Sedan tidernas begynnelse har människor funderat över sitt förhållande till universum genom att se upp mot himlen. Ordet ”astrologi” härstammar från det grekiska ordet för stjärna, ”asteri”, men det första organiserade astrologisystemet uppstod för över 4 000 år sedan i Babylon, i dagens Irak. De tidiga astrologerna följde solens och månens, stjärnornas och planeternas rörelser för att studera deras inflytande på deras liv och för att söka vägledning och en koppling till universum.

Genom att observera cykler och rytmer i vår omgivning trodde astrologerna att rörelsen hos allt i kosmos motsvarar rörelsen hos allt annat. Men vad säger vetenskapen? Hur har den moderna astrologin utvecklats och kan vår plats i universum verkligen bestämmas av stjärnorna och planeterna?

KCRW:s Jonathan Bastian talar med Nicholas Campion, professor i kosmologi och kultur vid University of Wales i Storbritannien. Campion är en ledande auktoritet när det gäller astrologins historia och författare till ”Astrology and Popular Religion in the Modern West”: Prophecy, Cosmology and the New Age Movement”

Följande intervjuutdrag har förkortats och redigerats för tydlighetens skull.

KCRW:Vad är skillnaden mellan astrologi och astronomi?

Nicholas Campion: ”De brukade vara helt sammankopplade. Jag talar alltid om astronomi, som mätning av himlakropparnas positioner, och astrologi, som tilldelning av mening eller betydelse till dessa kroppar. En gång i tiden mätte man bara himlakropparnas positioner, stjärnorna och planeterna, eftersom man ville veta vad de betydde. Så jag ser skillnaderna som betydelse och mätning.”

När fick människor idén att mätningar och cykler kunde säga något om vilka vi är?

Campion: ”Det bästa sättet att börja tänka på astrologi är att den handlar om helheten, den större miljön. Och alla vi tillskriver vår lokala omgivning någon form av betydelse, även om vi inte ska göra det, så gör vi det. En del människor kallar det vidskepelse, men i själva verket gör vi alla det. Vad astrologin gör är att ta hänsyn till den större miljön, rummet, och på så sätt säger den följande till människor: du må vara en individ, du må ha dina egna tankar och känslor, men i själva verket är du en del av ett större system, vilket vi naturligtvis alla är – ingen av oss är avskild från naturen eller från rum och tid.

Det finns alltså rytmer och cykler och vi vet att solens och månens rytmer och cykler uppenbarligen är avgörande, annars skulle det inte finnas någon natt eller dag. Så astrologins antagande är att rörelsen av allting i universum på något sätt motsvarar rörelsen av allting annat. Astrologin har alltså ingen föreställning om att stjärnorna eller planeterna orsakar något, utan att allting rör sig i någon enorm synkron dans, som en stor kosmisk balett.”

Nicholas Campion. Foto av Wendy Buonaventura.

Så på ett sätt är vi en produkt av vår omgivning och det du talar om är en större känsla av koppling till himlakropparna.

Campion: ”Något som alltid fångar min uppmärksamhet är att varje bit materia och energi som vi är gjorda av, har passerat genom tre stjärnor. Så senast vår egen sol och sedan två tidigare stjärnor. Så dessa stjärnor skulle ha fötts, vuxit, och sedan kollapsat och materian spridits. Det är en fantastisk tanke och det är det som ligger till grund för den gamla frasen att vi är stjärnstoft, för det är en fin poetisk fras och för övrigt också i en sång av Joni Mitchell, men det är faktiskt sant. Och när all denna energi och materia samlas i oss som enskilda människor och vi är de vi faktiskt är, är vi egentligen inte alls åtskilda från allt annat. Vi är helt och hållet sammankopplade på ett djupt plan.”

Det finns en föreställning om att astrologi främst utövas av kvinnor; är det sant och har det alltid varit så?

Campion: ”Jag tror att det är sant, men det har inte alltid varit så. Före den moderna världen var man tvungen att vara ganska högutbildad för att vara astrolog, man var tvungen att räkna för att göra ett horoskop, före 1600-talet läsa latin för att kunna läsa texterna och mycket få kvinnor fick en utbildning. På folklig nivå, som vi vet väldigt lite om, skulle det ha funnits kloka kvinnor som skulle ha vetat allt om månens faser, men på elitnivå skulle det ha varit män.

Men naturligtvis kommer den moderna astrologin genom hela den västerländska strömningen och det är ett faktum att kvinnor överlägset är de största användarna och utövarna. Vi kan spekulera om orsakerna till detta; det kan vara så att kvinnor kan känna sig mycket öppnare inför en praktik eller ett ämne, som ofta anses vara mer intuitivt eller mindre vetenskapligt. Medan det är mycket mer troligt att män är hämmade av detta. Så det är i hög grad en könsfråga, och när vi tittar på vetenskapliga studier av astronomi är förhållandet mellan män och kvinnor omvänt, så det finns många fler män.”

Är kvinnor mer bekväma med begreppet cykler i sitt eget liv, vilket vi ser i astrologin?

Campion: ”Absolut. Det finns en grov överensstämmelse mellan menstruationscykeln och måncykeln. Män, om de bor i närheten av tidvatten, kan se hur månen drar i vattnet, men de är inte medvetna om någon effekt i sina kroppar, medan kvinnor kan vara det. Det är alltså en mycket stor jämställdhetsfråga som väntar på att bli utforskad, men den är i allmänhet förbigången.

När vetenskapsmän blir riktigt arga på astrologi, de föraktar den och säger att den gör människor dumma, är det faktiskt så att de när det gäller genuspolitik trampar på mycket tunn mark, eftersom de talar om en praxis som till överväldigande del är kvinnlig. Så det finns många intressanta sociala, könsrelaterade och politiska frågor kring astrologi också.”