl inte känna av att Ringen inte fanns i inte i rummet? För att vara obevekliga jägare kan de verkligen bli lurade ganska lätt.

9 Hur kunde Ringvålnaderna inte känna igen Ringen?

Det här är ännu ett exempel på att Nazgûl är ganska inkompetenta i sitt arbete.

I The Fellowship of The Ring, hörnar en Nazgûl Merry, Pippin, Frodo och Sam under en trädrot. Den böjer sig ner och sniffar efter Ringen (har de ens näsor?).

Den är så nära Frodo och Ringen att den inte kan vara mer än en meter bort.

Nazgûl luras dock sedan att springa i en annan riktning när Merry skapar en ganska rudimentär distraktion med en säck med morötter.

Det är ytterligare en av de scener i trilogin där Peter Jackson effektivt bygger upp en känsla av spänning och skräck genom att offra lite logik.

Varför ett envetet monster skulle bli så lätt skrämd och/eller överraskad av ljudet av en kastad säck med morötter är det ingen som vet.

8 Varför utlöste inte Bilbos användning av ringen Nazgûl?

Mellan Hobbit-trilogin, då Bilbo först skaffar den enda ringen, och trilogin Sagan om ringen går det ungefär 60 år.

Vi vet också att Nazgûl var aktiva under denna tid, åtminstone om vi följer Peter Jacksons kronologi, eftersom Galadriel, Saruman och Gandalf kämpade med de spöklika formerna av Ringvålnaderna under Slaget om de fem arméerna.

Det här skapar dock något av ett intrigproblem. Under tiden mellan Hobbit och Sagan om Ringen använde säkert Bilbo ringen till höger och vänster. Varför utlöste inte hans användning av den tillräckligt mycket Nazgûl att ge sig på den?

Det är förstås inte ett sådant problem i boken, eftersom Gandalfs sidouppdrag aldrig utökades på samma sätt som i filmerna.

7 Varför inte använda sig mer av Fell Beasts?

Av alla varelser som befolkar Midgård är Fell Beasts utan tvekan en av de häftigaste. Deras utseende påminner om en drake som spottats ur helvetets inälvor.

Visst, en av dem gav upp för lätt efter att ha fått en enda pil i bålen, men de kommer inte mycket mer skräckinjagande och elakartade.

När de väl har lagt sig på en fiende blir den fienden till en klump fågelkött. De är det perfekta rovdjuret.

De är faktiskt så bra att man inte kan låta bli att undra: varför inte göra fler av dem?

Den enda fantastiska fördel som de ger Nazgûl är att de flyger över vatten, en av Nazgûls mer välkända svagheter. Den enda motståndare som skulle kunna utgöra ett hot mot Fell Beasts är örnarna. De verkar dock inte riktigt lika hängivna till saken.

6 Var finns deras trollkarlskrafter?

Och även om Nazgûl aldrig var trollkarlar i den bemärkelse som Saruman och Gandalf var trollkarlar, så nämns det några gånger att de före sin vålnadsliknande existens var välövade i att hantera magi, möjligen hade de lärt sig hantverket av mörk magi av Sauron själv.

Med undantag för häxkungen som bröt Gandalfs stav ser vi aldrig Nazgûl utöva någon form av magi för att lokalisera den enda ringen.

I själva verket tycks deras metod inte vara mycket mer än att famla i mörkret. Precis som alla som rotar runt i mörkret är det lätt att lura dem och få dem på villovägar med några listiga knep – och låt oss erkänna att de blir lurade av några grundläggande knep.

I Tolkiens och Jacksons värld var dock magins parametrar alltid lite inkonsekventa.

5 Deras rädsla för eld

Man skulle kunna hävda att Aragorn bara skickligt kunde avvärja fem Nazgûl på grund av att han snurrade runt en fackla. Det verkade som om detta var tillräckligt för att skicka Nazgûl på flykt.

Det här är dock förbryllande på flera plan. För det första kallar Nazgûl ett eldigt landskap, Doomberget, för sitt hem – eller åtminstone är det deras mästare Saurons hem.

För det andra, medan en rädsla för vatten kan avfärdas som en rättvisande rädsla för renhet, får Nazgûl att också vara rädda för eld dem att framstå som lite för svaga.

Rädslan för ett element? Visst. Men en rädsla för två? Det är lite mycket.

Hexkungen verkade dock vara något immun mot eld, eftersom han kunde ta en fackla i ansiktet som en mästare.

4 Varför stack inte Nazgûl fler människor med morgulbladet?

När Frodo fälls av häxkungens morgulblad nämner Aragorn att den ultimata bieffekten av att bli knivhuggen av ett morgulblad är att bli en vålnad, likt Nazgûl.

Om skärvan stannar i kroppen tillräckligt länge kommer offret garanterat att förlora sig själv helt.

Det är ett skrämmande perspektiv, och är utan tvekan det mest skrämmande med Nazgûl. På så sätt liknar de på sätt och vis Dementorerna i Harry Potter, inte bara när det gäller utseendet utan också hur de fungerar – genom att förvandla sina offer till den de är.

Hursomhelst, utanför häxkungen som knivhugger Frodo på Weathertop, kommer detta skrämmande koncept aldrig in i bilden under resten av berättelsen.

Nazgûl som sprider sin ondska med hjälp av morgulbladet hade kunnat vara ett riktigt skådespel att se på.

3 Var fanns de under den andra tidsåldern?

Den sista alliansens krig, som kort och spännande visas i prologen till Sagan om ringen, ägde rum under den andra tidsåldern.

Den andra tidsåldern varade i ungefär 3000 år, med händelser som Saurons första uppkomst, skapandet av Ringen och som slutade med ett stort slag mellan Saurons styrkor och resten av Midgård. Detta slutade med den sällsynta alliansen mellan alver och människor.

Skumt nog redovisades aldrig Nazgûl under denna tid.

Håll i minnet att detta var på höjden av Saurons makt, och eftersom Nazgûl var oåterkalleligen knutna till Sauron, verkar det märkligt att deras närvaro var en icke-faktor under den andra tidsåldern.

Dessa Fell Beasts skulle till exempel ha kommit väl till pass under det gigantiska och avgörande sista slaget.

2 Varför kunde inte de bevingade vålnaderna lokalisera Frodo, Sam och Gollum?

Efter att Frodo och Sam äntligen lyckats förgöra Ringen, väntar de på ett slut som verkar säkert. Gandalf dyker dock snart upp med flera örnar och tillsammans räddar de de två modiga hobbiterna.

Ornarna hittar dem också ganska snabbt – tillräckligt snabbt för att rädda dem innan det ödesdigra flödet av lava hinner svälja dem helt och hållet.

Det här väcker naturligtvis frågan: varför kunde inte Nazgûl som red på Fell Beasts lokalisera Sam, Frodo och Gollum när de skuttar runt på Mt. Doom i vem vet hur länge?

De Fell Beasts kan kanske slåss mot Örnarna tillräckligt effektivt (vilket åtminstone delvis förklarar varför det skulle vara olämpligt att ge Ringen till Örnarna för att förstöra den), så det verkar märkligt att de aldrig verkade utmana fåglarna.

Det verkar dock som om Örnarna verkligen har bättre syn än vad de Fell Beasts har.

1 Varför använder sig aldrig Nazgûl av sin svarta andedräkt?

Med alla de svagheter som Nazgûl har skulle man kunna tro att de skulle använda sig mycket av sina unika färdigheter i strid – att de skulle göra något som fungerar till deras fördel.

En av deras unika färdigheter är känd som den ”svarta andedräkten”, vilket är förmågan att göra sina fiender förlamade genom att bara väsa till dem eller andas på dem.

Det resulterar också i en sjukdom som, om den lämnas obehandlad, kan leda till en död som kallas för den svarta skuggan.

Men märkligt nog, de få gånger som Nazgûl nästan har Ringen inom räckhåll, använder de aldrig denna förmåga. Det är något som säkert skulle ha kommit till nytta när Aragorn sparkade dem på deras skräckinjagande rövhål.

Och medan Nazgûl bara använder denna förmåga ett fåtal gånger i Tolkiens romaner, använder de den aldrig i Peter Jacksons filmer.

—