Naturligt förekommande krom (24Cr) består av fyra stabila isotoper: 50Cr, 52Cr, 53Cr och 54Cr, där 52Cr är den vanligaste (83,789 % naturlig förekomst). 50Cr misstänks sönderfalla genom β+β+ till 50Ti med en halveringstid på (mer än) 1,8×1017 år. Tjugotvå radioisotoper, som alla är helt syntetiska, har karakteriserats där den mest stabila är 51Cr med en halveringstid på 27,7 dagar. Alla övriga radioaktiva isotoper har halveringstider som är kortare än 24 timmar och majoriteten av dessa har halveringstider som är kortare än en minut, varav den minst stabila är 66Cr med en halveringstid på 10 millisekunder. Detta grundämne har också två metatillstånd, 45mCr, den stabilare, och 59mCr, den minst stabila isotopen eller isomeren.

53Cr är den radiogena sönderfallsprodukten av 53Mn. Isotopinnehållet av krom kombineras vanligtvis med isotopinnehållet av mangan och har funnit tillämpning inom isotopgeologin. Mn-Cr-isotopförhållandena förstärker bevisen från 26Al och 107Pd för solsystemets tidiga historia. Variationer i 53Cr/52Cr- och Mn/Cr-förhållanden från flera meteoriter visar på ett ursprungligt 53Mn/55Mn-förhållande som tyder på att Mn-Cr-isotopsystematiken måste vara ett resultat av in situ sönderfall av 53Mn i differentierade planetkroppar. Därför ger 53Cr ytterligare bevis för nukleosyntetiska processer omedelbart före solsystemets sammansmältning. Samma isotop är företrädesvis inblandad i vissa utlakningsreaktioner, vilket gör att dess förekomst i havsvattensediment kan användas som en indikator för atmosfäriska syrekoncentrationer.

Kromets isotoper sträcker sig från 42Cr till 67Cr. Det primära sönderfallssättet före den vanligaste stabila isotopen, 52Cr, är elektroninfångning och det primära sättet efter är betasönderfall.