(kid′nē)

För att höra ljuduttalande av detta ämne, köp en prenumeration eller logga in.

Ett av ett par violettbruna organ som ligger längst bak (retroperitonealt område) i bukhålan. Varje njure ligger lateralt i förhållande till ryggraden. Njurarna bildar urin av blodplasma. De är de viktigaste reglerarna av vatten-, elektrolyt- och syra-basinnehållet i blodet och indirekt i alla kroppsvätskor.
ANATOMI
Ovanpå varje njure ligger den övre delen av varje njure mitt emot den 12:e bröstkotan; den nedre delen ligger mitt emot den tredje lumbala kotan. Den högra njuren är något lägre än den vänstra. Varje njure väger 113-170 g och är ungefär 11,4 cm lång, 5-7,5 cm bred och 2,5 cm tjock. Njurarna hos det nyfödda barnet är ungefär tre gånger så stora i förhållande till kroppsvikten som hos en vuxen.
Varje njure är omgiven av fettvävnad och av njurfascia (fibröst membran som hjälper till att hålla njuren på plats). På medialsidan av en njure finns en fördjupning som kallas hilus eller hilum, där njurartären kommer in och njurvenen och urinledaren kommer ut. Nephronerna är de mikroskopiska strukturella och funktionella enheterna i njuren. Varje nefron består av en njurkropp och en njurtubuli med tillhörande blodkärl. I frontalsektion består njuren av två vävnadsområden och en medial kavitet. Den yttre njurbarken består av njurkroppar och konvoluterade tubuli. Njurmärgen består av 8 till 18 kilformade områden som kallas njurpyramider; de består av Henle-slingor och samlingstubuli. Intill hilus ligger njurbäckenet, den utvidgade änden av urinledaren i njuren. Urin som bildas i nefronerna transporteras av en papillär kanal till pyramidens spets (papilla), som sticker ut i ett skålliknande kalyx, en förlängning av njurbäckenet.

Njurarna A. Urinstrukturer; B. Tvärsnitt av njuren
NEPHRON
Nephronet består av en njurkropp och en njurtubuli. Njurkroppen består av ett kapillärnätverk som kallas glomerulus och som omges av Bowmankapseln. Njurtubuli sträcker sig från Bowmankapseln. Delarna är i tur och ordning följande: proximal konvoluterad tubuli, Henles slinga, distal konvoluterad tubuli och samlingstubuli, som alla är omgivna av peritubulära kapillärer.

NEPHRON MED SAMMANHÄLLDA BLODKANALER
Urinets bildning
Urinet bildas genom filtrering, reabsorption och sekretion. När blodet passerar genom glomerulus filtreras vatten och lösta ämnen genom kapillärmembranen och det inre eller viscerala skiktet av Bowmankapseln (denna vätska kallas glomerulärt filtrat). Blodceller och stora proteiner hålls kvar i kapillärerna. Filtreringen är en kontinuerlig process; hastigheten varierar med blodflödet genom njurarna och det dagliga vätskeintaget och vätskeförlusten. När det glomerulära filtratet passerar genom njurtuberkulorna återabsorberas nyttiga ämnen som vatten, glukos, aminosyror, vitaminer och mineraler i de peritubulära kapillärerna. De flesta av dessa ämnen har en renal tröskelnivå (en gräns för hur mycket som kan återabsorberas), men denna nivå överskrids vanligtvis inte om inte blodnivån av dessa ämnen ligger över det normala. Reabsorptionen av vatten regleras direkt av antidiuretiskt hormon och indirekt av aldosteron. De flesta avfallsprodukterna stannar kvar i filtratet och blir en del av urinen. Vätejoner, kreatinin och metaboliska produkter från läkemedel kan aktivt utsöndras i filtratet och bli en del av urinen. Samlingstubuli förenas till papillärkanaler som tömmer urinen i njurbäckenets kalcier, varifrån den går in i urinledaren och transporteras till urinblåsan. Med jämna mellanrum töms urinblåsan (en reflex som är föremål för frivillig kontroll) via urinröret; detta kallas mikturition, urinering eller tömning. Om en normalt hydrerad person intar en stor mängd vattenhaltiga vätskor kommer en tillräcklig mängd att ha utsöndrats i urinblåsan på cirka 45 minuter för att orsaka urineringstryck.
URIN
Urin består till cirka 95 % av vatten och cirka 5 % av upplösta ämnen. De lösta ämnena omfattar mineraler, särskilt natrium, de kvävehaltiga avfallsprodukterna urea, urinsyra och kreatinin samt andra metaboliska slutprodukter. Den volym urin som utsöndras dagligen varierar mellan 1 000 och 2 000 ml (i genomsnitt 1 500 ml). Mängden varierar med vattenintag, kostens art, graden av kroppsaktivitet, miljö- och kroppstemperatur, ålder, blodtryck och andra faktorer. Patologiska tillstånd kan påverka volymen och arten av den utsöndrade urinen. Patienter med endast en njure har dock visat sig ha normal njurfunktion även efter att halva njuren avlägsnats på grund av cancer. Det finns inga belägg för att vätsketryck skulle vara skadligt för njurarna.
NERVFÖRSÖRJNING
Nervförsörjningen består av sympatiska fibrer till njurarnas blodkärl. Dessa främjar sammandragning eller utvidgning, särskilt av artärer och arterioler.
DISORDER
Frekvent förekommande njursjukdomar är infektion (pyelonefrit), stenbildning (nefrolithiasis), utvidgning (hydronefros), proteinförlust (nefros), cancer (hypernefrom) samt akut eller kronisk njursvikt.
Se: dialys; se: glomerulonefrit; se: nefropati; se: nefrit; se: njursvikt
EXAMINERING
Njurarna undersöks genom palpation, intravenös pyelografi, ultraljud, datortomografi, cystoskopi, retrograd cystoskopi eller magnetresonanstomografi. Njurfunktionen undersöks också ofta med blodprov (t.ex. för elektrolyter, blodureakvävekväve och kreatinin) och genom urinanalys eller tidsbestämda urinsamlingar.

Urininformation.