Det går sällan en månad utan att jag hör talas om det tragiska självmordet av en tonåring eller ung vuxen, från en kändis barn till en väns son eller dotter.

Vi vet att självmord är den tredje vanligaste dödsorsaken – efter olyckor och mord – bland tonåringar och unga vuxna mellan 15 och 24 år. Vad många inte vet är att över 90 procent av alla ungdomar som begår självmord lider av allvarlig psykisk ohälsa. Depression är det främsta tillståndet vid självmord bland tonåriga pojkar och flickor. Med tanke på dessa fakta är det avgörande att vi direkt konfronterar frågan om antidepressiva läkemedel: Ska vi skriva ut dessa läkemedel till unga människor?

Svaret är enligt min mening absolut ja. Låt mig förklara.

Många föräldrar, för att inte tala om psykiatriker och andra läkare, är försiktiga med att skriva ut antidepressiva läkemedel till tonåringar efter att FDA 2004 utfärdade en varning i form av en ”svart låda” om att användning av antidepressiva SSRI-läkemedel var kopplad till en ökad risk för självmordstankar eller självmordsbeteenden.

FDA baserade sin varning på en granskning av journaler från nästan 2 200 barn som behandlades med SSRI-läkemedel och fann att 4 procent upplevde självmordstankar eller självmordsbeteende – dubbelt så många som de som fick placebo. Det fanns inga fullbordade självmord bland de 2 200 behandlade barnen.

Tre år senare konstaterades i en omfattande genomgång av pediatriska försök, som finansierades av National Institute of Mental Health och genomfördes mellan 1988 och 2006, att fördelarna med dessa mediciner troligen överväger riskerna för barn och ungdomar med allvarlig depression och ångest.

Och efter att varningen införts rapporterade Centers for Disease Control and Prevention att självmordsfrekvensen bland 10-19-åringar inte minskat utan ökat kraftigt. Denna dramatiska ökning sammanföll med en minskning av antalet recept på antidepressiva läkemedel för tonåringar.

Det kommer alltid att finnas förbehåll när det gäller att påbörja en behandlingskur med antidepressiva läkemedel, men som barn- och ungdomspsykiater med nästan tre decenniers erfarenhet – och som läkare som inte får finansiering från läkemedelsföretag – kan jag säga att de negativa budskap som virvlar runt antidepressiva läkemedel förvränger en folkhälsotragedi och hindrar tillgången till behandlingar, inklusive antidepressiva läkemedel, som kan skydda mot självmord.

När föräldrar står inför frågan om de ska medicinera en kliniskt deprimerad tonåring erbjuder jag dem dessa slutsatser:

– Så många som 80 procent av de tonåringar som lider av depression kan behandlas framgångsrikt om de söker hjälp hos en läkare eller terapeut. Samma sak gäller för vuxna, varav 80 procent svarar på antidepressiva läkemedel – antingen ett läkemedel eller en kombination av två eller flera.

– Ungefär 40 procent av tonåringar med depression svarar inte på ett adekvat sätt på en första behandlingskur med ett antidepressivt läkemedel. Uthållighet när det gäller att hitta rätt läkemedel, eller kombination av läkemedel, är nyckeln till framgång för varje behandlingsregim.

– Det finns ingen guldstandard för riktlinjer som kliniker ska följa när de väljer en behandlingskur med eller utan antidepressiva läkemedel.

– Studier som tyder på att antidepressiva läkemedel inte fungerar bättre än placebo hos vissa patienter inkluderar inte försökspersoner som är självmordsbenägna. Forskning har visat att antidepressiva läkemedel effektivt lyfter depression hos personer med de svåraste symtomen – just de patienter som är mest benägna att göra självmordsförsök.

Obehandlad depression är den främsta orsaken till tonåringars självmord, och även om det kan vara frestande att se åt andra hållet, uppmanar jag dig att se rakt på denna tragedi. Inse att ångest i tonåren är en del av den normala utvecklingen, men att tonårsdepression inte är det: Det är en mycket verklig sjukdom som, om den inte behandlas, kan vara dödlig. Den kräver både föräldrars och läkares uppmärksamhet.