FAQs:

Vad är ett antibakteriellt medel och hur klassificeras antibakteriella medel?
I sin bredaste definition är ett antibakteriellt medel ett medel som stör tillväxten och reproduktionen av bakterier. Även om antibiotika och antibakteriella medel båda angriper bakterier har dessa termer utvecklats under årens lopp till att betyda två olika saker. Antibakteriella medel beskrivs nu oftast som medel som används för att desinficera ytor och eliminera potentiellt skadliga bakterier. Till skillnad från antibiotika används de inte som läkemedel för människor eller djur, utan finns i produkter som tvål, tvättmedel, hälso- och hudvårdsprodukter och hushållsrengöringsmedel.
Vad är några vanliga antibakteriella medel?
Antibakteriella medel kan delas in i två grupper beroende på deras verkningshastighet och produktion av restprodukter: Den första gruppen innehåller sådana som verkar snabbt för att förstöra bakterier, men som snabbt försvinner (genom avdunstning eller nedbrytning) och inte lämnar några aktiva rester efter sig (kallas icke-residueproducerande). Exempel på denna typ är alkoholer, klor, peroxider och aldehyder. Den andra gruppen består främst av nyare föreningar som lämnar långvariga rester på den yta som skall desinficeras och som därmed har en långvarig verkan (s.k. residuproducerande). Vanliga exempel på denna grupp är triclosan, triclocarban och bensalkoniumklorid. Se tabellen över antibakteriella ämnen.
Hur vanliga är antibakteriella ämnen i konsumentprodukter?
Alla produkter som påstås döda bakterier och/eller virus har någon form av antibakteriellt medel. Alkoholer, klor och peroxider har använts i många årtionden i sjukvårds- och rengöringsprodukter. Under de senaste två decennierna har de antibakteriella ämnen som producerar rester, som tidigare nästan uteslutande användes inom sjukvården, lagts till i allt fler hushållsprodukter, särskilt tvålar och rengöringsmedel. I en nyligen genomförd undersökning rapporterades att 76 % av flytande tvålar från tio amerikanska delstater innehöll triclosan och cirka 30 % av tvålarna i barform innehöll triclocarban. Många rengöringsmedel innehåller kvartära ammoniumföreningar. Eftersom dessa föreningar har mycket långa kemiska namn är de ofta svåra att känna igen som antibakteriella medel på förpackningsetiketter. På senare tid har triclosan bundits in i ytan på många olika produkter som människor kommer i kontakt med, t.ex. köksredskap i plast, skärbrädor, barnstolar, leksaker, sängkläder och andra tyger.
Är användningen av antibakteriella medel reglerad i USA?
Om ett antibakteriellt medel är reglerat eller inte beror på dess avsedda användning och dess effektivitet. Den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) reglerar antibakteriella tvålar och antibakteriella ämnen som antingen kommer att användas på kroppen eller i bearbetade livsmedel, inklusive livsmedelsförpackningar och medel som tillsätts i vatten som ingår i livsmedelsbearbetning.
Om ett ämne inte är avsett att användas på eller i kroppen registreras det av den amerikanska miljöskyddsbyrån (EPA) enligt den federala lagen om insekts-, svamp- och rodenticider (Federal Insecticide, Fungicide, and Rodenticide Act). Ämnen registreras antingen som antimikrobiella medel för folkhälsa eller som antimikrobiella medel som inte är avsedda för folkhälsa.
Vad är skillnaden mellan bakteriostatika, sanitära medel, desinfektionsmedel och steriliseringsmedel?
EPA klassificerar antimikrobiella medel för folkhälsa som bakteriostatika, sanitära medel, desinfektionsmedel och steriliseringsmedel baserat på hur effektiva de är för att förstöra mikroorganismer. Bakteriostatika hämmar bakterietillväxt i livlösa miljöer. Sanitisationsmedel är ämnen som dödar en viss procentandel av testmikroorganismerna under en viss tidsperiod. Desinfektionsmedel förstör eller inaktiverar irreversibelt alla testmikroorganismer, men inte nödvändigtvis deras sporer. Sterilisatorer förstör alla former av bakterier, svampar och andra mikroorganismer och deras sporer.
Desinfektionsmedel kan vidare kategoriseras som medel med brett eller begränsat spektrum. Ett desinfektionsmedel med brett spektrum förstör både gramnegativa och grampositiva bakterier. Ett desinfektionsmedel med begränsat spektrum måste tydligt specificera de specifika mikroorganismer som det verkar mot.
Hur fördelaktigt är antibakteriella medel?
Antibakteriella medel är definitivt effektiva när det gäller att döda bakterier, men det råder stor oenighet kring deras hälsofördelar. De medel som inte producerar restprodukter har använts i många år och fortsätter att vara effektiva medel för att kontrollera sjukdomsorganismer i en mängd olika miljöer inom hälso- och sjukvården och i hemmet. När de restproducerande medlen används enligt strikta riktlinjer har de visat sig vara effektiva för att bekämpa bakterie- och svampinfektioner i kliniska miljöer, t.ex. på sjukhus, vårdhem, neonatalavdelningar och andra vårdinrättningar där det kan finnas en hög infektionsrisk.
Ett visst fåtal konsumentprodukter har visat sig vara effektiva för specifika tillstånd: antibakteriell tandkräm hjälper till att kontrollera parodontal (tandkötts) sjukdom; antibakteriella deodoranter undertrycker luktorsakande bakterier, och mjällskyddande schampo hjälper till att kontrollera mjäll. Hittills finns det dock inga bevis som stöder påståenden om att antibakteriella medel ger ytterligare hälsofördelar när de används av den allmänna konsumenten.
Är antibakteriella medel säkra?
När de används enligt anvisningarna för yttre ytor anses antibakteriella medel vara relativt ogiftiga. Vissa kan dock orsaka hud- och ögonirritation, och alla har potential att göra skada om de inte förvaras eller används på rätt sätt. Dessutom är riskbedömningarna baserade på enskilda medel och tar inte hänsyn till effekterna av flera användningsområden eller flera föreningar. Triclosan har rapporterats i ytvatten, avloppsreningsverk, fiskars galla och bröstmjölk, men betydelsen av dessa fynd är för närvarande okänd.
Skapar antibakteriella medel resistenta bakterier?
På grund av deras snabba avdödande effekt tros de antibakteriella medel som inte producerar restsubstanser inte skapa resistenta bakterier. Resistens uppstår vid långvarig användning vid låga koncentrationer, ett tillstånd som uppstår när konsumenter använder restproducerande medel som triclosan och triclocarban. Fram till nyligen accepterade man att dessa medel inte påverkade en specifik process i bakterier och att det därför var osannolikt att resistenta bakterier skulle kunna uppstå. Nya laboratoriebevis tyder dock på att triclosan hämmar ett specifikt steg i bildandet av bakteriella lipider som ingår i cellväggens struktur. Ytterligare experiment visade att vissa bakterier kan bekämpa triclosan och andra biocider med exportsystem som också kan pumpa ut antibiotika. Det visades att dessa triclosanresistenta mutanter också var resistenta mot flera antibiotika, särskilt kloramfenikol, ampicillin, tetracyklin och ciprofloxacin.
Resistens mot antibakteriella medel har påträffats där dessa medel används kontinuerligt (som på sjukhus och inom livsmedelsindustrin); i dagsläget har denna blygsamma ökning av resistens dock ännu inte skapat något kliniskt problem.
Kan den utbredda användningen av antibakteriella medel leda till mer resistenta bakterier?
Många forskare anser att detta är en potentiell fara, men andra hävdar att de laboratorieförhållanden som används i forskningsstudierna inte representerar den ”verkliga världen”. Hittills har studier av antibakteriell användning i hushållsprodukter som tvål, deodorant och tandkräm inte visat någon påvisbar utveckling av resistens. Sådana produkter har dock bara använts under en relativt kort tid och studierna av deras effekter är fortfarande ytterst begränsade.
Är det andra problem med användningen av antibakteriella medel?
Ja, experter anser att användningen av dessa medel skapar en falsk känsla av trygghet som kan leda till att individer blir slappa i sina hygienvanor. Användning av antibakteriella medel bör inte betraktas som ett alternativ till normal hygien, utom när normala hygienrutiner är omöjliga.
Man bör alltid komma ihåg att de flesta bakterier är ofarliga och i många fall till och med nyttiga. Mycket få bakterier orsakar faktiskt sjukdomar. Antibakteriella medel är inte diskriminerande och en total attack mot bakterier i allmänhet är omotiverad. Ständig användning av desinfektionsmedel tenderar att störa de normala bakterier som fungerar som barriärer mot invaderande patogener. Detta kan leda till förskjutningar i bakteriepopulationerna och skapa ett ”utrymme” för sjukdomsframkallande bakterier att ta sig in och etablera en infektion.
Den ena forskaren har dessutom samlat bevis som visar att alltför hygieniska hem under den tidiga barndomen kan vara kopplade till uppkomsten av allergier senare i livet. Enligt denna ”hygienhypotes” utvecklas allergier på grund av att immunförsvaret under barndomen inte mognar ordentligt på grund av bristande kontakt med immunstimulerande bakterier. Denna hypotes är fortfarande kontroversiell och kräver ytterligare forskning för att valideras.
Är det andra effektiva rengöringsmetoder som förhindrar smittspridning?
För de flesta ändamål anses tvättning med vanlig tvål och sköljning med rinnande vatten, följt av noggrann torkning, fortfarande vara det viktigaste sättet att förhindra smittspridning av sjukdomar (se Handtvätt). Detta är särskilt viktigt efter toalettbesök, blöjbyte, tömning av en blöjspegel, rengöring av toaletten eller efter hantering av rått kött eller fjäderfä. Flera vanliga traditionella medel är effektiva mot ett stort antal sjukdomsframkallande organismer. Dessa inkluderar 70-procentiga lösningar av etyl- eller isopropylalkohol, hushållsblekmedel och väteperoxid. Till skillnad från triclosan och andra långtidsverkande medel förstör dessa produkter flera cellkomponenter på en gång snarare än att angripa en specifik bakteriell process.
När är antibakteriella medel användbara?
Samtidigt som det inte finns några bevis för att rutinmässig användning av antibakteriella medel ger en hälsofördel är de användbara när sanitetsnivån är kritisk och ytterligare försiktighetsåtgärder måste vidtas för att förhindra spridning av sjukdomar. De är därför viktiga på sjukhus, daghem och vårdinrättningar och andra miljöer med höga koncentrationer av smittsamma bakterier. I hemmiljön kan de behövas för omvårdnad av sjuka personer med specifika infektioner eller för personer vars immunförsvar har försvagats av kronisk sjukdom, kemoterapi eller transplantationer. Under dessa omständigheter ska antibakteriella medel användas enligt protokoll, helst under ledning av sjukvårdspersonal.