Harry Moore föddes i Houston, Florida, den 18 november 1905. Efter faderns död 1914 skickades Moore att bo hos sin mors syster i Daytona Beach. Året därpå flyttade han till Jacksonville där han bodde hos en annan av sina mostrar, Jessie Tyson.

1919 började Moore sina studier vid Florida Memorial College. Efter examen blev han skollärare i Cocoa, Florida. Han blev senare rektor för Titusville Colored School i Brevard County.

Moore grundade 1934 Brevard County-avdelningen av National Association for the Advancement of Coloured People (NAACP). Med stöd av NAACP:s advokat Thurgood Marshall ledde Moore kampanjen för att få lika lön för afroamerikaner som arbetade i Floridas skolor. Moore började också organisera protester mot lynchning i Florida.

1944 bildade han Florida Progressive Voters League som lyckades tredubbla antalet registrerade svarta väljare. I slutet av andra världskriget var över 116 000 svarta väljare registrerade i Floridas demokratiska parti. Detta motsvarade 31 procent av alla valbara svarta väljare i delstaten, en siffra som var 51 procent högre än i någon annan sydstat.

Moores framgångsrika kampanjer hade gjort honom impopulär bland mäktiga politiker i Florida och i juni 1946 avskedades han från sitt lärarjobb. National Association for the Advancement of Coloured People reagerade genom att utse Moore till sin organisatör i Florida. Moore gjorde stor succé i denna roll och 1948 hade NAACP över 10 000 medlemmar i Florida.

1949 organiserade Moore kampanjen mot den felaktiga domen mot tre afroamerikaner för våldtäkt på en vit kvinna i Groveland, Florida. Två år senare beordrade Högsta domstolen en ny rättegång. Kort därefter sköt sheriff Willis McCall i Lake County två av männen när de var i hans förvar. En dödades och den andra mannen skadades allvarligt.

Efter skjutningen krävde Moore att McCall skulle avstängas. En månad senare, den 25 december 1951, exploderade en bomb i Moores hus och dödade honom och hans fru. Trots att medlemmar av Ku Klux Klan misstänktes för brottet ställdes de ansvariga aldrig inför rätta.

Bill Mauldin, Chicago Sunday Times,
(16 september 1962)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.