Som alla gymnasieungdomar som har jämfört flaskor i sina föräldrars spritskåp kan berätta, är en spritdrycks alkoholhalt exakt dubbelt så mycket som alkoholprocenten i volymprocent. Varför använder man sig av den här skalan 0-200? För att det är historiskt, förstås.

”Proof”, som det används när det gäller sprit, går tillbaka till den tid då handlare bokstavligen var tvungna att bevisa att deras sprit var den äkta varan. Enligt William B. Jensen från University of Cincinnati skulle handelsmännen i 1500-talets England dränka en krutpellets i sprit för att fastställa spritens styrka. ”Om det fortfarande var möjligt att antända det våta krutet, bedömdes alkoholhalten i spriten vara högre än proof och den beskattades till en högre skattesats, och tvärtom om krutet inte antändes.”

Men även om begreppet ”proof” har fastnat, så har den standard som det hänvisar till i Amerika inget att göra med krut. Omkring 1848 valdes 50 volymprocent alkohol som baslinje och 100 användes som motsvarande proof. Proof är alltså dubbelt så mycket som alkoholhalten.

I andra länder används andra proof-system. År 1816 började till exempel Storbritannien använda gravitation som standard. I Customs and Excise Act anges att 100 proof liquors är ”sådana där spritens vikt är 12/13 av vikten av en lika stor volym destillerat vatten vid 51° F (11° C)”. Proof är då ungefär 1,75 gånger alkoholprocenten i volymprocent. All denna matematik kan driva någon till att dricka.