Den ursprungliga cellteorin säger att cellen är den grundläggande strukturella och funktionella enheten i levande organismer och att alla celler kommer från andra celler. Vetenskapsmännen Matthias Schleiden och Theodor Schwann anses ha etablerat cellteorin 1839. Det fanns dock mycket arbete som utförts under de tidigare århundradena som banade väg.

1600-talet

Den italienske vetenskapsmannen Galileo Galilei tillskrivs äran för att ha byggt det första mikroskopet år 1625. Det var ett logiskt steg för honom att ta efter hans banbrytande arbete med teleskop och astronomi 1609. År 1665 tittade Robert Hooke, en brittisk vetenskapsman, på en tunn skiva kork i mikroskopet och såg en vaxkaksstruktur som bestod av små avdelningar som han kallade celler. Den första personen som såg levande celler i mikroskop var Anton van Leeuwenhoek. År 1670 förbättrade Leeuwenhoek mikroskoplinsernas kvalitet avsevärt till den grad att han kunde se encelliga organismer som levde i en droppe dammvatten. Han kallade dessa organismer för ”animalcules”, vilket betyder ”djur i miniatyr”.

1800-talet

Mikroskop och vetenskapen i allmänhet gjorde framsteg under hela 1700-talet, vilket ledde till flera banbrytande upptäckter av forskare i början av 1800-talet. År 1804 var Karl Rudolphi och J.H.F. Link de första som bevisade att celler var oberoende av varandra och hade egna cellväggar. Före detta arbete trodde man att cellerna delade sina väggar och att det var på så sätt som vätskor transporterades mellan dem. Nästa viktiga upptäckt skedde 1833 när den brittiske botanikern Robert Brown för första gången upptäckte cellkärnan i växtceller.

Under åren 1838-1839 föreslog den tyske vetenskapsmannen Matthias Schleiden den första grundläggande uppfattningen om celler, nämligen att alla växtvävnader består av celler. Hans forskarkollega och landsman Theodor Schwann drog slutsatsen att alla djurvävnader också bestod av celler. Schwann sammanfogade de båda påståendena till en teori som sade 1) att alla levande organismer består av en eller flera celler och 2) att cellen är den grundläggande strukturenheten för alla levande organismer. År 1845 reviderade vetenskapsmannen Carl Heinrich Braun cellteorin med sin tolkning att cellerna är livets grundläggande enhet.

Den tredje delen av den ursprungliga cellteorin lades fram 1855 av Rudolf Virchow som drog slutsatsen att Omnis cellula e cellula, vilket ungefär kan översättas från latin till ”celler uppstår endast från andra celler”.

Den moderna versionen av cellteorin innehåller flera nya idéer som återspeglar den kunskap som har vunnits sedan mitten av 1800-talet. Dessa inkluderar kunskapen om att energi flödar inom cellerna, att ärftlig information överförs från cell till cell och att cellerna består av samma grundläggande kemiska komponenter.

Bilden ovan visar en ritning av den mikroskopuppsättning som Robert Hooke använde sig av 1665 då han för första gången såg celler i en tunn skiva av kork. Den cirkulära insatsen visar den ritning som Hooke gjorde av den vaxkaksstruktur som han såg i mikroskopet.