I motsats till vad många tror är fladdermöss inte ”flygande råttor”. Faktum är att fladdermöss inte ens tillhör ordningen gnagare utan istället är chiroptera. Globalt sett består ordningen Chiroptera, som kommer från latinets betydelse ”handvinge”, för närvarande av 18 familjer, cirka 174 släkten och mer än 900 arter. Chiroptera delas in i två huvudgrupper, som kallas underordningar: Megachiroptera, som omfattar fruktfladdermöss från den gamla världen, som ibland kallas ”flygande rävar”, och Microchiroptera, som i princip omfattar alla fladdermöss som inte är fruktfladdermöss. Det finns cirka 164 arter av fruktfladdermöss, grupperade i 41 släkten i en enda familj, Pteropodidae. Microchiroptera är den största av underordningarna och består av de återstående 17 familjerna, 133 släkten och någonstans i närheten av 743 arter. Av mikrochiroptera är den mest mångskiftande familjen förmodligen Phyllostomidae (New World leaf-nosed bats) med 49 släkten, medan den största familjen är Vespertilionidae (vesper- eller ”kvälls”-fladdermöss) med imponerande 308 arter fördelade på 34 släkten.
Taxonomin för fladdermöss är långt ifrån allmänt vedertagen och det finns flera olika förslag till taxonomier. På senare år har utvecklingen av molekylära sekvenseringstekniker gett en tydligare bild av hur olika fladdermusarter är besläktade, men det finns mer att göra. I den här artikeln har jag valt att följa det schema som David Macdonald presenterade i sin revidering av The New Encyclopedia of Mammals från 2001.
Under tiden fram till slutet av 1960-talet och början av 1970-talet ansåg majoriteten av fladdermusklanister att fladdermöss bildade en monofyletisk grupp (dvs. att de är varandras närmaste släktingar), och den här idén innebar att den drivna flygningen bara utvecklades en gång hos däggdjur. Studier av fruktfladdermössens hjärnor i mitten av 1980-talet ledde John Pettigrew vid University of Queenslands neurovetenskapliga labb till att han dock föreslog att mega- och mikrochiroptera utvecklades oberoende av varandra från två separata grupper av icke-flygande däggdjur – den här idén kallas ofta för diphylyhypotesen.
Pettigrew upptäckte att megafladdermöss hade mycket avancerade neurala banor mellan ögonen och hjärnan, som mer liknar dem som ses hos primater. Om Pettigrew har rätt och fladdermöss verkligen är diphyletiska (dvs. de utgör inte en enda grupp som utvecklats från en gemensam förfader) måste flygning ha utvecklats två gånger; en gång hos megachrioptera (megabats) och sedan igen hos microchiroptera (microbats). Hur tilltalande Pettigrews hypotes än är, så stöds den, baserat enbart på de tillgängliga bevisen, av endast en handfull studier (inklusive en som tittar på nervsystemet och en annan som tittar på penisens morfologi), medan minst 30 studier stöder idén om att de är en monofyletisk grupp. Så även om juryn fortfarande är oenig i debatten om monofylikt/difylikt är man överens om att fladdermöss utgör en enda grupp som utvecklats från en enda, icke-flygande, gemensam förfader.
I Storbritannien finns 16 arter av fladdermöss och i sin bok A Field Guide to British Bats listar Frank Greenaway och Adam Hutson sju arter som är vagabonder. För bara 12 år sedan fanns det en sjuttonde art på listan över den brittiska fladdermusfaunan: den musörade fladdermusen (Myotis myotis). Vid två års fladdermusräkningar hittade man inte en enda individ och i januari 1990 blev denna karismatiska lilla fladdermus det första däggdjur som förklarades utdött i Storbritannien sedan den sista vargen sköts 1745. Det fanns dock en glimt av hopp när en ung musörad fladdermus hittades övervintrande nära Chichester i West Sussex under vintern 2002. Detta fynd räcker inte ensamt för att återinföra denna art på vår lista över utlevande fauna, särskilt som många försök att hitta en individ under den följande sommaren inte gav något resultat, men det utgör en ljusglimt för dem som arbetar med bevarande av fladdermöss i Storbritannien.
Det följande exemplet spårar den grundläggande taxonomiska hierarkin för den mindre hästskosnuten fladdermusen (Rhinolophus hipposideros) och syftar till att illustrera fladdermössens placering bland de andra djuren. Mer information och en beskrivning av hur vi klassificerar levande organismer finns i min artikel om taxonomi.
Kungarike:
Familie: Chordata (Har en grundläggande ”ryggrad”)
Klass: Mammalia* (Däggdjur)
Ordningsföljd: Däggdjur: Chiroptera (Fladdermöss)
Underordning: Microchiroptera (Microfladdermöss)
Familj: Chiroptera (Choptera) (Chiroptera) (Chiroptera) Rhinolophidae (Horseshoe och Old World leaf-nosed bats)
Genus: För de mer taxonomiskt intresserade av er delar vissa auktoriteter upp Mammalia ytterligare och placerar fladdermöss i infraklassen Eutheria och kohorten Unguiculata. Den exakta innebörden av dessa extra grupperingar ligger utanför ramen för denna artikel, men det räcker med att säga att det är ett mer omfattande sätt att gruppera vissa däggdjur.