Till ära av Movember-månaden, här är de bästa skäggen i baseboll, sorterade efter position.
Det är Movember, den tid på året då män runt om i landet lägger undan sina rakapparater och rakhyvlar och låter ansiktshåret växa. Det är dock inte bara för utseendets skull. Movember är den månad då välgörenhetsorganisationen Movember Foundation samlar in pengar med fokus på förebyggande och behandling av prostatacancer, testikelcancer och psykisk hälsa.
Fasadbehåring har spirat på bollplaner över hela landet under de senaste åren. Baseballfans lade säkert märke till trenden under World Series mellan Houston Astros och Los Angeles Dodgers. Det var direkt där för alla att se med matchningen av startande kastare i match 1, som innehöll två skäggiga vänsterhänta spelare i Dallas Keuchel och Clayton Kershaw.
Det borde inte vara förvånande att skägg har florerat kring baseboll. Många nuvarande spelare tillhör millenniegenerationen, en generation som lätt kan identifieras med skägg och manbuns, för att inte tala om Twitter-konton, Snapchat, Instagram-sidor och att de får skulden för allt som är fel i världen av Baby Boomers.
I april förra året var det den mångåriga Dodgers-kommentatorn Vin Scully som talade poetiskt om skägg under en match mot Padres. Scully nämnde att han hade gjort lite forskning om skägg och inledde sin monolog med följande replik: ”För det första sägs det att långt tillbaka i mänsklighetens gryning utvecklades skägg – för det första för att kvinnor gillade dem och för det andra för att skrämma bort motståndare och vilda djur.”
Scully var förstås inte klar med det. När han börjar prata vet man aldrig hur länge han fortsätter eller vart han hamnar. Han fortsatte med att hänvisa till Alexander den store, Abraham Lincoln och ett ”gudomligt mandat” för skägg i två bibelböcker, Leviticus och Deuteronomium.
Skäggens utbredning är relativt ny inom basebollen. Det fanns ett resande lag under första halvan av 1900-talet, känt som House of David, som hade fullskägg och långt hår, men de var ett undantag. Tänk på de många gamla Hall of Fame-spelarna, som Ty Cobb, Babe Ruth, Ted Williams och Mickey Mantle. De var alla utan ansiktsbehåring.
Långt hår började bli en trend i slutet av 60-talet när hippierörelsen blev vuxen. Mustascher, polisonger och gigantiska afros var populära på 70-talet. Outfieldern Oscar Gamble kan ha haft den största afro som någonsin setts i baseball. Hans basebollkort från Topps 1976 är legendariskt. När han byttes till Yankees fick håret tyvärr försvinna. Yankees har haft en policy som tillåter mustascher men inga skägg eller långt hår ända sedan George Steinbrenner köpte laget 1973.
Det fanns några afroamerikanska basebollspelare på 1970- och 1980-talen som hade fullskägg, som Garry Maddox och Dave Parker. Parkers skägg mötte samma öde som Gambles afro. Han skrev på som free agent med Cincinnati Reds före säsongen 1984 och var tvungen att raka av sig skägget. Utan skägget nådde han aldrig mer de höjder av storhet som han hade uppnått som medlem av We R Fam-A-Lee Pittsburgh Pirates.
Skägget tog plats i rampljuset på 1990-talet. Mike Piazza och Jeff Bagwell hade karriärer i Hall of Fame samtidigt som de bar getskägg. Det bör noteras att ordet getskägg har utvecklats från att enbart användas för att beskriva hår på bärarens haka till en mer inkluderande beskrivning av hår på hakan och ovanför läppen. Purister av ansiktshår skulle kalla det sistnämnda för en Van Dyke.
Den nuvarande trenden med stora, tjocka, frodiga skägg startades troligen av den excentriske avslutaren Brian Wilson när han spelade för San Francisco Giants. Han lät sitt hår växa fritt under andra halvan av säsongen 2010 som kulminerade med en Giants-seger i World Series. Tre år senare var Red Sox lagkamrater Mike Napoli och Jonny Gomes framträdande skäggiga ansikten i ett lag med många skägg som vann World Series 2013.
Nu har nästan alla lag (utom Yankees) minst en fullskäggig medlem. Med det i åtanke ska vi titta på en uppställning av de bästa skäggen i baseboll.