Gräshoppor är bland de äldsta insekterna på planeten och går tillbaka till triasperioden. De tillhör underordningen Caelifera, som omfattar cirka 12 000 arter av gräshoppor, syrsor och besläktade insekter.

Gräshoppor har ben med sex leder, vilket ger dem en imponerande hoppförmåga för en insekt av deras storlek, vilket gör det möjligt för dem att snabbt undkomma potentiella rovdjur. Stora gräshoppor kan hoppa så långt som en meter, vilket motsvarar ungefär 20 gånger dess kroppslängd. Vissa gräshoppor kan också flyga, medan andra har vingar som inte fungerar och inte är tillräckligt starka för att de ska kunna flyga.

Gräshoppor är övervägande ensamma varelser, men när deras population ökar utlöses en förändring hos gräshopporna, vilket gör att de utvecklar olika utseenden och karaktärsdrag. Det är under dessa omständigheter som gräshoppor kan svärma, och blir då kända som ”gräshoppor.”

Gräshoppor utgör en farlig risk för växtodlingen, även om de i sin gräshoppsform i allmänhet inte betraktas som ett skadedjur. Majoriteten av gräshopporna är örtartade och föredrar gräs, ogräs, frön, löv och annan växtlighet som födokälla, även om ett fåtal sällsynta arter av gräshoppor livnär sig på djuravföring eller ruttnande djurvävnad.

Översikt över gräshoppor

Gräshoppearter

Olika arter av gräshoppor finns i olika regioner runt om i världen, bland annat i Nordamerika, Europa, Asien och Afrika. Vissa arter föredrar torra klimat som t.ex. öknar, medan andra behöver en fuktig miljö för att trivas.

De har en relativt kort livscykel, med äggkapslar som vanligen döljs strax under markytan, vilka kläcks till nymfer följande vår eller sommar. De har sedan fram till vintermånaderna på sig att utvecklas till vuxna djur och föröka sig, för att slutföra sin livscykel innan temperaturen sjunker.

Lesser Marsh Grasshopper – Chorthippus albomarginatus

Denna gräshoppa tillhör överfamiljen Acrididae. I vuxen ålder mäter den mellan 0,5 och 1 tum. Den liknar utseendemässigt ängsgräshoppan och kommer därför ofta att förväxlas med denna släkting. Även om båda gräshopporna har ljusgröna eller bruna kroppar tenderar Lesser Marsh Grasshopper att ha mindre livid färgning än Meadow Grasshopper, och detta är det bästa sättet att skilja de två arterna åt.

Lesser Marsh Grasshopper kan identifieras genom sina vingar, som har vita marginaler, sin avsaknad av svarta ”knän”, och sina raka antenner. Den har också en utbuktning på vingarna där de ansluter till kroppen. Dessa vingar är funktionella och gör att gräshoppan lätt kan flyga korta sträckor.

Denna gräshoppa är vanligt förekommande i hela Europa och kläcks vanligtvis i maj. Vuxna individer kommer fram under juli och håller sig vanligtvis kvar till slutet av oktober, vilket gör dem till en art med kort säsong och begränsad livslängd. De föredrar att leva i fuktiga eller sumpiga gräsmarker, särskilt i områden som är benägna att översvämmas under vintern. Dessa gräshoppor kan dock även hittas i torrare miljöer, t.ex. vägkanter och ödemarker. Deras huvudsakliga födokälla är gräs.

Common Field Grasshopper – Chorthippus brunneus

Som man kan förmoda av det vanliga namnet är denna typ av gräshoppa en av de vanligaste arterna. Den är vanlig i Storbritannien och kan också hittas i hela Europa, Asien och Nordafrika. Det är en gräshoppa med lång säsong, där nymferna kläcks tidigt i mars och mognar till vuxna i juni och juli. De kan överleva ända fram till december.

Common Field Grasshoppers är en annan medlem av överfamiljen Acrididae och beskrevs första gången 1815. Dessa gräshoppor är övervägande bruna, även om de kan hittas i varierande nyanser av grönt, vitt, svart och lila. De har funktionella vingar och kan flyga bra, men har också varit kända för att svärma. Deras vingar har ofta ett fläckigt eller randigt mönster, även om vissa har enkla vingar. En egenskap som alla vanliga fältgräshoppor delar är att de har håriga undersidor.

Denna typ av gräshoppa föredrar att leva i torra områden med mycket solljus. På grund av denna preferens kan de vanligtvis hittas i kort gräs eller annan kort vegetation, där de inte täcks av skugga. Deras huvudsakliga födokälla är gräs.

Madugräshoppa – Chorthippus parallellus

Dessa gräshoppor finns över hela Europa och i vissa områden i Asien, där miljön är fuktig och bördig. De lever bland fuktig vegetation eller nära floder, där jorden inte blir för torr. Dessa gräshoppor lever inte i torra klimat och tillbringar mycket av sin tid i långt gräs, som inte bara är deras livsmiljö utan också deras föda.

Visuellt sett är ängsgräshoppan vanligtvis grön, även om vissa regioner har ett överflöd av rosa ängsgräshoppor. Honorna av den här arten blir större än hanarna, med en typisk vuxenstorlek på en åttondel av en tum mot hanarna en sjättedel av en tum. Alla ängsgräshoppor är flyglösa; hanarna har längre vingar än honorna, men de är icke-funktionella hos båda könen.

Denna art kan ibland förväxlas med den mindre sumpgräshoppan, men den viktigaste visuella skillnaden är att ängsgräshoppor har svarta ”knän”, medan den mindre sumpgräshoppan inte har det.

Denna gräshoppor är en art med lång säsong. De lägger ägg under markytan som kläcks i april följande år. De mognar till vuxna i juni och kan överleva fram till november.

Egyptisk gräshoppa – Anacridium aegyptium

Den egyptiska gräshoppan är en av de största europeiska gräshopporna, med hanar som blir upp till 2,2 tum långa och honor upp till 2,8 tum långa. De är vanligt förekommande i större delen av Europa samt i Nordafrika. Deras kroppar har vanligtvis en gråbrun färg med ett fläckigt mönster. De kan lättast särskiljas på sina ovanliga ögon, som har svarta och vita vertikala ränder.

Dessa gräshoppor livnär sig på blad och lever därför vanligtvis i buskar och träd, i miljöer som är soliga och varma. Dessa gräshoppor är en solitär art, så de samlas inte i svärmar med andra gräshoppor. Detta innebär att de inte utgör någon större risk för grödor.

Egyptiska gräshoppor kan ses när som helst på året, även om de som vuxna gräshoppor är mest aktiva under augusti och september. Nymferna kläcks vanligtvis från sina ägg under jorden i april och tar några månader på sig att bli vuxna.

Mottled Grasshopper – Myrmeleotettix maculatus

Dessa små gräshoppor hittas oftast i torra och steniga områden eller i fläckar som är kala eller där det växer mycket kort gräs. De gillar soliga förhållanden men finns i en mängd olika klimat i Europa, från Storbritannien till Ryssland, Grekland och Spanien. De kan också hittas i norra Afrika. De blir högst tre fjärdedels tum långa, och som man kan förvänta sig av deras gemensamma namn har deras kroppar vanligtvis ett fläckigt mönster som kan uppträda i en mängd olika jordfärger.

De manliga fläckiga gräshopporna har klubbade antenner, medan honornas antenner är märkbart klumpigare. Båda könen har antenner som saknar vita spetsar som ofta ses på andra arter av gräshoppor.

Mottled Grasshoppers är en kort säsongsart som kläcks mellan slutet av april och juni och sedan antar vuxen form mellan juni och oktober. Deras huvudsakliga föda är gräs och ogräs.

Common Green Grasshopper – Omocestus viridulus

Denna typ av gräshoppa har en grön kropp som ibland har bruna markeringar. Honorna är alltid övervägande gröna, medan hanarna kan vara khakibruna. De har också bruna eller gula ögon. De är små till storleken, från 0,7 till 0,8 tum långa, med funktionella vingar som aldrig sträcker sig längre än kroppens storlek.

Common Green Grasshoppers finns över hela Europa och in i Asien, där de föredrar fuktiga förhållanden. De lever bland långt gräs och tenderar att livnära sig på vanliga gräsarter. Dessa gräshoppor kan hittas i riklig mängd i skogar, ängar och parker. De är en av de tidigaste gräshopporna som kommer ut som nymfer varje år, med ägg som kläcks i april. De utvecklas till vuxna individer i juli och lever kvar till november.

I motsats till många andra typer av gräshoppor har det visat sig att den gröna gräshoppan inte påverkas reproduktivt av sjunkande temperaturer. Detta ger dem en längre tidsram för att hitta en partner och innebär att äggen som finns i deras äggkapslar har större chans att överleva vid ogynnsamma temperaturer.

Desert Locust – Schistocerca gregaria

Den här gräshoppan är en typ av gräshoppa från överfamiljen Acrididae. Den tar sig olika utseende beroende på om den befinner sig i en solitär fas eller i en flockartad fas. Solitära ökenlokorrar har när de är unga en grön kropp som gör att de lättare kan smälta in i vegetationen. Deras färg utvecklas till en blekgul nyans när de mognar, vilket gör att de kan fortsätta att smälta in bland sandiga miljöer.

Dessa solitära gräshoppor arbetar oberoende av andra gräshoppor och tenderar att endast flyga på natten. Som jämförelse kan nämnas att de grupperande ökenlokorna antar olika färger, bland annat rosa och svart, tills de slutligen blir livligt gula när de är mogna.

Dessa gräshoppor grupperar sig tillsammans med andra gräshoppor och flyger i svärmar under dagen. De fungerar som en stor enhet och rör sig unisont tillsammans. Det är dessa gruppbildande ökenlokor som utgör ett stort hot mot grödor. Man uppskattar att plågor av dessa gräshoppor hotar försörjningen för mer än en tiondel av jordens människor. När de svärmar kan de orsaka massförstörelse i jordbruket och är delvis ansvariga för hungersnöd i några av världens fattigaste områden. Solitära och grupperande ökengräshoppor är samma art av gräshoppor, men de kan växla från solitära till grupperande beroende på sin miljö.

När fler gräshoppor grupperar sig genomgår de förändringar som utlöses av att andra gräshoppor stryker mot deras kroppar; dessa förändringar innefattar en ökad aptit, ökad fortplantning och fysiska färgförändringar. Alla dessa förändringar leder tillsammans till att en svärm utvecklas. Ökenlokorrar anses vara den skadligaste arten av gräshoppor, och den största registrerade svärmen är cirka 40 miljarder gräshoppor.

Ökenlokorrar är vanligast i Asien, Afrika och Mellanöstern. De kräver varmt klimat för att kunna överleva året runt, även om de behöver en mjuk och fuktig jord där de kan gräva ner sina äggkapslar för fortplantning. De föds upp i många länder runt om i världen som föda för reptiler och apor.

Ökenlokorna själva livnär sig på all vegetation de kan hitta. Detta kan inkludera blad, blommor, frön, frukt, stjälkar, skott och till och med trädbark. De är glupska varelser och kan snabbt strippa stora områden med grödor och andra grödor från all vegetation (Nature Spot).

Östlig gräshoppa – Romalea microptera

Denna gräshoppa kommer från Romaleidae-familjen och är den vanligast förekommande gräshoppsarten i sydöstra USA. Den är också allmänt känd som Florida Lubber, Florida Grasshopper, Giant Locust, Graveyard Grasshopper, Black Diablo eller Devil’s Horse.

Den är lätt att identifiera eftersom den är ganska stor i storlek, når upp till tre tum lång, och den har en distinkt färgning. Som nymf är den östra lubben helt svart med ljusa färgade ränder. Som vuxen kan den uppträda i olika färg- och mönstervariationer. De kan vara ljusgula med svarta fläckar, livligt orange med svarta markeringar eller svarta med röda eller gula ränder.

Östlig lubbers har små vingar, som ofta är mindre än hälften av insektens totala storlek. Dessa vingar är inte funktionella, vilket gör gräshopporna flyglösa. De är inhemska i hela sydvästra USA och lever i ogräsbevuxna områden som skogsmark, odlingsfält och ödemarker. De har varit kända för att bli problematiska i vissa områden och orsaka skador på jordbruksvegetation (Green Nature).

Western Horse Lubber – Taeniopoda eques

Western Horse Lubber är inhemsk i sydöstra USA och norra Mexiko. Den föredrar torra ökenliknande förhållanden och lever främst bland gräsmarker och buskar. Honan av Western Horse Lubber är ganska stor och blir upp till 4 tum lång. Hanen av arten är mycket mindre och når vanligtvis bara en tredjedel av storleken på sina kvinnliga motsvarigheter.

Dessa gräshoppor är svarta med olika markeringar i orange eller gult. Denna färgning gör att gräshopporna kan leva oupptäckta i basen av buskar. Intressant nog livnär sig dessa gräshoppor inte på samma växter som de lever på, utan vågar i stället ge sig ut för att söka föda under dagsljuset, där de äter blad och frön från lågt liggande ökenväxter.

Färgningen hos Western Horse Lubber-gräshoppor tjänar också till att varna rovdjur för att de inte är säkra att äta, vilket hjälper till att hålla dem borta från skadegörelsen. De kan också avge en obehaglig giftig doft för att avvärja rovdjur, liksom att de kan ge ifrån sig ett högt ljud som plötsligt kan skrämma bort potentiellt rovdjur. Om ett rovdjur väljer att äta en av dessa gräshoppor kan det göra rovdjuret sjukt, eller till och med leda till dess död eftersom Western Horse Lubber-gräshoppor har gifter i sina vävnader.

Dessa gräshoppor tenderar att vara solitära, även om de har varit kända för att röra sig i stora grupper för att hitta födokällor. De har vingar, men i 90 % av fallen för denna art är vingarna inte tillräckligt stora för att gräshoppan ska kunna flyga. På grund av klimatförhållandena där dessa gräshoppor lever har de en kort livslängd på cirka 4 månader. Nymferna kläcks ur äggkapslarna i juli och dör i oktober eller november när temperaturen sjunker.

Obscure Bird Grasshopper – Schistocerca obscura

Dessa gräshoppor är inhemska i hela sydvästra USA, från Arizona till Florida och så långt norrut som Maryland. De kan vanligtvis identifieras genom en ryggrand, som är olivgulgrön, mot en mörkgrön eller brun kropp. Obscure Bird Grasshopper kan bli upp till 3 tum lång och har bruna vingar. Dessa vingar är funktionella och gör det möjligt för gräshoppan att flyga i jakt på födokällor.

Vitrandig fågelgräshoppa – Schistocerca albolineata

Denna gräshoppa tillhör Acrididae-familjen och har också en ryggstrimm, som oftast är en blekgul färg på en grön kropp. Den är infödd i Nordamerika och gillar att leva i torra, torra förhållanden som t.ex. öknar. Den är vanligt förekommande runt gränsen mellan USA och Mexiko. Den livnär sig på grönt, bland annat blad, frökapslar och gräs.

Bladgräshoppor – familjen Pneumoroidea

Bladgräshoppor är hemmahörande i södra Afrika, särskilt i kustområden. De inkluderar Pneumoracris browni, som är den minsta arten i denna grupp av gräshoppor, som förekommer flitigt i den afrikanska Karoo. Physophorina livingstoni är den största arten av blåsgräshoppor och är vanligt förekommande i Afromontane-regionen.

De vuxna hanarna av blåsgräshoppor är vanligen ungefär hälften så stora som honorna, på högst två och en halv tum, till honorna fyra och en halv tum. Hanarna kan avge långa och djupa rop som kan höras av andra medlemmar av deras art så långt som 2 km bort. Gräshoppshonor svarar på detta rop med ett högt pip, vilket skapar en duett mellan de två.

Andra arter av blåsgräshoppor inkluderar, men är inte begränsade till:

• Bullacris boschimana
• Bullacris discolor
• Bullacris intermedia
• Bullacris. membracoides
• Bullacris obliqua
• Bullacris serrata
• Bullacris unicolor
• Parabullacris vansoni
• Physemacris papilosus
• Physemacris variolosus
• Paraphysemacris spinosus
• Peringueyiacris namaqua
• Pneumora onanis

Stickgräshoppor

Denna grupp av gräshoppor, även allmänt känd som hoppande pinnar, tillhör överfamiljen Proscopioidea. En av arterna i denna grupp är hästhuvudgräshoppan (Pseudoproscopia scabra), som kan hittas i Sydamerika. Liksom de flesta av stavgräshopporna liknar dessa insekter starkt små pinnar, med långa och sedan kroppar i bleka och varierande bruna nyanser. De är vinglösa och har tunna och enkla lemmar med vilka de kan hoppa på imponerande höjder.

Ditt utseende gör att de smälter sömlöst in i sin miljö, som vanligtvis är täta regnskogar. Genom att kamouflera sig mot träd och bland annan vegetation kan de förhindra att bli sedda av potentiella rovdjur. Stickgräshoppor är örtartade insekter som främst livnär sig på löv.

Matchstickgräshoppor – Eumastax sp.

Dessa gräshoppor tillhör familjen Eumastacidae och är också allmänt kända som apgräshoppor. De flesta arterna inom denna grupp av gräshoppor kommer från Sydamerika. De livnär sig på gamla växter, såsom ormbunkar och alger. Dessa gräshoppor har ett mycket distinkt utseende, vanligtvis med ett huvud som sitter i en uppåtriktad vinkel i förhållande till resten av kroppen.

De flesta, men inte alla, tändsticksgräshoppor är vinglösa. Deras antenner är kortare än de flesta andra typer av gräshoppor och har en tjock, rundad spets. Deras kropp är segmenterad i tre delar, som kan uppträda i olika färger, bland annat blått, orange, grönt och svart.

Dessa gräshoppor är ganska attraktiva jämfört med de flesta andra typer av gräshoppor, de har ett vänligare utseende och kortare ben än vanligt.

Slender Groundhopper – Tetrix subulata

Denna gräshoppa tillhör den gamla familjen Tetrigidae, som även omfattar många arter av syrsor. Inom denna familj finns det över 180 arter av gräshoppor, som vanligen kallas dvärggräshoppor, dvärgdjävlar eller jordhoppor.

Den smala jordhoppan finns över hela Europa, Asien, Nordamerika och vissa delar av Afrika. Den föredrar fuktiga miljöer, såsom flodbanker och gräsbevuxna områden nära vattendrag, även om det inte är ovanligt att den även lever på mer torra platser.

Dessa gräshoppor är ganska små jämfört med andra gräshoppor, de mäter högst två tredjedelar av en tum. De har ett lätt kamouflerat utseende, med en kropp som är brokig i dova nyanser av grönt, grått och brunt. De har funktionella vingar som vanligtvis sträcker sig längre än kroppslängden och är mycket duktiga flygare.

Honorna av gräshoppor ger visuella signaler till hanarna för att indikera att de är i färd med att para sig, och lägger sedan ägg i augusti. Gräshoppsnymferna föds i juni eller juli följande år.